1 juli

Morgon på Björkö. Det är disigt. Man vet inte vad det blir för väder idag. Men alldeles klart är att det blir en dag på landet. Varje måndag, onsdag och fredag börjar jag morgonen med min iscadorspruta. Tänk att jag som var så spruträdd idag kan ta spruta på mig själv. Det är faktiskt helt otroligt. Det betyder alltså att man borde kunna övervinna allt, vinna över rädslor som förminskar livet för en. Iscador höjer imunförsvaret och är antroposofernas ”cancermedicin” och faktum är att jag inte varit sjuk sedan jag började ta sprutorna efter min vistelse på Vidarkliniken.

Vi fixar och städar och spacklar och drömmer om hur vårt hus ska bli. Vi har ju verkligen inte massor med pengar, men vissa grejer måste ju göras. Ringde veteranpoolen och fick tag på en handyman som bor härute, som ska hjälpa oss med köket och trädgården. Imorgon kommer han och ska jobba sin första dag hos oss. Veteranpoolen kan hjälpa till med det mesta. Det är pensionärer som vill fortsätta jobba. De gör det för att de tycker det är kul. De måste ha avslutat ett jobb för att ta ett nytt och det är guld värt för oss som anlitar hantverkare. Och för oss som typ inte lärt oss att borra upp grejer, men gärna vill lära oss, så känns det som att ha en coach i hemmet. Någon sorts Martin Timell eller arga snickaren som talar om hur man ska göra vissa grejer. För om man inte vet, så vet man ju inte heller när och vad man ska prioritera vissa grejer. Vår trädgård är verkligen prio. Den har stått orörd i typ åtta år. Gräsmattan är som ett riktigt tovigt hår som aldrig borstats. Vi krattar och klipper och hoppas på att lite grönt ska virvla sig upp ur den till synes helt utbrända gräsmattan. Men vi har hittat vinbärsbuskar, äppel och päronträd, en jasminbuske som vi höll på att ta bort. Hallon, rabarber. Vår trädgård är som att gå på upptäcksfärd. Nästa år kanske vi kan ha en liten köksträdgård, hur härligt vore inte det. 

 Lilla snigel akta dig
 Min bästa svägerska var här i helgen, Babette. Vi blir så glada när hon kommer. Och hon hade sina knallrosa crocs på sig. Hur rätt är inte det nu. För ni såg väl hur tufft yogatjejen är klädd i Le yoga shop Paris. Jag vill också ha foppatoffeln och hasa runt i härute på landet. Gärna ett par i den där grön-beige-grå färgen som flickan på bilden har.
I morse läste jag också i Bob Hanssons blogg och blev så ledsen för hans skull. Så himla bra text. När jag var som mest inne i mina cancerbehandlingar och kände mig så där hudlös att jag nästan gick sönder för minsta lilla kritik, då kunde det göra så ont när jag fick reda på att folk pratat om mig, tyckt saker om mig, hade åsikter om mina val. Då när man är mitt uppe i behandlingarna så fick jag rådet av en smart vän att välja bort de som inte stöttar. Inte utsätta mig för de energierna. Och jag valde bort och gick in i min puppa. Jag har fortfarande svårt för tillställningar, att träffa för mycket folk samtidigt. Det är liksom lättare att gå på ett stort varuhus och kanske stöta på någon jag känner, än gå på ett kalas eller fest. Jag är inte riktigt redo. Men samtidigt blir jag så förundrad när jag läser Bob Hanssons text. Varför sitter vi och tycker så mycket om andra, är det för att framhäva oss själva, tycka att vi är lite bättre? Så trött på den här vuxenmobbingen. 
 Jag har världens bästa arbetsrum härute, men det är ändå i sängen som jag sitter och skriver boken. Det är ju meningen att den ska bli klar i sommar. Men det är inte alldeles lätt att få till de där skrivstunderna, jag vill ju också njuta den här första sommaren på landet. Njuta av den här sommaren, förra försvann ju.
Kolla den här videon.Yoga med häst
0
0