Känna efter före – är mitt nya

Jag börjar med att skriva att jag är trött. Jag är trött, men glad. Det gör skillnad, jag vet. PÅ fyra dagar har vi spelat in sex yogadvder. Vår serie om elva yogadvder är nu inspelad. Nu väntar redigering, men det känns lite lugnare.
Jag sitter i hyrda huset i Båstad och pustar ut efter allt jobb.
Det har varit helt fantastiskt kul. De medverkande tjejerna, mina elever i yogadvderna var helt underbara. Sminktjejerna, både i Stockholm och Annika som gjorde smink och hår här i Båstad, var så där supersnälla och gulliga. Och teamet, Alexander, Micke, Niklas, Martin, Erik och Tobbe var också supergulliga. Och Ylva, bästa bästa scenograf/kostym – är ju ett socialt geni. Fick alla att känna sig underbara och fantastiska. och så Anna, min producent och vän. Bara bäst!
Så där ja, en tacklista. Men så känner jag, det gick så bra. Och jag känner mig så tacksam att man faktiskt kan ha så kul på jobbet och tycka om allihopa och ändå faktiskt jobba häcken av sig.
Så nu är jag trött.
Att spela in kräver ens fulla fokus. Här och nu-känslan är verkligen det enda man kan fokusera på. Jag tror aldrig att jag är så mycket här och nu, som vid inspelning. Men, det är också extremt ansträngande. För efter inspelningen blir man som tom.
Så nu sitter jag alltså här i mitt hyrda hus och pustar ut och tänker på att jag inte haft någon semester under hela sommaren. Att jag gått på det ena projektet efter det andra.
Och så har jag känt efter. Hur det känns i mig.
Då bestämde jag mig. Jag kan inte åka till bokmässan i Göteborg i september och hålla föredrag. Det är alldeles för mycket en anspänning. Och jag orkar inte vara nervös och stressad och det kommer att gå ut över familjen.
Jag vill vara här och nu med min familj. Inte borta i tanken och planerandes i huvudet ett föredrag senare i september.
Jag vet, taktiskt är det säkert hur dumt som helst. Säkert allldeles korkat. Men jag skulle inte vara sann om jag gjorde det och känner så här.
Jag känner efter före. Jag vill vara rädd om mig själv. Inte en duktig flicka som gör det som man ska.
En sten föll från hjärtat när jag bestämde det. För vem tar hand om mig bäst, jo, jag. Jag måste bara lyssna lite på hur jag mår och känner. Jag har inget behov av att vara duktig. Jag har ett behov av att vara jag och jag tycker också om mig själv mer, när jag lyssnar på mig själv.
Och det är väl det det handlar om, så att man inte bränner ut sig.
Våga säga nej.
Känna efter före.

0
0