Ibland är världen så liten

Jag har varit på kurs i en vecka. En teachertraining i hathayoga med Anthony och Rebecca Benenati från Cityyoga i Los Angeles. Som lärare är det bra att då och då fylla på sin kunskap, få ny inspiration, ja, att få vara elev en stund. Det är bra och enligt mig ett måste, om man ska vara lärare. Precis som jag tycker det är ett måste att ta itu med sina egna inre demoner. Att det är bra att gå i terapi och utforska sitt inre, ta reda på sina bra och dåliga sidor, och jobba med dem – om man nu ska lära ut yoga. Just för att yoga kan få människor att känna en massa saker. Även om man inte är terapeut, måste man nog våga vara där när de gråter. (och gråt är ju inte farligt. Jag har ju skrivit om yogagråt tidigare 😉 )

Det intressanta var att de här lärarna pratade mycket om sånt som jag tycker är viktigt. Att man som lärare är samma i yogasalen som utanför. Att man inte försöker eller låtsas vara någon annan. Att ens röst inte ändras, så man försöker låta gullig på rösten. Om vikten att vara ren och fräsch. Att ens studio ska vara ren och fräsch och lukta gott. Detaljer kanske, men också viktiga.

Men framför allt var de bra på anatomi och jag lärde mig att från och med nu blir det handstand och backbending för hela slanten och mycket mer med mina elever. Vi behöver backbending, bakåtböjningarna eftersom vi i stort sett lever framåtböjda. Vi behöver jämnvikt i kroppen.
Och visst pratade de om att öppna upp i hjärtat. Min gamla stötesten. Ett av mina teman på retreats och workshops. Det är kul. Det är universellt, tanken om ett mjukt och öppet hjärta.

Strax innan jag skulle gå kursen, fick jag ett mejl från min amerikanska kusin Melanie. Hon ville att jag skulle träffa hennes yogalärare från LA. Hon blev mycket glad när hon fick reda på att jag redan hade ”signat” upp för en teachertraing och en workshop med dem. Är det inte konstigt? Det hela började med att Penny, som jobbar på atmajyoti, hamnade i närheten av cityyoga när hon var i Los Angeles förra året. Hon gillade deras klasser och gick en teachertraining där. När Viveka som driver atmajyoti åkte till LA förra året, följde hon med Penny på en klass. Viveka bjöd in Anthony och rebecca till Stockholm, och så visar det sig att min kusin går sex dagar i veckan till deras studio. Ibland är världen så liten. Det kan vara bra att tänka på.

0
0