_mg_4578

vinterskrud

_MG_4525

Nu är vintern här. Och i Stockholm är det kaos. Alla förflyttningar tar dubbelt så lång tid. Helst vill man ju bara vara hemma och sitta och kura. Med en kopp te och tända ljus. Jag längtar ut till landet, där snön är kritvit och ligger kvar längre. Vid det här laget har ni fattat att landet är min pausplats på jorden. Där är det lugnt. Där händer ingenting, eller egentligen allting. Men ingenting i den bemärkelsen att det är svårt att få stresspåslag därute. Snön stannar kvar. Alltså det är så vackert. Snön är bäst i naturen och när man har rätt kläder på sig. Varma kläder.

brevbilagaland2

Här i stan blir snön mest blask.
Tyvärr måste jag flänga rätt mycket på stan och fixa inför min kommande Indien resa. Och Pino hatar blasket i stan. På landet springer han runt och snön yr kring honom. Men här han stretar emot. Han är faktiskt skitjobbig att vara ute med i det här blasket. Lille Pino.
På fredag bär det av. Ska bli så mysigt. Tycker det är lite svårt att yoga i den här kylan. Kroppen spänner sig.
Inbillar mig att det kommer att bli mycket lättare i värmen.

_mg_4484_mg_4578_mg_4459_mg_4532_mg_4540_mg_4445_mg_4517_mg_4462

HÄR hittar du min kompis Petra Westerlunds fina yogakläder, de jag har på bilderna ovan. Min vinterskrud…

mejla Anna Starbrink

Igår när jag satt och MEJLBOMBADE STOCKHOLMS POLITIKER för kampanjen om att Värna Vidarkliniken. Så blev jag bara mer och mer upprörd.

Gång efter annan får jag som gillar integrativ vård, det vill säga att man ska kunna välja både och höra grejer som: ”Jag har ingen lust att skattepengarna ska gå till sånt humbug”
Det är liksom alltid det man får höra. Det här med skattepengarna och att de minsann inte har lust att betala för i det här fallet att Vidarkliniken ska få vara kvar.
Men jag då.
Räknas inte jag?
Eller alla de andra skattebetalarna som också tycker att möjligheten att kunna välja integrativ vård som man kan göra i länder som Tyskland och Schweiz vore något väldigt bra för Sverige, varför räknas inte vi?
Vi som också kan visa på att integrativ vård har hjälpt oss.

Det finns undersökningar som visar att svenska skattebetalare gärna skulle se att vi hade integrativ vård som ett valalternativ när vi uppsöker sjukvården.
Det finns också undersökningar som visar att många här i Sverige också använt sig av alternativvård; zonterapi, homeopati, akupunktur, lymfmassage, kiropraktik,ja, listan kan göras lång och som också gjort det framgångsrikt. Patientens problem har försvunnit. De mår bättre. Är det inte det som är hela grejen med sjukvård, alltså att man ska bli frisk?
Det finns också undersökningar som visar att det i främsta hand är kvinnor som vill ha integrativ vård. Och jag tänker, det är säkert där skon klämmer…
Många kvinnor upplever att de inte blir lyssnade på när de går till doktorn med sina krämpor. Kan det ha att göra med att våra krämpor inte tas på allvar när vi kommer till sjukvården? Det finns undersökningar som visar att män som kommer och klagar på att de har ont får snabbare hjälp än kvinnor, medan kvinnor förväntas stå ut med både smärta och sina problem.
Det är inte konstigt att det är så många kvinnor som gärna ser att vi har integrativ vård i Sverige. Just för att vi faktiskt upplever att vi blir lyssnade på när vi kommer med våra smärtor till den alternativa vården.

Så när jag satt där och mejlbombade. Ja, jag fyllde i och skickade till varenda Stockholms politiker på listan HÄR

Så skrev jag följande mejl i affekt och mejlade det till Hälso- och sjukvårdslandstingsråd Anna Starbrink på anna.starbrink@politik.sll.se
DET KAN DU OCKSÅ GÖRA. Och gör det.
Skicka ett mejl eller skriv ett brev:
Anna Starbrink, Landstingshuset, Rotel II Box 22550 104 22 Stockholm.

Jag är på allvar oroad för att Vidarkliniken hotas av nedläggning. Mejla politikerna och be dem att ändra sitt beslut. Gör det. Den dag du blir sjuk kommer du att fatta varför jag tjötar om integrativ vård.

