Idag hade jag den allra bästaste yogan på länge, som om kroppen hade kunnat göra det mesta. Jag hade kunnat krulla ryggen i kapotasana som en kanelbulle, så kändes det idag. Och jag vet orsaken.
Mycket sitter i hjärtat.
Det är inte alldeles enkelt att öppna sitt hjärta. Vi vill ju gärna skydda det från felintrång. Vi är rädda för att nån ska såra vårt allra innersta, liksom komma åt vår skatt. Så vi skyddar den – skatten alltså.
Utan istället håller vi igen och krummar ryggen. Och vi som yogar, vet ju att man yogar med ett öppet hjärta. 😉
I varje rörelse gör man allt för att öppna upp i bröstet och med dansarens öppna och stolta hållning försöka gå in i rörelsen och allra helst med en lätthet. Och allra helst ska det inte märkas på andningen att rörelsen är svår.
Tålamod och daglig träning är enda receptet.
Kapotasana är ju en av de kraftigaste bakåtböjningarna inom yogan och den kräver både styrka, flexibilitet, mjukhet och mod.
Jag går ju hos Natalia Paisano på www.mysore-stockholm.se. Hennes studio ligger på ST Paulsgatan. Jag har skrivit det här förr, men en av anledningarna till att jag går där är för att det är min vän Ts hemmashala. T blev sjuk i julas och kämpar varje dag med en ängels tålamod att bli helt frisk, så frisk att hon kan leva sitt liv som innan hon blev sjuk. Jag har liksom väntat på henne där i shalan. När en vän blir sjuk, blir det ofta tufft i ens liv. Man vill ju att alla man tycker om ska må bra. Jag tror man samlar också sin oro i hjärtat. Idag var T i shalan och jobbade tillsammans med Natalia. Och det var så fint, så fint att se henne gå runt i sitt allra mest rätta element. Hon var där hon skulle vara.
Och jag, min kropp svarade direkt. Jag kände mig oskyddad på ett fint sätt. Det var fint med hennes händer som tryckte och visade på mig.
Jag tror att om man är med om saker i sitt liv. T har definitivt varit det. Och istället för att bli bitter och vara negativ för att livet inte är snällt mot en, utan inta en inställning av att livet är fullt av mirakel. Folk blir friska. Ovänner kan bli vänner. Kärlek dör inte, så blir man en person som också gör små mirakel med människor runt omkring sig. Man blir en person som folk vill vara nära. Man vill veta vad hon har för magiskt som gör att hon strålar.
Jag är säker på att det i den lilla shalan på St paulsgatan kommer att ske mirakel, så T vi fortsätter att vänta på dig där!!

här kan ni läsa mina tankar om ekoliving; http://www.livinggreen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=688:karin-bjoerkegren-jones-qjag-skulle-aldrig-aka-pa-all-inclusiveq&catid=32:intervju&Itemid=54

Jag är en överrörlig person. För många som närmar sig yoga, kan det nästan låta som att man koketterar. Men överrörliga vet hur jobbigt det faktiskt är att vara överrölig, kanske just i yogan. Jag har haft lätt för många rörelser, men också väldigt jobbigt med vissa. För en överrörlig är det ju oftast väldigt läskigt och obehagligt att stå på händer. Men det är precis den rörelsen som den överrörliga egentligen borde jobba mer med. Att stå på händer, förutom att det är superbra att då och då vända på sin tillvaro, och se det ur ett nytt perspektiv. Så är just handstands, stärkande. Inte bara i armstyrka, utan också stärkande i hela bålen, det vi kallar för core.
Hur som, har jag sedan jag började gå hos Natalia Paisano, börjat jobba mycket djupare i min yoga. Och nu har jag hittat ännu en plats på kroppen som måste stärkas, stretchas och väckas upp.
Natalia är min backbendning guru. Och nu när jag går djupare i kapotasana och i mina backbendnings så är det som om hela min bäckenbotten brinner.
De djupa bakåtböjningarna kommer åt en känsla som är både obehaglig, men som jag på något sätt känner är just bra för mig.
Jag försökte förklara för Natalia min känsla.
Det är som att mitt bäcken fylls med pirrig energi. Det är som om jag skulle kunna både kissa och bajsa på mig. Det är så kraftfullt, som om ljumskarna och hela bäckenet brinner.
Natalia bara sa; det är kundalini.
Så nu har jag suttit här och surfat runt.
Kundalini sägs vara som en slumrande orm, som ligger ihoprullad i mula dhara chakrat, i vår rot.
Tänk om jag håller på att väcka upp kundalini?
HJälp vilka krafter kommer att väckas upp?
KÄnns både spännande och läskigt på samma gång.
Så när jag surfade runt, så visade det sig att det finns ett kundalinisällskap. De menar att det är viktigt att yogalärare och meditationslärare blir mer insatta i vad som kan hända med människor som går igenom en kundalinirensning.
Det finns tydligen risker med kundalinirensning som de också kallar kortslutning. 😉
Galenskap är bara ett stadie.
Och de beskriver också det här pirrande, som jag känt. Att det är som en eld som tänds.
Här kan ni läsa mer, intressant måste jag säga:
http://kundalini.se/svbrosch-1024.html

