skäms inte för att du är människa

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i  halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig  Och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!  Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt  Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini  och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Den här bilden är fantastisk, i sin utsatthet, sin känslighet, sin värme, sin nakenhet, jag kan fylla på i just – oändlighet. Den passar så fint ihop med Tranströmers Romanska bågar. Jag älskar den dikten. Älskar, älskar den.

0
0