Anna,
Det är en enorm förlust för mångfalden inom sjukvården, som på många sätt slutar att vara fri om Vidarkliniken går i graven. Jag förstår att man inte kanske förstår vikten av att kunna välja annorlunda om man inte varit sjuk, hamnat på sjukhus eller varit i händerna på vården. Eller haft någon när och kär som varit där.
Men för oss som vill välja annorlunda än gängse sjukvård, den vi alla är med och betalar för, eller kanske faktiskt både och (dvs integrativ vård) så finns det alltså nu en risk att vi inte kommer kunna det.
Varför?
Jo, för att ni politiker inte företräder oss som vill samverka för integrativ vård som erbjuds i andra länder som Tyskland och Schweiz.
Jag läkte på Vidarkliniken, efter alla sjuhelvetes cancerbehandlingar, så var det där jag läkte. Där blev min kropp min igen.
Min kropp har läkt med hjälpt av alternativ vård. Jag har botat hjärtsvikt alternativt och nu försöker jag läka både lymfödem och hypotyreos alternativt. (och lyckas jag bota lymfödemet, så kanske jag slipper de där dyra strumporna som ni köpte in för en massa pengar…)
Visste du till exempel att det bara erbjuds ETT läkemedel mot underskott i sköldkörteln?
Visste du att det är nästan 400 000 människor diagnosticerade med sköldkörtelproblem i Sverige?
Visste du att de flesta av de 400 000 är kvinnor?
Visste du att levaxin, som är det där enda läkemedlet ger jobbiga biverkningar?
Och att det flesta kvinnor(patienter) inte kommer längre än till husläkaren eftersom ni sett till att vi ska hållas kvar vid primärvården.
Visste du att de endokrinologer som jobbar för fler alternativ, varav den integrativa medicinen är en, att välja mellan motarbetas av ja, jag vågar säga ordet läkarmaffian. Och dig.

Visste du att de flesta kvinnor söker sig till alternativmedicinen. Varför? Jo för att vi blir lyssnade på där. Våra problem tas på allvar. DET upplever inte kvinnor när de kommer till sjukvården.

Varför kan ni inte se helheten? Varför tar ni bort den enda möjlighet till subventionerad alternativ vård som finns i Sverige?

Det är inte bara en landstingsfråga. Det är jämställdhetsfråga och jag hoppas du är feminist enough för att våga ändra dig.

Räknas inte vi som vill annorlunda?

Tänk om. Tänk rätt.

Mvh Karin Björkegren Jones

9789113073545_200x_ett-stressfritt-liv_haftad

heja mig

9789113073545_200x_ett-stressfritt-liv_haftad

Nu är det bara att klicka hem mina nya bok ETT STRESSFRITT LIV
SÅ GLAD OCH STOLT ÖVER DEN HÄR FANTASTISKT FINA BOKEN.
Jag lovar den är en så bra present till sig själv eller till någon du tycker om. Kan mycket väl vara årets julklapp. Och JA man får vara så glad och stolt. Och JA man får säga att man tycker att man är ganska bra. Jag vet det tar emot. Vi tänker ungefär 65000 tankar om dagen och merparten av de tankarna är negativa. Hur bra är det inte då om några positiva tankar om sig själv slinker igenom det där negativa filtret som vi alla verkar gå runt med. Det där filtret som hela tiden verkar säga; du är inte bra. Inte i jämförelse med… så där håller vi på.
SLUTA GENAST UPP MED DET

Livet är så tufft. Livet är så ofta de där dalarna, de där mörka djupen som vi alla faller ner i då och då. Låt därför de där glada dagarna. Guldkantsdagarna förgylla ditt liv ett par sekunder.

Heja mig vad jag är bra.

Jag tänker vara min egen bästa supporter. Det kan du vara också i ditt liv.

Forfattarportratt_0749

Men, jag är också tacksam för alla som varit med och gjort den här boken möjlig. TACK! För att ni låter mig göra böcker. Tack för er som köper mina böcker. Tack ni som är med mig i processen, från ax till limpa. Tack och puss

_V1A9702

del 2 hypotyreosresan fortsätter

Jag skulle ju fortsätta min kamp för att bli fri hypotyeros.
Egentligen är ju min fråga, hur länge har jag haft det här?
Hur länge har ja haft underskott?

Jag skickade mina första provsvar från Werlabs till några olika personer som jag litar på en onkolog, en antroposofisk läkare, en näringsterapeut, sköldkörtelföreningen på Facebook och en hormonexpert. Jag skrev i mitt tidigare inlägg om min hypotyreosresa att svaren jag fick var olika och att det gjorde mig förvirrad.

Men bland annat skrev en av läkarna att mina TSH-värden gått ner sedan min cancerbehandlingen.
Men då tänker jag om mina värden var högre då, varför var det ingen som sa något då?
Alldeles särskilt när jag läser om att det inte är bra med olika former av mediciner om man har TSH, som SSRI-preparat eller betablockerare. Ni vet ju att jag fick hjärtsvikt av cancerbehandlingen. Mitt hjärta var nere på 30 procent. Jag har skrivit om det här i bloggen, men jag bestämde mig för att läka det naturligt. Trots att hjärtläkaren varnade mig och faktiskt ville tvinga mig att ta den medicin han skrev ut, varav en var just betablockerare.

