Nya Karolinska stänger ute bröstcancerpatienter

OKEJ, jag har sagt det förut. Vi som drabbas av bröstcancer används som kassakor. Vi uppmanas att visa våra bortopererade bröst i tidningar. Att berätta vår historia, blotta sorgen i oss, ångesten och rädslan när vi drabbades av bröstcancer. Visst det är bra på många sätt och vis. För att få upp ögonen, för att andra ska upptäcka sin cancer i tid. Rosa bandet-galan samlade in 49 miljoner kronor förra året. Och det är fantastiskt att folk vill hjälpa till och stötta. Folk skänker pengar till bröstcancer, men pengarna som Rosa bandet får in är INTE öronmärkta för bröstcancer, nej de äts upp av hela cancerfonden. Och det vore ju fine om det var tydligt och alla vet det. Men så är det inte. De flesta tror fortfarande att alla Rosa bandet-pengarna går till just bröstcancer. Det är verkligen inte uppenbart ens på deras hemsida.
Så läser jag  den här debattartikeln i DN att Nya Karolinska stänger ute bröstcancerpatienter. Det är Maria Wiklund Karlsson, ordförande Bröstcancerföreningen Amazona i Stockholms län  och Elizabeth Bergsten Nordström, ordförande Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, BRO som skrivit debattartikeln och jag blir så arg. Vi exponeras och används för att dra in pengar, men nu ska vi inte ens få vara med. Jag fastnade för de här meningarna:
”Att bygga en sammanhållen verksamhet för all cancervård – och utesluta
bröstcancervården – är fullkomligt obegripligt. Bröstcancer är
volymmässigt störst inom forskningen och genererar mest
forskningspengar. Denna forskning leder dessutom till många upptäcker
som gynnar även andra cancerformer.”

Det här är en kvinnofråga i allra högsta grad. Jag sitter här på Vidarkliniken och är upprörd. Snälla, kan inte nån frisk, smart kvinna eller man kämpa emot. Säga ifrån. För det är inte klokt. Vi ska dra in pengar till alla cancerforskning, men vi får inte vara med, vi utesluts i det Nya Karolinska som byggs. Det är upprörande.

Jag hade tänkt skriva om andra grejer idag i bloggen, men just nu är det här viktigast.

 Men jag kan inte göra så mycket härifrån. Jag är på rehabilitering. Nu ska jag fortsätta vila och drömma mig till vårt vackra hus i Roslagen. Längtar våren, längtar sommaren. Längtar efter en sommar med min älskling Ray och barnen och de som vill komma på besök. Vad jag ska njuta denna sommar. Den förra var en sån ångest. 

0
0