jag är en Björk

Jag är ett träd en knotig Björk
där årsringarna syns tydligt
där, där mitt högra bröst en gång var
där finns 2012 ingraverat för alltid
det är inte vackert
men kanske gör tiden ringarna vackra
i minnet finns bröstet
så som det var
fantomkänningar av en bröstvårta
av en rundning
nu bara årsringar, eller årsstreck.

Dagarna går. Får rapporter från hemma om influensor. Jag är så trygg här. Kan man vara tryggare än på ett sjukhus? Expertis på nära håll. Jag har en kompis som alltid sagt att hon blir trygg på sjukhus. Jag har aldrig känt så, förrän nu. Tänk vad saker och ting förändras.
Efter en långpromenad i skogen vågade jag mig in i ladugården. Nibble bondgård. Bara mjölkkor och kalvar som ska bli mjölkkossor. Jag älskar bondgårdslivet. En påsk tog jag och min kusin Torbjörn hand om en liten bondgård i Hamra på södra Gotland. Oj, vad vi slet. Jag lärde mig mjölka då. De mjuka spenarna som innehöll mjölk som vi fick skumma av och det blev både grädde och mjölk. Den påsken lärde jag mig kärna smör också. Och så den glupska kalven som sög tag i handen, som om den diade. Livet på landet är inte glamoröst, men känns så äkta. Det är äkthet och värme som är mina ledord nuförtiden. På kvällarna försöker jag intala Ray att vi ska ha en ko, ett får, en get och gris på landet. och en liten häst så klart. Han är inte så lätt att övertala.

i en sal på lasarettet, min obäddade säng. Efter promenaden var det dags för min helkroppsinsmörjning. Det är så härligt, så lent, så varmt, så snällt. Sängen är i en enda oreda efter insmörjningen. Det är handdukar, flanellakan, kudden som ska vara under knäna, värmeflaskor, täcke och filt. Oljan som sköterskan smörjer med är så len och luktar så gott.
Jag är i värme. Jag älskar värme.

1
1