Det är många som tycker jag är larvig som inte vill ta den medicin som läkarna skriver ut. Som ifrågasätter. Men jag är så rädd för biverkningar och uppenbart var min känsla för kroppen rätt. Att ta betablockerare vid hypotyreos är ingen hit. Och det blir mer och mer uppenbart att den läkaren gjorde så många fel. Han tittade alltså inte på mina värden. Han bara skrev ut nåt som han förmodligen alltid skrivit ut när det sitter en patient med hjärtproblem. Utan att tänka den här kvinnan är här för en biverkning. Den här kvinnan har genomgått tuff cancerbehandling. Hur är hennes värden? Hur har hennes värden varit? Jag tycker det är sjukt läskigt och typ kriminellt att en läkare som gav mig 15 minuter, som jag aldrig träffat tidigare och som inte bemödat sig med att läsa min journal skrev ut mediciner som hade kunnat ge mig fler biverkningar och framförallt hade varit farlig för min hypotyreos. En hjärtsvikt som jag med hjälp av min vän Patrick Wahlberg på GREATLIFE (gå in här och du får 10 procent på ditt första köp om du skriver in YOGAVITA i kampanjrutan alltså läkte med Q10.
Är inte det otroligt?
Är det inte fantastiskt?

Men det är det jag menar. Vården måste bli mer personaliserad. Vården måste titta mer på helheten. Och att även om vi alla är människor så är vi olika i vår sammansättning.
Vi lever olika.
Vi tampas med problem olika.
Vi har genetiska saker med oss.
Vi äter olika.
Vi tränar olika.
Några har med sig sömnproblem, andra sover som små prinsessor.
Vissa har världens sämsta ämnesomsättning, medan andra kanske har för hög. Vi är olika. Kanske läge att vården förändras. Och just därför blir jag mer obstinat när det bara finns ett enda läkemedel i Sverige som skrivs ut om man har hypotyreos. Sånt gör mig bara mer och mer säker och min fråga blir Svensk sjukvård hur bra är den? Borde inte sjukvården alltid ligga i framkant?
Sköldkörtelsjukdomar är vanligt och drabbar omkring fem procent av befolkningen, i första hand kvinnor.
Titta på de här siffrorna:

Den vanligaste formen hypotyreos drabbar cirka 2-3 procent av alla kvinnor, vilka insjuknar 5-10 gånger oftare än män.

Det är en hög siffra. Det här är alltså de som är diagnosticerade. Tänk alla som inte fått diagnosen. För när du fått diagnosen det är då problemen börjar…

Det finns ingen hjälp att få om du inte nöjer dig med att husläkaren skriver ut levaxin. Många, många får en massa biverkningar med levaxinet och dessutom verkar det vara svårt att ställa in dosen. Men främst, de flesta får fortsätta att äta levaxin för resten av sina liv.

det svåraste verkar dock vara att få till att göra testerna. Man får tjata för att göra rätt tester. Och när testet gjorts, och du kanske fått din diagnos. Så kan Du försöka få din husläkare att skicka en remiss till en endokrinolog. Men som jag förstått är husläkarens uppgift att hålla kvar oss vid den primärvården dvs vårdcentral och husläkare. Har du tur finns det en expert på sköldkörteln på någon vårdcentral. Men det verkar vara osannolikt.

Pratade med Ersta sjukhus, försökte förklara min situation. Hen hänvisade till att skaffa remiss, men sa precis det jag skrivit ovan, förmodligen får jag avslag. Sannolikheten att man får komma till en expert är alltså högst otroligt.

Moment 22.

Allt handlar ju i mitt liv om att bota de här jävla biverkningarna som läkemedel eller behandlingar orsakat.
Jag är så trött på det.
Jag vill inte ha andra biverkningar. Jag vill läka kroppen. Jag vill hjälpa den att fixa det här själv och jag fattar det är svårt. Men jag behöver er hjälp.

Också för att samla material. Information om hur man går tillväga.

Jag vill hitta en endokrinolog som jag kan prata med. Jag vill hitta en expert på hypotyreos. Jag vill hitta en expert som intresserat sig för helheten och som tror och tänker att man kan läka naturligt. För det är så med mig. Jag vill läka naturligt.
Men ta levaxin är det flera som uppmanat mig att göra. Jag vill inte det. Dels för att jag träffat den ena efter den andra som vill sluta äta levaxin, som har fått jobbiga biverkningar av levaxin. Jag vill inte äta en medicin för resten av mitt liv. Jag vill inte det. Och i min värld när det bara finns ett medicin som erbjuds inom sjukvården då väcks motvalskärringen i mig. Jag ska fan hitta ett annat sätt.

Jag läkte min hjärtsvikt med Q10, efter ett par år kom undersökningen som visade på just det. Att Q10 kan läka hjärtsvikt.
Tänk om det går att läka hypotyreos naturligt?
Men det är kostsamt.
Det är dyrt.
Och jag tycker att det borde vara självklart att jag fick hjälp med det i vården. Jag ska ta reda på hur antroposoferna tänker kring hypotyreos.

För vad är ett vårdval? Om man inte får välja?
Det borde finnas en plats för oss som inte bara nöjer oss med den sjukvård som erbjuds. Att vi också har möjlighet att välja som man så framgångsrikt får göra i länder som Schweiz och Tyskland.
Vi som vill kunna välja både och.
Vi som tycker att integrativ vård är den vård som hjälpt oss mest när vi var sjuka.
Jag tror att framtidens sjukvård ligger i mötet mellan det alternativa och den traditionella vården.