Just det. Jag fnular, för det är precis vad jag gör. Då och då köper jag en trisslott och hoppas på turen. Tänk om jag skrapar fram en miljonvinst. Vem är det som vinner egentligen? Läser om barnfamiljen i Norrköping som vunnit 82 miljoner. Herregud, det är så mycket pengar. Hela deras liv kommer att förändras.
Jag vet, jag vet man blir inte lyckligare av pengar. Men, i och för sig det kan bara de redan rika svara på 😉
Om man inte har pengar, handlar en stor del av livet just att få till det, så att man kan betala hyra, och alla utgifter.
Att överleva, då blir det där uttrycket, pengar är inte allt här i livet lite som en nagel i ögat för den som är fattig.
Jag är inte fattig.
Jag har det bra.
Jag lever ett gott liv, men ändå skulle jag vilja vinna lite, så att jag inte behöver jobba så mycket som jag gör. Skulle vilja njuta av en och annan semester. Så nu, fnular jag på att anmäla mig till den här mannen.
Jag sitter ju redan där och svarar på frågorna när programmet sänds. Och tänk om Magdalena Graaf en dag ringer på min dörr, och jag får dra ut ett papper ur ett kuvert som det står 100 000 kronor på.
Ja, det är vad jag tänker på en dag som denna, efter att ha rullat ut min bruna matta och yogat min fredagspractice medans min lilla hund Pino intresserat tittat på. Och snart ska vi ut i vårsolen.
och livet fortsätter precis så där som det ska, och tankarna om miljonvinsten var bara en tanke i morse.

Idag fick jag en sån där längtan i magen efter Indien.
Jag älskar att svischa fram med min vespa. Egentligen är det galet. Jag har inte ens körkort, men jag åker moppe i Italien och vespa i Indien. Måste vara två av de mest galna billänderna i världen där det råder fullständig anarki i trafiken. Men jag är aldrig rädd. Det är som om min person får breda ut sig utan att be om ursäkt i de här länderna. Det är nåt med Indien, man både hatar och älskar det landet. Jag längtar efter att ta med min älskling till Indien. Jag vill visa honom allt jag tycker om.
Det finns ett italienskt uttryck som jag tycker om ”Non, vedo l’ora”. Det betyder ungefär; jag kan inte bärga mig, så mycket längtar jag.
Så känner jag i alla fall inför vår framtida resa till Indien.
En sak som jag älskar med indien är reklamen.
Som en sån här skylt. Varför skriva frisör, när man verkligen kan tala om vad det handlar om?
Som haircuttingsaloon.
Näe, fram för mer tydlighet 😉

Kanske dags för en liten inre vårstädning?
Här kommer en artikel om tarmsköljning som jag skrev för tidningen Tara för flera år sedan.

Prinsessan Diana gjorde regelbundet tarmsköljning. Rod Stewart, Britt Ekland, Liv Tyler, Cindy Crawford, Brad Pitt och Courtney Love har också gjort det, sägs det. Att rensa kroppen inifrån är en ihållande trend i Hollywood. Man kan nog säga att tarmsköljning är en naturlig följd av det växande intresset för yoga och andra österländska träningsformer, som vuxit fram under åren. Och de senaste åren har tarmsköljningsklinikerna, som förövrigt ökat rejält i Los Angeles varit välbesökta. Och inför varje Oscarsgala är de fullbokade. Varför? Jo, för att filmstjärnorna ska lyckas bli av med den där lilla putmagen, som man helst vill slippa om man ska dra på sig ett tajt klänningsfodral. Med hjälp av lite olika örtkurer och själva tarmsköljningen kan man tappa flera kilon. Men de är bara en anledning till att kändisarna hittat tarmsköljningen. Den sägs reducera rynkor, förutom de välbefinnande som också infinner sig.

