guru Jones har ilsknat till

Bildtext. Det är ironi, måste tyvärr tilläggas eftersom många alternativa har svårt att förstå ironi. Nej, jag ser mig inte som guru. Men just nu är jag faktiskt väldigt lik min guruji. Det får jag väl ändå säga?

Jag är låg i dag. Jättelåg. Har fortfarande ont i kroppen. Pallar inte yoga, kan nästan inte gå. Hasar mig fram som en tant. Det värker i benen, i höfterna. Jag har också ont i äggstockarna, i magen, i solar plexus och i huvudet. Halsen värker. Den är svullen. Känner mig inte sugen på mat, fast jag vet att jag måste äta. Magen är det si och så med. Jag vaknade varje timme hela natten för att kissa, förutom att jag vaknade varje halvtimme hela natten av värken i kroppen. Munnen är full av svamp. Fan, det här är ingen lek. Cellgifterna är ingen lek. Men det ENDA jag just nu kan lita på som ska döda cancern i min kropp. Den dagen vi vet, på riktigt vet och kan se hur många som blir hjälpta, så kan jag lita på den alternativa vården. Först då.  Men tills den alternativa vården kan visa siffror på alla som blir hjälpta är det den svenska sjukvården som jag måste lita på. En person berättade för mig om ett gäng som suttit och fikat och att de flesta sagt att om de fick cancer så skulle de inte ta cellgift. Ett, var kanske helt onödigt att berätta för mig att jag och mitt val avhandlats på en fika. Två, hur kan man veta innan man är där?
Jag är så trött på allas åsikter om hur saker och ting ska bemötas. Att folk tycker så mycket om saker de faktiskt inte vet ett jota om.
Eller de som säger att de kommer aldrig att bli sjuka?
Jag har hört sånt också.
Hur tänker man där?
Men faktum är att var tredje svensk kommer att insjukna i cancer. Var tredje svensk. Antingen drabbas du, eller någon du håller av. Vill du inte då att de tar in tunga artilleriet?
Eller tänker du att du skickar ditt barn till John of God i Brasilien?
Alternativvården kan ställa så korkade frågor, skuldfrågor. Hur kan man säga till en cancersjuk; Du vet varför du fått cancer? Hur, fan, kan man säga så?
Ja, det har hänt. Inte till mig, även om jag fått mejl som på något sätt försökt lägga den skulden på mig.
Eller de kväkare som säger till folk som betalar dyra pengar, att jag kommer att se till att du inte får cancer. Det är olagligt. Man får inte säga så. Jag vet nu flera personer inom den alternativa vården som säger såna grejer. Tänk dig att ditt lilla barn blir sjukt, inte vill du att någon toker, eller galning, ska säga till din dotter; Du vet varför du fått cancer?
Man får inte säga så.
Man får inte.
Det är sånt som gör att jag vill hålla mig utanför det alternativa. Fast det är så viktigt för mig. Jag vill leva i samklang med naturen så mycket jag kan. Jag är alternativ, jag äter sånt jag tror på. Jag försöker hjälpa min kropp på många sätt, för att den ska orka igenom det här. Jag skulle önska att den alternativa vården och den svenska sjukvården kunde samarbeta, så att vi kan blanda det bästa av båda världarna och hålla koll på de som bara vill tjäna pengar på olycka. För det finns många såna inom den alternativa vården.Men, någon måste syna de här människorna som skonar sig på människors rädslor och att när man är livrädd för att bli sjuk grabbar efter halmstrån. Eller om man är sjuk hela tiden vill hitta en anledning en mening med att man blivit sjuk. Det finns ingen mening och det kommer du att att bli varse den dagen någon du älskar blir sjuk. Då.
När du är så inihelskotta ledsen för att den vackraste av dina vänner, ditt barn, din partner, din syster, din bror fått diagnosen cancer. Den där vännen, personen som du firat jular, lekt i sandlådan med. Den du vet allt om. Din lilla unge som du älskar mer än du älskar dig själv och som bara är glädje för dig och de runt omkring dig. Då kommer du att fatta att cancern slår till orättvist, som en jävla rysk roulette som vi inte verkar kunna styra. Men istället för att sitta på kammaren eller vid ett fikabord och tänka det drabbar inte mig, skänk en slant till cancervården. Till vår svenska sjukvård som faktiskt är vårt enda halmstrå.
Dessutom verkar cancern komma tillbaka. Det är min stora rädsla. Och när den kommer tillbaka kommer den med stor kraft. På loppet av några år, två år faktiskt har allt för många i min omkrets, både nära och i mina ganska nära omkrets fått cancer. Ett par har dött av cancer. Några har fått tillbaka cancern och då har den kommit tillbaka aggressivt. Riktigt aggressivt. Jag är livrädd för det. Jag kämpar nu för att överleva det här, men ändå gnager det, skaver det att det kan komma tillbaka. Vad händer då?Och för de som varit med om det.
Det är för deras skull jag skriver det här arga inlägget.
Jag har ju redan förberett er på bitchen Karin är på väg att bildas.

Så läste jag det här i dagens Expressen. Det är bra. glada nyheter

1
1