LÄS DET HÄR

Vad du än tänker låt inte Vidarkliniken gå i graven. Skriv under. dela. Jag läkte på vidarkliniken efter alla cancerbehandlingar. Läs texten jag länkar till ovan och dela den. Gå in på Värna Vidarklinikens hemsida och ge ditt stöd.

INTEGRATIV VÅRD ÄR DEN MEST RÄTTVISA VÅRDEN. INTEGRATIV VÅRD ÄR FÖRMODLIGEN DEN MEST JÄMSTÄLLDA VÅRDEN.

img_7393

Höstlov=läslov

9789113073545_200x_ett-stressfritt-liv_haftad

Nu är det de sista dagarna på läslovet och som av en händelse kommer min senaste bok ut NU. Nu går det äntligen att beställa Ett stressfritt:
HÄR HITTAR DU DEN PÅ BOKUS
HÄR HITTAR DU DEN PÅ adlibris

Så in och beställ. Så väldans glad jag blev igår när jag fick det här meddelandet från en stresscoach:

Hej Karin! Sitter här med din senaste bok ”Ett stressfritt liv” och som stressterapeut måste jag säga att den är helt fantastisk! Så vacker men också så klok. Tack!

Jag tror inte i förstår hur glad jag blir när ni berättar vad ni tycker. Allra särskilt om det är glada nyheter för mig. Att få såna där gulliga gulliga gulliga meddelanden gör min dag. Man skriver ju för att man vill att människor ska läsa.
Ta till sig. Kanske förstå.
Jag vill inte ge pekpinnar.
Jag vill skapa lust. Lust att vilja förändra. Gå vidare. Ta hand om sig själv. Älska sig själv trots alla brister. Livet är inte enkelt.
Låter så klyschigt och larvigt, men ju mer motgångar jag möter desto mer glad blir jag för min humor. För att ha en förmåga att kunna skratta åt skiten, rent ut sagt. När vi plåtar för böckerna. Leker jag och fotografen Anneli. Så känns det Och det är så kul. Jag tycker att jag har ett så kul jobb och det är så kul att göra det ihop med andra människor, som i det här fallet var Anneli och vår vän på Mallorca.

Många av bilderna i boken fotades på Mallorca i mars i år. Det var inte så varmt som det ser ut. Vi fotade bilderna på mig I omgivningarna kring Petras hus i Cala Llombards. Min favvoplats på Mallis. Tack Petra för all hjälp. Du har väl inte missat Petras fina klädshop på nätet? Här hittar du SANTANI Många av mina kläder kommer därifrån.

och Här kommer lite bakombilder från vår vecka på Mallis.

img_7393img_7998img_7345img_7306img_7294img_7499img_7430img_7426img_7406img_7406img_7370img_7366img_7340img_7339img_7339img_7329img_7315img_7412img_7402img_7302

Och Anneli, vart reser vi nästa gång?

fullsizerend89er

maria

fullsizerend89er

Ofta när jag gör nåt går jag all-in. Det kan ju bli lite tufft för min omvärld. Jag kan inte göra nåt så där halvhjärtat. Men när jag hittat ashtangayogan blev jag ju så kär i yogaformen, ville att det skulle gå fort. Jag slukade allt. Bokade in den ena kursen efter den andra. Åkte till Indien efter ett år. Jag ville veta allt, allt.
Ja, ja, det där vet ni ju allt om. Alltså min yogaresa.
Men bara efter att ha gått några lektioner med ashtangayoga bokade jag in en privatlektion med Maria Boox. Hon och jag har skrattat mycket om det mötet eftersom jag direkt efter lektionen sa: Jag vill också bli yogalärare, hur gör jag…
Och så på den vägen var det.

Under ett par år var också Maria min mentor. Det var på den tiden när det faktiskt inte fanns några yogautbildningar i Sverige. Med henne kunde jag prata om yogans betydelse. Och om allt det där andra. Under några år kom vi ifrån varandra, så hittade vi tillbaka. Sånt kan jag tycka så väldigt mycket om. Att ibland reser man tillsammans. Så måste någon stanna en stund, medans den andra hastar vidare. Men så möts man igen och fortsätter resa lite sida vid sida. Man fortsätter att prata om det goda och om det ledsamma. Livet helt enkelt. Och så skrattet. Flamset. Skoj och allvar i en härlig blandning. För mig är det Maria. Snart ses vi i Goa igen.

Och ni har väl inte missat att Maria är med i min senaste bok ETT STRESSFRITT LIV. Här gör hon pranayama, så glad för det.

Lyssna på Maria i yogapodden YOGISKT. Så fint om hennes yogaresa. Om hur man blir yogalärare. Om lusten som driver en. Om resan att hitta sig själv. Så fint och så vackert beskrivet.