Vi är noga med våra hem. Vi inreder, målar om och kanske framför allt rensar ut. Vi mår dåligt om det ligger dammtussar i hörnen. Men att våra tarmar innehåller flera års gammal – ja, skit, det orkar vi inte ens tänka på. Det sägs att människor som samlar på gammalt skräp på utsidan, också samlar skräp på insidan. Och vem vill vara en sån?

Ofta är det vårt nervsystem som är orsak till att matspjälkningsfunktionerna sätts ut spel. Olika stressfaktorer som oro och ångest kan helt stoppa upp mag- och tarmfunktionerna. Man kan lida av förstoppning trots att man anser sig ha en perfekt fungerande mage, med kanske två till tre tarm tömningar om dagen. Det kan faktiskt vara så att din tarm är så överfylld att inget kommer ut, om du inte äter något. Det gör att det tar alldeles för lång tid för maten att ta sig genom tarmarna. Under den här allt för långa nedbrytningen hinner därför slaggämnen och gifter gå ut i blodet för att sedan lagras i leder, muskler och andra vävnader. En tarm i obalans, med förstoppning och full av slaggprodukter och gifter påverkar så gott som hela kroppen och välbefinnandet.

Vi pratar inte så gärna om vår avföring. Mage, tarmar och avföring är något som alla har, men som ändå på något vis är onämnbart. Framför allt för tjejer. Men faktum är att förstoppning i tarmen kan vara en direkt eller indirekt orsak till många sjukdomar. Upprepade förstoppningar kan bland annat ge förkylning, huvudvärk, bristande ork och hudbesvär. Dessutom är förstoppning den vanligaste orsaken till att man får tarmfickor, så kallade divertiklar. Då töjs en del av tarmen ut och i dessa fickor fastnar avföring, vilket kan ge inflammationer. För att inte skada tarmen kapslas det infekterade området in med slem.
– Och efter en tid så hårdnar den gamla avföringen och slemmet till en gummiliknande svart klump, som också kallas tarmplack. Det kan finnas kvar i tarmfickor i tiotals år och irriterar både tarmen och immunförsvaret. Eftersom de flesta av oss har ätit en mindre lämplig kost är det väldigt vanligt att man bär på tarmplack. Att skölja ut tarmen är ett bra sätt att stärka sin självläkande förmåga, säger Katy Lilljeforss, tarmbadsterapeut på Hälso & kroppsvård.

På Torsgatan i Stockholm ligger Sveriges äldsta tarmsköljningsklinik. Hit har folk vallfärdat i nästan 70 år. Och för 25 år sedan var också Katy en av klienterna, som regelbundet gjorde tarmsköljningar. Efter femton år tog Katy Lilljeforss över kliniken. Hon behövde inte fundera särskilt länge när hon fick erbjudandet. Att tarmsköljning var verksamt var något hon sätt på nära håll.
– Förutom att jag själv mår bättre av att jag regelbundet gör tarmsköljningar. Jag är till exempel sällan sjuk, så har jag också sett hur mina klienter blivit bättre. En tarmsköljning avgiftar kroppen från bland annat tungmetaller. Och för en person med eksem, eller reumatism kan en tarmsköljning göra underverk, säger Katy.

