mer tillfreds

din tankar är viktiga läs om det här. Det är så viktigt att kunna vända på steken och hitta nåt positivt också i det riktigt överjävliga. Men samtidigt så får det inte bli så att folk låtsas vara glada och att allt är på topp, bara för att man måste det.
Bara för att lycklig är det nya svarta, eller vad man nu säger. 
Bland de jobbigaste kommentarerna när jag gick på cancerbehandling det var från folk som kunde kläcka ur sig; Tänk positivt.
Det fanns dagar när jag ville tjonga till dem med min handväska, bara så där tjofftjoff. Blev så arg. För just att vända på steken och skratta mitt i gråten, det var ju det jag gjorde större delen av tiden. Men jag behövde också andrummet, platsen där jag fick vara liten och gråta så där hulkande som bara småbarn får göra (i bästa fall).

Lycklig, är det verkligen en plats man hela tiden vill vara i eller på?
Njae, jag undrar om man kan vara lycklig hela tiden. Tillfreds tycker jag är en bättre plats att vara på.

Bildtext: Jag tror Pino är både lycklig och lite smårädd här. Han har alltid varit väldigt förtjust i Greta, både väldigt förtjust men också mycket respekt. Hon är äldre och större och tjej. Lite skräckblandad förtjusning…

Jag tror man måste ha pendlat mellan ytterligheterna för att kunna skratta på riktigt, känna glädjen ända in.
Det är märkligt att man inte gör signalsubstansprov i Sverige. Ni kommer kanske ihåg att jag skickade iväg mitt urin till Usa. Där visade det sig att jag hade höga serotoninvärden. Serotoninet är kroppens egna uppåttjack.
Det jag behövde var mer lugn och ro i mitt liv. Gaba – kroppens egna valium. Inte mer positivt tänkande…
Det finns många som har låga serotininvärden. Visst vore det toppen om vi kunde få reda på det?

För då skulle det bli enklare för oss alla och kanske inte kännas så kravfyllt när folk kom med Tänk positivt-grejen. För jag tror det är så att våra kroppar producerar olika saker. Vissa har lätt att vara i lugnochroläget, medan andra som jag har svårt med det. Jag har mycket energi, men det kan å andra sidan bränna ut mig. Såna som jag behöver lära oss att säga nej, medan den som behöver mer energi och aktivitet, kanske behöver säga mer Ja. Jag spånar, jag har kanske helt fel.
Igår åkte jag ut till landet själv, eller Pino var ju med så klart.
Jag hamnade i soffläge.
Sov som en liten bebis i soffan medan alla möjliga tv-program fladdrade förbi. Idag är jag utsövd. Har badat bastu, ska laga lunch efter en promenad med Pino och sen ta bussen in till Norrtälje för att hålla i en knipworkshop.
Jag lär mig att vara i ro.
Jag lär mig hela tiden att ta vara på lugnet, ladda ner batterierna. Ta det lugnt.
Nu när jag liksom har svart på vitt, efter signalsubstansprovet, tar jag stressen på allvar. Bokar liksom in lugn och ro-dagar med mig själv. Så viktigt.

Och behöver jag skratta. Tittar jag på en larvig film.

Bildtext: Att hitta det roliga i vardagen, jag tror jag är expert på det. Jag är en sån som kan gå runt och flina åt alla möjliga larviga grejer som här i väntrummet hos terapeuten. Även förr smugglades hundar in på möten.

0
0