Älskar att lyssna när Maria berättar. Tack för en fin podd.
Och vi delar kärleken till den finaste dikten:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

Den här dikten har så många betydelser för mig. Först och främst att den är så fantastisk, om våra inre valv. Att vi aldrig blir färdiga. Att resan kan ta olika vägar under ett helt liv. Och att det är hur vi tar hand om de här svängningarna. Och om att våga blicka inåt, in i de där rummen. Och numera heter jag ju Mrs Jones.
Dessutom var Tomas Tranströmer en nära vän till mina föräldrar. Och nu är min far i samma situation som Tomas var, förlamad. Nu ligger han i en säng på ett sjukhus i stan och de där yttre resorna har smärtsamt förvandlats till en påtvingad inre resa. Livet är smärtsamt. Det går ju inte att komma ifrån. Men i det där smärtsamma, att man fått känna på det. Det gör ju också att värmen, omtänksamhet och empati och livsglädje blir så mycket varmare. Så mycket större. Så många valv.

img_7439

live less, love loud

img_7439

Varje gång jag är på resa kommer jag på vad lite jag behöver. Vad lite jag EGENTLIGEN behöver. Det är klart det är lättare när man är i ett varmt land. Vad behöver jag av allt jag packat ner i min resväska? Jo, det visar sig att det är alltid de där gamla slitna jeansshortsen, nån sladdrig skjorta och mina flipflop som jag använder hela tiden. Det andra jag trodde var så viktigt att packa ner ligger där oanvänt.

Det är klart att i ett land som Sverige där vi har årstider som gör att vi behöver olika kläder för de olika temperaturerna vårt årstidsstyrda land, ja, att vi kan behöva en något större garderob, men ändå. Så mycket man samlar på sig. Prylar man tror man behöver. Vid jul allra värst. Jag kan på riktigt äcklas av julen. Av de här julklappshögarna vid en julgran. Hur jag konsumerar. Hur alla andra konsumerar. Jag får panik. Till slut upptäcker man att prylarna äger en.
Men det är så svårt att stå emot. Välja bort. Det är så lätt att hamna där i den där lusten av att vilja ha mer. Men att vilja ha mer betyder ju också att behöva jobba mer. Tjäna mer. Så är man snabbt inne i den där snurren.

– Den där tiden du lägger ned på att jobba för att få ihop tillräckligt med pengar till ett objekt, som sedan ger dig ett rus i kanske en minut, den tiden kan du aldrig köpa tillbaka, säger Alee i intervjun LÄS HÄR och se hur han byggde sitt hem med 70 lastpallar

Ja, det där ruset. Jag förstår vad han menar Alee i intervjun. Men även om jag förstår är det svårt att leva så. Trots att det numera känns som modernt att våga välja bort. Att vara en människa som lever sparsamt och istället engagerar sig för de som absolut inget har är nog det trendigaste man kan göra. Jag hoppas den trenden håller i sig.

När jag jobbade på ZTV och var programledare för ett tjejmagasin som hette Bambola följde jag en dag en kvinna som bodde i Järna. Det här är år 1995. Kvinnan levde själv i skogen med sina tre barn och häst. De hade ingen tv. Ingen el. Hon högg sin egen ved för att de skulle kunna värma det lilla huset. de tog sg fram med häst och vagn. Jag kommer ihåg hur imponerad jag var av henne. Att hon valde bort. Att hon litade på sin egen kapacitet. Att hon gjorde som hon ville. Jag skulle vilja träffa henne idag. Prata med henne om hon fortfarande lever så. Framförallt skulle jag vilja se intervjun jag gjorde. Höra mina frågor. För hur var jag 1995. Hur tänkte jag. Och hur tänker jag nu 2016. Nu när livet farit fram.

imagekks

Bildtext: Så där såg jag ut 1995. Bilden är tagen av Walter Hirsch för en artikel i Veckor Revyn, inför mitt första jobb som programledare. Jag skulle tillsammans med Paolo Roberto hålla i programmet Menhallå som var en talkshow för TV4.

Min kompis på Mallis. Petra som driver klädföretaget SANTANI kolla hennes byggen av lastpallar.

img_7994img_7993

I somras var jag så inspirerad av Petra att vi fixade en lastpallssoffa på landet. Men glömde ta bilder.

Men visst är det nåt med att ”live less, love loud”, typ. Haha här hittade jag på en egen quote…

Live less
Love loud
Karin Björkegren Jones, 2016

HÄR HITTAR DU BOKEN och Ps, du kommer att känna igen en del miljöer och kanske de här lastpallarna i boken. För många av bilderna plåtades hos Petra på Mallorca i mars i år.

9789113073545_200x_ett-stressfritt-liv_haftad

_MG_2569

jag är i min yogabubbla

_MG_2569

Läste den HÄR artikeln om Yogagirl och fastnade för det här svaret i artikeln:

”Yoga här i Sverige känns som något annat …

– Jag vet, yoga här är så mycket överklass. Folk är i sina egna bubblor och vill yoga sig smalare och snyggare i dyra kläder på dyra studios. Men yogan är för alla, så jag har börjat drömma om att öppna en studio i Sverige och ta yogan dit där den behövs, exempelvis till förorten.”

Är yoga bara överklass? Är vi i våra bubblor och yogar? Handlar det bara om att bli smal och snygg? Vad tycker ni?