Egentligen borde vi äta som vi gjorde förr. Nu äter vi raffinerad mat som vitt socker, vitt mjöl och snabbmat. Det är knappt så maten behöver tuggas längre. Det är inte bra för tarmen. Tarmen behöver jobba för att må bra. Med tarmsköljning kan man mjuka upp den, samtidigt som den ”jympar”.
– Jag rekommenderar bra en tio gångers kur på vardera 55 minuter. Det kostar 3500 kronor. Då går man två gånger i veckan på tarmsköljning. Man kan kombinera rensningen med en örtkur. Med hjälp av den lossnar plack och andra gifter lättare från tarmväggarna. Då får tarmen den skjuts som den behöver. Efter en kur bör man sätta in lite tarmbakterier, ja, någon form av yoghurt tabletter, för att bygga upp tarmfloran igen. Efter att man fyllt 35 år försvinner tarmbakterierna och tarmen behöver lite mer hjälp än tidigare. Det kan vara bra att tänka på, säger Katy och tillägger också att en gång är bättre ingen gång.
Så här går det till:
Tarmsköljning används ofta som ett komplement till fasta och andra reningskurer.
Via en slang leder man in kroppstempererat vatten (från 20 till kanske 60 liter vatten!) i ändtarmen varefter vattnet krystas ut. Under 55 minuter halvligger som i en gyn-stol, med en toalett under sig. Tarmsköljning stimulerar peristaltiken och för ut avföringen. Det tar ett tag att vänja sig vid att ”allt bara rinner ur en”. Men med tanke på hur ren och fin man bli på insidan, så är det en baggis i jämförelse med hur man faktisk ser ut i tarmarna. Bakteriegifter från en osund tarmflora späds ut med hjälp av vattnet och förs ut ur kroppen. Sköljvattnet kan också lösa upp och föra ut gammal beläggning som klibbat fast vid tarmväggen.

Obs! Tarmsköljning är inte detsamma som lavemang. Traditionellt laxermedel sänker muskelstimulationen i tjocktarmen. Medlet är uttorkande och bidrar till att lager av gammalt tarminnehåll håller sig kvar. Det är endast det senaste tarminnehållet som går igenom. Det fördärvar vävnad, muskler och nerver i tjocktarmen.

Vad händer vid en tarmsköljning:
• Blodcirkulationen förbättras
• Ögonen blir klarare
• Huden, håret och naglarnas kvalitet förbättras
• Ansiktshyn blir oftast mindre fet
• Kan ha en föryngrande effekt på huden
• Större motståndskraft mot sjukdomar
• Får ut mer näring från din mat och känner mindre sug efter skräpmat
• Ha mer tillfredsställande sex (därför att du inte har något tryck från en överbelastad tjocktarm)

Faktaruta:
En frisk tjocktarm innehåller vänliga bakterier som väger drygt 2 kg, medan en tarm med beläggning vid obduktion har befunnits kunna väga 18 kg eller mer. Ibland finns det så mycket ruttet tarminnehåll att delar av tjocktarmen utvidgas från 5,5 cm i diameter till så mycket som 20 eller till och med 40 cm hos mycket överviktiga människor, med bara en trång kanal ungefär så vid som en penna genom vilken avföringen kan passera.
Källa. Rensa i rören med Feng shui av Karen Kingston

Den idealiska avföringen – efter en tarmsköljning
• Den kommer ut lätt, ljudlöst och på några sekunder
• Den kommer ut i ett enda stycke och flyter i toaletten (slem får den att sjunka)
• Den är ljusbrun till färgen
• Den luktar inte särskilt mycket
• Den är slät, cylindrisk och inte sammanpressad
• Bryts lätt upp när man spolar i toaletten

Idag läser jag min fina väninna Thomasines blogg http://socalito.blogspot.com. Ja, det är T som jag skrivit om tidigare. Fina Thompi som jag kallar henne, som är sjuk.
Thomasine har en blogg där hon skriver om sin sjukdom. Hon skriver så fint, så klokt, så varmt, så argt ibland och så hiskeligt sorgligt ibland att jag gråter.
Och hela tiden hoppas jag att hon en dag blir publicerad. För de där kloka tankarna hon har, ska bli svarta bokstäver i en pärm. Då har liksom den här skitsjukdomen fört nåt gott med sig.
Jag är så glad för hennes skull att hon är så omtyckt. DET är så fint att veta det när en vän är i nöd. Idag läste jag hennes blogg och jag blev helt kall.
Strax innan påsk fick de veta att en av hennes systrar också har cancer. Det är så jävla orättvist. Jag vägrar tillåta att livet ska vara så orättvist.

Tydligen finns det en titel på en bok, Livet är orättvist men Gud är god. Men eftersom jag anser att Gud finns inom oss alla och inte är en gubbe på ett moln uppe i himlen, så kan vi här och nu bestämma oss för att orättvisan inte får vinna. Eftersom vi är Gud, alla är Gud. Du är Gud och jag är Gud.
Att vi tänker positiva, varma, kärleksfulla tankar för varje orättvisa, så att orättvisan får kröka ryggen och lomma in och ställa sig i skamvrån. Och där kan orättvisan vänta – i all evighet om jag får bestämma.

