minnen

Här i Båstad finns en massa minnen nedpackade i olika lådor, den här bilden är ett sånt minne.

Jag och Mira luffar runt i Thailand.

För 18 år sedan.
När min lilla flicka var två år (och jag 29), fick jag ett stipendie från författarfonden. Det var inget jättestort, men det räckte till en resa för henne och mig en månad till Thailand, plus lite pengar som jag jobbat ihop själv. Oj, vad ont i magen och vilken oro jag hade innan vi åkte.
Att jag skulle åka själv med min lilla dotter.
Skulle jag klara det.
Alla de där oroliga tankarna, men jag kände att det var så viktigt.
Att liksom ta tillbaka makten i mitt liv, att fast jag var ensamstående mamma, ändå fortsätta att våga göra de där grejerna jag kanske längtade efter och MED min dotter.
Och sen den dagen har Mira varit en så bra reskamrat, och jag ser hur hon fortsatt att resa själv.

Vi åkte till Koh Samui först.
SEn tog vi båten över till Krabi och Railegh beach (eller hur det nu stavas) och avslutade på Phuket.
Vilken resa.
Jag är så tacksam för allt vi var med om, och hur fantastiskt snälla thailändarna var. Vi blev hembjudna till folk, och när vi skulle äta middag tog servitriserna Mira och matade henne.
Alla var så gulliga och snälla mot oss, och för bara några år sedan fick jag ett brev från ett ungt par som vi umgåtts ganska mycket med på Koh Samui, vi gick till och med på ett disco. Miras första discobesök… De berättade att de fortfarande var tillsammans och nu fått sitt första barn och de tackade oss för att vi umgåtts. DE tackade oss.
Jag kom dragandes med barnvagn, min lilla flicka och all vår packning och överallt alltid, alltid en hjälpande hand.
Den här resan var på nåt sätt magisk.
Mira slutade både med välling och med blöjor.
Jag tror nog jag älskar Thailand efter den resan.

0
0