Jag tror det är rätt många tjejer och killar som drömmer om att öppna en egen yogastudio och för de allra flesta stannar det vid att vara en dröm. För att driva eget, en yogastudio i Sverige är tufft. Jag vet jag har försökt. Jag drev en yogastudio i Båstad i många år. Varför jag valde Båstad? Jag var ensamstående mamma och försökte kombinera att ha semester och jobba på samma gång. För att få ihop det ekonomiskt.
Jag har också jobbat som yogalärare på flera yogastudios. Jag gick verkligen back. Man får betalt för de timmar man jobbar, alltså har yogaklass, men förväntas vara där en halvtimme innan för att ta emot eleverna och sedan stanna för att städa upp efter eleverna. Kanske prata med någon eftersläntrare. Den där 1,5 timmen blev snabbt 2,5 timme. Och inte fick man kvällstillägg, eller helgtillägg. Vad vet jag det där har kanske ändrats. Men att vara yogalärare är i högsta grad ett serviceyrke. Man jobbar när alla andra är lediga. Och ens intentioner kan vara hur bar som helst, men att överleva på sin yogalön är inte det enklaste om man inte gjort sig ett namn.

Nu är min roll den omvända. Jag kan överleva på mitt huvudsakliga jobb, att skriva och föreläsa och för mig blir mina yogaklasser mest bonus. Mig är det inte synd om. Men jag vet så många som harvar sig fram och jobbar dubbelt för att kunna ha råd att jobba med att sprida yoga. Jag hör om tjejer och killar som hyr in sig i skolsalar i förorten. Som har yoga i skolan, på dagis, fritis och fängelser bland annat. Som verkligen tar yogan dit ”den behövs”.
Att driva en yogastudio är dyrt. Yogalektioner är rätt dyrt. Det ena trissar upp det andra.
Min dröm har i många år varit att ha yoga på fängelser för kvinnor. Jag har försökt, trodde inte att det skulle vara så svårt. Men som i resten av samhället så gäller detsamma yogan. Manliga interner får yoga, medans de kvinnliga tydligen är så sköra att de inte skulle klara yoga var ett av svaren jag fick för tio år sedan. Det kan ha ändrats. Jag vet några fantastiska yogalärare som fortsätter att ha ja, vad ska vi säga ProbonoYoga. Ni har all min respekt.

Men mig veterligen har inte lönen för de yogalärare som jobbar på de fancy yogastudiorna ändrats sedan jag jobbade på en sån. Det är knappt man klarar sig på den lönen. Utan man måste ta nåt extrajobb. Men nog sjuttsingen drömmer de om att föra yogan vidare, men de har kanske ingen investerare som flera av de stora studiosarna har som går in och placerar pengar. Det mesta handlar ju om kapital. Men viljan finns ju. Engagemanget finns ju, men de personer kanske jobbar i det tysta och har inte ett Igkonto där de lägger ut om hur de tar yogan till de ställen som behövs.

Jag började med yoga på allvar av ren fåfänga. Min första ashtangayogalärare var så snygg. Hon är fortfarande skitsnygg Britta Larsson-Jones. Hon är några år äldre än jag och jag ville se ut som hon när jag var i hennes ålder. DET var min sporre. Allt det andra kom sen. För det är ju det som är så häftigt med yogan. Man kan börja av tusen och en anledningar, men yogan hittar in. Lurar sig in. Idag yogar jag inte för att bli smalare eller snyggare. Men om det är andra människors sporre, så tänker jag vad bra för det andra kommer att lura sig in… Idag är yogan det verktyg som jag behöver i mitt liv för att klara av de svårigheter och katastrofer som livet ofta för med sig. Det finns liksom inget bättre eller sämre sätt varför folk börjar yoga. Eller bättre eller sämre ställen att börja yoga på.
Ps Britta har varit med i två av mina yogaböcker, YOGA FÖR KVINNOR (utgiven första gången 2008) och YOGA FÖR LIVET (Utgven första gången 2010)

britta-300x300

Förr var yoga för mig att yoga i en stor klass. Det är fortfarande härligt. Idag är yoga att rulla ut min yogamatta var sjuttsingen som helst. Mestadels i det lilla utrymmet mellan sängen och garderoben hemma i vår lilla compactliving lägenhet. Ibland yogar jag i trosor och linne. Har börjat skippa behån, den med det tunga bröstinlägget. Så befriande. Så fruktansvärt härligt. Härhemma yogar jag och hör hur maken och bonussonen fixar i ordning sig för skola och jobb. Pino ligger på sängen och väntar på att jag ska bli klar så att han kan få sin runda. Jag älskar att vara i den bubblan. Älskar att vara i min egen yogabubbla.

Är det fel att vara i sin egen yogabubbla?

P.s för mig är välgörenhet överklass, särskilt om det här ”givandet” medför att man står i tacksamhetsskuld till ”givaren”. d.s

HÄR kan man höra Yogagirl i Värvet

del 1 mina provsvar & det här med referenstabeller

index

Jag har lovat er att berätta om mina senaste provsvar från werlabs. Jag ligger innanför ramen av referensberäkningen på det mesta. Skönt. Jag ser att mina järnvärden och d-vitaminet har gått ner. Och de har båda sin förklaring. Mitt JÄRNkosttillskott tog slut och jag har haft lite mycket i mitt liv den senaste och helt enkelt glömt bort att beställa nytt. Och d-vitaminet, ja, vad ska jag säga. Jag trodde att sommar och sol skulle vara nog… Men det är det tydligen inte. Så där är förklaringen att jag slarvat. Nu vet jag att det inte går att slarva.