Allt handlar om foundation. Din grund. Är du riktigt rotad i alla rörelser? Är dina fötter, dina händer eller det du väljer, för ställningens skull att placera i golvet, din grund helt enkelt. Är du så pass grundad att du skulle bygga ett hus på den grunden?
För ett par veckor sedan köpte jag en ny matta och en ny bomullsmatta, som man har ovanpå. Inte för att jag behövde, utan för att Natalia Paisano på www.mysore-stockholm.se just nu säljer Stockholms finaste mattor.

Mina mattor är som smycken som står lutade mot min kakelugn. Antingen är mattan placerad i en vacker yogaväska, eller så är bara mattan i sig ett smycke.
Just nu är det här min grund som jag rotar mina fötter gentemot.
Här är mattan som är mitt avstamp i mitt yogaliv.

Om man vill läsa min mejlväxling med författaren Hillevi Wahl, som skrivit boken HUngerflickan som jag gärna vill läsa.
http://www.hillevi.nu/2010/04/01/underbara-yoga-karin-om-kroppshatande-kvinnor/

Jag har varit på kurs i en vecka. En teachertraining i hathayoga med Anthony och Rebecca Benenati från Cityyoga i Los Angeles. Som lärare är det bra att då och då fylla på sin kunskap, få ny inspiration, ja, att få vara elev en stund. Det är bra och enligt mig ett måste, om man ska vara lärare. Precis som jag tycker det är ett måste att ta itu med sina egna inre demoner. Att det är bra att gå i terapi och utforska sitt inre, ta reda på sina bra och dåliga sidor, och jobba med dem – om man nu ska lära ut yoga. Just för att yoga kan få människor att känna en massa saker. Även om man inte är terapeut, måste man nog våga vara där när de gråter. (och gråt är ju inte farligt. Jag har ju skrivit om yogagråt tidigare 😉 )

Det intressanta var att de här lärarna pratade mycket om sånt som jag tycker är viktigt. Att man som lärare är samma i yogasalen som utanför. Att man inte försöker eller låtsas vara någon annan. Att ens röst inte ändras, så man försöker låta gullig på rösten. Om vikten att vara ren och fräsch. Att ens studio ska vara ren och fräsch och lukta gott. Detaljer kanske, men också viktiga.

Men framför allt var de bra på anatomi och jag lärde mig att från och med nu blir det handstand och backbending för hela slanten och mycket mer med mina elever. Vi behöver backbending, bakåtböjningarna eftersom vi i stort sett lever framåtböjda. Vi behöver jämnvikt i kroppen.
Och visst pratade de om att öppna upp i hjärtat. Min gamla stötesten. Ett av mina teman på retreats och workshops. Det är kul. Det är universellt, tanken om ett mjukt och öppet hjärta.

Strax innan jag skulle gå kursen, fick jag ett mejl från min amerikanska kusin Melanie. Hon ville att jag skulle träffa hennes yogalärare från LA. Hon blev mycket glad när hon fick reda på att jag redan hade ”signat” upp för en teachertraing och en workshop med dem. Är det inte konstigt? Det hela började med att Penny, som jobbar på atmajyoti, hamnade i närheten av cityyoga när hon var i Los Angeles förra året. Hon gillade deras klasser och gick en teachertraining där. När Viveka som driver atmajyoti åkte till LA förra året, följde hon med Penny på en klass. Viveka bjöd in Anthony och rebecca till Stockholm, och så visar det sig att min kusin går sex dagar i veckan till deras studio. Ibland är världen så liten. Det kan vara bra att tänka på.

Jag ska skriva om teachertrainingen i hathayoga som jag går när det hela liksom lagt sig. Hon som var dum, hon jag skrev om har ändrat sig. Det är jag glad för. Jag tänkte bubbla och sa vid några tillfällen ifrån. Jag tror hon förstod. Jag hoppas för hennes egen skull. Tack alla för fina hejarop. Jag blev faktiskt ledsen, men så skönt att få feedback!!

Jag ska skriva om kursen som jag går, som är superbra. Men jag vill bara att det ska sjunka in. Så ni får vänta lite.

Till dess kan ni läsa vad aftonbladet skrev för ett par veckor sedan: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6871584.ab