pappa fyller 80

 Jag tillägnade boken Yoga för livet mina föräldrar.


Vad ger man en åttioåring i födelsedagspresent? Han har ju allt. Hjälp mig. En snygg kofta? Ett par tofflor? Ett par nya läsglasögon? Haha, när jag träffade min pappa för ett par dagar sedan hade han såna där damläsglasögon med strass på sidorna på sig. Han hade inte märkt att han ryckt till sig dem. Och i affären sa det inget. Men det struntade han i, så nu sitter han framför sin dator med glasögon som Liberace typ och översätter rysk finlitteratur. På lördag fyller min pappa 80 år. Jag är väldigt stolt över min pappa, han är väldigt speciell. Här kan du läsa om honom Det har inte varit så enkelt att ha honom som pappa. Han var kanske inte världens bästa pappa under min uppväxt. Men han har betalat tillbaka den missade tiden och den uteblivna pappan nu. Och när jag blev sjuk visade han sidor som jag verkligen uppskattade. Kanske är det så att man testas i nöden. När allt är skört och liksom hänger på en alldeles för skör tråd. Men jag tänker det var inte så lätt att ha skrivardrömmar med honom som pappa. Och länge höll jag emot, kände att jag inte höll måttet. Att steget var så stort och att jag har en sån respekt för yrket. Min pappa skrev sin första bok som 17-åring. Mamma har sparat brev till honom från bland annat Moa Martinsson, som uppenbarligen var lite förtjust i unga manliga författare. Väldigt roligt faktiskt. Min familj bodde i Moskva i åtta år. Då jobbade pappa som utrikeskorre, en väldigt ung sådan. Tänk att min pappa smugglade ut Aleksandr Solzjenitsyns manus och översatte flera av dom. Min pappa är hedersdoktor på Uppsala universitet och för några år sedan fick han  en medalj, Pusjkinordern av Putin. Och nu fyller gubben åttio år. 

En gång i tiden jobbade jag som programledare på ett hälsoprogram. Jag hade en kvinnlig producent som var så jobbig mot mig, och som gärna ville sätta sig på mig i tid och otid. Skitjobbigt. Man kan lugnt påstå att hon hade attityd. Men jag skulle i alla fall intervjua en kvinnlig chef på TT.
Producenten: Men det blir väl kul Karin, att få intervjua en sån kvinna.
 (Hon syftade på en hög chef och hade den där lite storasysteraktiga tonen, som om jag var en liten blond bimbo) 
Såna har du väl inte träffat så ofta?
Då kunde jag drämma till med.
Jag: Vet du, det är precis vad jag har, min pappa var chef på TT under flera år. Så just såna träffade jag mycket.
Haha, den känslan. 
Här är vi på väg ut till landet med bussen. Pappa i ryssmössa, det har han haft hela min uppväxt. Man tar inte ryssen ur min pappa. 
Jag hoppas jag blir lika gammal som han och jag hoppas att jag behåller mitt förstånd och min fantasi och barnslighet, precis som han. Att liksom inte stagnera, att fortsätta att ha ett öppet sinne . Det blir säkert skoj på lördag, ett kalas med människor i alla åldrar. 
Men hjälp mig med vad jag ska köpa för present.
0
0