nån sorts fnulande på meningen med livet

Det finns nog en anledning till att jag fastnat, ja, man kanske kan säga så, i tanken om Meningen med livet. Att liksom redan nu fråga sig vad den är och vad jag vill, vem jag är, hur vill jag att mitt liv ska vara och är jag nöjd. Mycket är så klart att jag närmar mig att fylla 50 år.
Jag försöker kanske summera mitt liv – so far. Men jag är också så intresserad av hur andra tänker om det. Hur tänker ni? Valen ni gör. Livsvalen. Och varför. Vad driver oss.
Det finns inga enkla svar.
Och kanske är det meningen.
Det är stora grejer, det är som att ligga på gräsmattan och försöka tänka sig ett universum som aldrig tar slut. Man vill att det ska vara en vägg därbakom sista stjärnan och planeten. Det blir nästan snurrigt att tänka att det kanske inte finns något slut, att det faktiskt kanske inte finns något svar. Att liksom just det är själva svaret, eller vägen, eller väggen.
När jag var ung och jobbade som journalist, slogs av att så många ”äldre” som jag intervjuade, att de ångrade en massa saker i sina liv. Att de inte tog för sig. Lite större tuggor av livet. Att de inte vågade mer utmanade sig själva. Många män ångrade att de inte satsat mer på familjen. Att de lagt så mycket krut på sin karriär, att tjäna pengar, att uppnå status, att bli nån. Bli NÅGON i andras ögon.
Just det fastnade hos mig.
Vi drömmer kanske om framgång, att utvecklas, om en fantastisk karriär, att satsa på det man tycker är så himlans kul.
Men när allt glider på, och man jobbar lite för mycket, försöker nå sitt mål, så kanske några blir sårade på vägen. Man kanske satsar för mycket, och hujadejamig om man sen ångrar sig. Att man kommer på försent. Kanske kan vara lite bra, att fråga sig hur man vill att det ska bli sen, när man blir äldre. Den här låten skulle lika gärna kunna vara ett barns sång till en alldeles förmycket jobbande förälder.

Sinead OConnor

We used to go out
walking hand in hand
You told me all the big
things you had planned
It wasn’t long
till all your dreams came true
Success put me in second place with you
You have no time
to love me anymore
Since fame and fortune
knocked up on our door
And i spend all
my evenings all alone
Success has made a failure of our home
If we could share
an evening now and then
I’m sure we’d find true
happiness again
You never hold me
like you used to do
Oh, it’s funny what success
has done to you
You have no time to
love me anymore
Since fame and fortune
knocked up on our door
And i spend all my
evenings all alone
Success has made a failure of our home
Success has made a failure of our home
I never changed
I’m still the same
I never changed
Stop what you’re saying
You’re killing me
And am i not your girl?
Am i not your girl?
Am i not?

0
0