Så gå genast in HÄR & BESTÄLL för du vet väl att du får 10 procent på ditt första köp om du går in via den här länken till Greatlife, som du också hittar både på min hemsida och min blogg och du skriver in YOGAVITA i kampanjrutan.

Så, vilka kosttillskott försöker jag att äta? Många tänker säkert:
”Gud vad hon är hysterisk”.
”Vad hon överdriver hela den här grejen med att må bra”.
Och det är okej, ni får tycka så. Men ända sedan jag blev sjuk har jag bestämt mig. Jag vill att mina inre organ ska må bra. Jag vill hjälpa kroppen att återställa balansen. Jag vill aldrig mer behöva gå igenom en cancerbehandling. Det är det värsta jag gjort. Och det finns väl inga garantier. Livet för med sig många olika och jobbiga händelser som man måste lära sig att leva med, stå ut med. Mina föräldrar mår inte så bra. Min pappa fick en stroke för snart ett par veckor sedan och ligger fortfarande på intensiven. Han är förlamad i halva kroppen. Det är fruktansvärt. Jag är så ledsen.
Men så här är livet. Vi behöver vara starka för att klara de katastrofer och händelser som livet för med sig.
Men en sak jag ser nu och förstår framförallt nu som anhörig. Det är hur jävla viktigt det är att ha en stark kropp. Och då menar jag inte en kropp som en elitidrottare, utan en kropp som är någorlunda van att träna. Som vet hur man kopplar på sina muskler. Men också hur viktigt det är att tänka på vad man stoppar i sig. det som alltså blir bränslet och näringen i din kropp. Så, Vad tankar du kroppen med? Och hjälper du kroppen och alla dina organ med kosttillskott om det visar sig att du har brister?
Sånt blir ännu mer viktigt i mitt liv.

Så här har ni min lista på vilka kosttillskott jag äter och det är mycket möjligt att jag glömt nåt. Kanske borde göra ett minnestest… Och JA, jag köper mina kosttillskott från greatlife, eftersom jag då vet att de inte är syntetiskt framställda.

D-vitamin
Järn
E-vitamin och selen
B12
Zink
Magnesium
Q10
Omega 3
Bkomplex
K2
One daily
c-vitamin

Sedan en tid tillbaka försöker jag också påminna mig själv om att ta SVENSK DROPPARför välmåendet, för matsmältningen.
Jag tar också Iscador, som jag fått utskrivet från min antroposofläkare och numera tar jag det som droppar. Tidigare tog jag ju sprutor på mig själv. Jag tycker det är så skönt att slippa sprutor.
Men, summa summarum. Jag tänker fortsätta som jag gör. Äta mina kosttillskott, gå på zonterapi & lymfmassage och fortsätta äta homeopatmedicinen. Nu ska jag börja den lite mer tuffa kuren för att stärka min sköldkörtel.
Men jag tänker ta kontakt med en endokrinolog för jag vill lära mig mer. Så nu börjar min resa, den resa jag vet så många andra går igenom. För att ha sköldkörtelproblem verkar vara så vanligt, och ändå så få som vet något. Kul om du delar med dig här.

HÄR ÄR TVÅ SUPERBRA artiklar om sköldkörteln från min guru Patrick Wahlberg som är en av grundarna till Greatlife

ARTIKLAR & FAKTA BESVÄR MED SKÖLDKÖRTELN
SKÖLDKÖRTELN UNDER HÖST & VÅR

Mitt förra werlabsprov lät jag flera personer titta på. En onkolog, en hormonexpert, en näringsmänniska en antroposofisk läkare och sidan på fb som riktar sig till oss som har en underproduktion i sköldkörteln. Och det som var lite snurrigt det var att jag fick så många olika besked. Så många olika råd att det blev lite snurrigt. Men jag väljer att tänka att det är intressant. Att det kan skilja sig så, det betyder också att det finns olika möjligheter att läka sig själv. Att inte stirra sig blind på att det bara finns ett sätt, utan flera olika och att det borde utgå från mig som person. jag kommer att berätta mer hur jag tänker.
Men jag höll fast vid att trots att mitt TSH var relativt högt, så hade det gått ner från när jag var under cancerbehandling. Då var alltså mina värden sämre.
Jag kan börja med att säga att jag vill inte ta levaxin. Du gör som du vill och det här är ingen kritik till dig som väljer att äta levaxin. Men jag vill göra det på ett annat sätt. Jag vill inte bli beroende av syntetiskt framställda mediciner. Jag vill hitta ett annat sätt som är biverkningsfritt, som snarare stärker min kropp på sikt.

