biverkningar

Nya-Knip_3D

snipprevolutionen har bara börjat

Saker jag inte förstår.
Varför får en person, i det här fallet en så kallad expert, helt fritt spelrum i media och stå helt oemotsagd och faktiskt sprida betald propaganda?
Är det inte oetiskt rent journalistiskt?
Den här kvinnan är betald av läkemedelsbranschen.
Av Bayer.
Hon skriver det själv se längre ned och ändå får hon uttala sig om:
Läs här: Helena svarar Fem myter om ppiller

men är det verkligen myter?

Se här:

och läs Helenas egna beskrivning om sig själv
Jag föreläser för:
Actavis, Bayer, Exeltis, Gedeon Richter samt MSD
Jag har eller har haft expertuppdrag för:
Bayer, Ellen, Evolan, Exeltis, Gedeon Richter och MSD Jag undervisar på kurser sponsrade av:
MSD och Bayer
Jag undervisar på kurser organiserade av:
Riksstämman och SFOG samt på Karolinska Institutet (läkarutbildning och barnmorskeutbildningen) samt på utbildningsdagar ordnade av diverse landsting
Jag har skrivit i:
Preventivmedelsguiden (sponsrad av Bayer) samt Läkemedelverkets rekommendationer för antikonception 2014

Det som retar upp mig är att kvinnor omyndigförklaras. Vad vi känner och hur vi mår är alltså inte på riktigt? I åratal har kvinnor hävdat hur dåligt de mått av ppiller. Själv åt jag-piller i ett par år som tonåring. Mådde piss. Fick finnar. Gick upp i vikt och var framförallt väldigt gråtig. Jag slutade efter att ha testat flera olika p-piller. Satte in en kopparspiral, men så fort jag badade i bassäng fick jag någon form av underlivsinfektion. Så den äkte ut efter ett par år.

I åratal har vi också hört om att det är dags att lägga över skyddsbördan på män. Lite som att tysta oss och lite stå ut med biverkningarna. För ”snart kommer ppiller för män och yadayada” Läs här:Effektiv pspruta för män är verklighet Men det slår aldrig igenom, varför? Jo, för alla biverkningar…
Det som gör mig ledsen. Besviken. Skitförbannad. För det är så uppenbart som kvinna om man kommer med biverkningar, dåligmående osv så tas man inte på allvar. Lite som att lite skit måste man tåla som kvinna. Men mäns biverkningar. Ppiller, stav, pspruta kommer inte bli av varför? Mäh, inte ska män behöva stå ut med biverkningar som kvinnor stått ut med i 60 år tills att bli-med-barn-frågan ska bli jämställd. Vilken man skulle tycka det är okej att gå upp i vikt, få mer finnar, bli deprimerad och få en minskad sexlust bland annat?
Men vi står ut med det.
Men att inte äta syntetiska hormoner är också en miljöfråga. LÄS Gröna barnmorskans bok

För några månader sedan hörde jag av mig till Jenny Koos som är sexualhälsorådgivare. Vi träffades och jag blev så jävla glad. Jenny är utbildad i Justissemetoden. Hon är så modig och står på alla tjejers sida. Hon kämpar för att tjejer ska göra informerade val vad gäller preventivmedel. Hon ifrågasätter, men framförallt är hon så enormt påläst. Och jag kan med glädje berätta att Jenny skrivit ett kapitel i min senaste bok Nya Knip. Å vad jag längtar tills att den kommer ut.
I torsdags var jag på jag min första föreläsning anordnad av Fittlifemed Jenny VULVERINE
Här läs Jennys Inlägg i DN
Snipprevolutionen har bara börjat

hur ska jag göra?

IMG_6747

Det är tre månader mellan de här bilderna. Den glossiga bilden när jag har hår togs i samband med omslagsfotograferingen till boken Knip för bättre hälsa Det var i juni 2012. Precis efter den plåtningen, dagen innan midsommarafton samma år skulle jag få beskedet om att jag hade inflammatorisk bröstcancer i mitt högra bröst. Bilden till höger är tagen i augusti, i samband med att Petri Räisanen kom och gästade min yogastudio i Båstad. Tänk vad mycket som kan hända på kort tid? Hur ens liv kan förändras och då menar jag så klart inte bara utseendemässigt. Utan hur ett besked kan störta om ens liv och hur lång tid det kan ta att komma tillbaka. Hur lång en sorgeperiod är. Man kanske inte ens kan komma tillbaka? Jag tror inte det. Förhoppningsvis blir allt bättre, förhoppningsvis hittar man ett nytt stråk. Ett nytt sätt.
Och så är det mycket i mitt liv har blivit bättre. Men verkligen inte allt.

Jag har ett problem, jag skulle vilja ha hjälp med. Vet inte hur jag ska tänka. Upptäcker att det här mer och mer tar över mina tankar. Jag orkar inte oroa mig. Vill inte. Vill bara att någon ska säga vad jag ska göra OCH samtidigt lita på att det blir superbra. Jag vill lägga mitt öde i någon annans händer, precis som jag kände när jag var mitt uppe i cancerbehandlingen. Då när jag la mig i vårdens händer. Men det funkar ju inte så. Jag vet det. Ingen annan kan hjälpa mig med svåra beslut. Ingen annan kan egentligen råda mig. Men ni kan hjälpa mig med information. Så tänker jag. Även om en stor del av mig vill bli en bebis, ni vet som blir ompysslad på ett kärleksfullt sätt.

Förra året skulle jag ha ha rekonstruerat mitt bröst, men jag avbokade. Jag oroade mig så för operationen, om något skulle gå fel.
Om någon månad ska jag få göra supramikrokirurgi för att hjälpa mitt lymfödem. Jag har ju inte riktigt förstått hur det går till men typ, de ska på något sätt leda ett par lymfkärl till blodkärl. Så att det kan tömma sig där så det inte blir stockning i min underarm.
Men så blir jag plötsligt så osäker.
Nu är jag så rädd för komplikationer. Så rädd för biverkningar. Jag har så svårt att vara glad och se fram emot den här operationen.
Vad ska jag göra?
En del av mig och jag vet att det här låter hur konstigt som helst, men en del tror att jag skulle kunna få bort lymfödemet på alternativ väg. Men det är så jävla dyrt.
Jag är redan uppe i summor som jag tagit ur min egen ficka som på något sätt känns ovärdiga. Pengar som jag egentligen skulle velat lägga på andra saker. Som att bygga en bokhylla. Fixa därhemma.
Det är stundvis tröttsamt att en sån stor del av min energi går åt till att må bra, inte ha ont, inte svullna upp i armen, inte må dåligt av sviterna efter cancerbehandlingarna.
Därför känns en operation bra, enkel då slipper jag lägga det lilla extra jag har på alla dessa behandlingar. Men så kommer oron.

Blä för cancer.
Blä för alla jävla biverkningar.
Blä, blä, blä.