Men obs, det här är min resa. Det behöver inte vara din. Du gör som du vill, så ge mig rätten att göra som jag vill. Och det är också det som är problemet med att det finns det här med referensintervaller. Att jag tar ett test som sedan ska analyseras utifrån en referensmodell. En sorts sannolikhetsprincip. Den här referensintervallen är gjort på låt säga 10 000 människor som man valt ut. Där har man då hittat någon sorts normalnivå som gäller för de här 10 000 människorna. Men människor är olika. Och hur var situationen när man tog testerna på den här låt säga ”medelmänniskan”? Det som numera alltså är måttstocken för oss alla. Vi människor reagerar olika på läkemedel och på behandlingar. Jag kanske dippar väldans om mitt järn faller också inom referensramen, medan någon annan blir alldeles nipprig av att ha samma järnvärden som jag. Det är ju det här som är det, låt säga ”tokiga” med att mäta utifrån en referensmall. För att veta hur en patient mår räcker inte bara att ta tester, man måste ta reda på hur människan mår. Hennes bakgrund. Vad har hon/han gått igenom. Genetik. Livet i övrigt. Är hon vego. Äter hon kött. Lever hon livet fort, utsätts för faror. För stress. Äter hon andra mediciner, som kanske ger biverkningar.
Så frågan borde egentligen vara; hur såg referensgruppen ut? Vilka är de? Hur lever de? De som alltså är mallen för de prover jag nu alltså tar.
Förstår ni vad jag menar?
Enkelt beskrivet. I proverna står det att mina sköldkörtelvärden inte är de bästa. De kan alltså vara bättre. Men hur mår jag? Jag känner till exempel att jag mår bra. Att jag är på väg. Jag märker skillnad. Jag tycker till exempel att jag mer och mer kommer loss och ur den här cancermanteln jag gått runt med. Så det viktiga är inte att stirra sig blind på testet, utan att se helheten. Sakta blir det bättre och jag kommer att fortsätta att ta prover, för att hålla koll. För att se resultat av mitt sätt att stärka kroppen.

Så hela grejen att bara ha ett läkemedel som i det här fallet när man har en underproduktion i sköldkörteln är så gammeldags något kan vara. Eftersom alla människor bär på en historia i form av genetik, av vad vi kanske behandlats för. För hur livet är med oss och hur vi lever det. Det nya, eller egentligen det nygamla, men det som vi som patienter borde kräva, höja våra röster för det är Personalized medicine. Läste den här texten från Apotekarsocieteten. Intressant

Så vad kan man göra? Jo, om man tagit ett test så kan man alltså ringa sin husläkare. Man ber husläkaren om att hen ska skriva en remiss till en endokrinolog. Och det har jag förstått är inte enkelt eftersom husläkaren vill ofta hålla kvar en inom primärvården.HÄR kan du läsa
Men det är här man ska stå på sig, eller byta husläkare.
Du har ju svaren i din hand, om du tex tagit ett werlabstest och proverna visar på som i mitt fall en underproduktion.
Vi har ett FRITT VÅRDVALL som alltså berättigar oss att också fritt söka hjälp där vi kan bli hjälpta. och det är därför det är viktigt att vi tipsar varandra om läkare/sjukhus etc som tar oss på allvar, som är experter. Så att vi slipper hamna fel och stånga pannan blodig. Så tipsa mig och alla som följer den här bloggen. Har du träffat en bra endokrinolog som lyssnar på dig. Var kan vi hitta honom/henne?

Så här kommer mina provsvar. Och du kan också göra som jag. Jag samarbetar numera med werlabs, eftersom jag är sjukligt intresserad av kroppen och kanske framförallt av att må bra i min kropp. HÄR ÄR LÄNKEN om du går in här och fyller i KARIN i kampanjrutan så får du 10 procent på valfritt test. Jag tog mitt eget test Wellnesspaketet. Det tycker jag är bra.

Och fortsättning följer…

Blodbristprover Referensintervaller I april 2016
B-Erytrocyter 4,5 3,9-5,2 x10(12)/L 4,4
B-EVF 0,41 0,35-0,46 0,41
B-Hemoglobin 132 117-153 g/L 129
Erc(B)-MCH 29 27-33 pg 30
Erc(B)-MCV 91 82-98 fL 94

Blodsocker
B-HbA1c (IFCC) 36 31-46 32

Hormoner
S-Kortisol 238* Se kommentar nmol/L
S-T3, fritt (ModE) 4,6 3,1-6,8 pmol/L 4,6
S-T4, fritt (ModE) 13 12-22 pmol/L 14
S-TSH (ModE) 4,8 0,3-4,2 mE/L 5,0

Immunförsvar
B-Leukocyter 5,8 3,5-8,8 x10(9)/L 5

Koagulationsförmåga
B-Trombocyter 243 167-387×10(9)/L 193

Mineraler
fS-Zink 11 10-17 mikromol/L
P-Järn 15 9-34 mikromol/L 19
P-Magnesium 0,88 0,70-0,95 mikromol/L 0,85

Vitaminer
P-Homocystein Se kommentar* 5,0-15 mikromol/L 8,6
S-25-OH Vitamin D 109 75-250 nmol/L 84
S-Kobalamin (ModE) 740* 150-650 pmol/L 490

LÄS HÄR VANLIGA FRÅGOR från Sköldkörtelföreningen

och det här: Vad blodprov missar