I fredags gick ett flyttlass ner till Båstad. Fast, jag måste först börja med att säga att min vecka från att jag kom hem ifrån Indien varit otroligt händelserik. Min snart nittonåriga dotter har flyttat hemifrån, och jag har blivit sambo med min man och faktiskt styvmamma på riktigt åt min bonusson. Det är ju bara det ganska omvälvande och stora grejer. Jag menar när man får sitt lilla barn, tänker man att det är så långt tills hon står på egna ben. Men herregud tiden har verkligen flugit fram. Nu står hon här och är flygfärdig. Hon är stor. Hon kan bo själv, det DET var så otroligt långt borta när jag satt vid hennes sängkant kväll efter kväll och sjung vaggvisor, När trollmor har lagt… och min egna sång om lilla MiraStina och läste saga. Men nu har hon flyttat hemifrån. Min lilla MiraStina har flyttat hemifrån.
Men också i fredags åkte ett flyttlass ner till Båstad och vår fina fina lägenhet där. Vi gick som på moln jag och Ray.
Båstad kan man ju tänka är så mycket en sommarstad, men näe. Hon är så fin i sin vinterskrud. Det kändes som om vi bodde i en alpby. Båstad är omgärdat av kullar och nu på vintern är kullarna vita. I träden hänger ljusslingor och folk hälsar så trevligt på en när man vandrar gatan fram. Hela Båstad är så trevligt. Folk är kontinentala. Och jag känner verkligen att jag trivs.
Nu börjar mitt nya liv, när jag ska pendla Sthlm-Båstad. Och jag börjar med en helgkurs 7 januari och en retreathelg på TorekovSpahotell 21-23/1-2011.
Ni är alla välkomna, läs mer på min hemsida www.yogavita.se

Hemma i Sverige igen, efter tre veckor i Indiens värme. Känns bra att vara hemma.
Det här gjorde mig glad. Min första yogabok, översatt och utgiven i Usa. Så spännande.

Läs mer på:
http://www.goodzines.com/yoga-for-women-hatha-and-astangi-yoga-for-young-ladies-expectant-mothers-and-women-of-every-age/

Jag at pa restaurangen igar. Den vid havet, dar ashweembeach blir morjimbeach. For varje ar blir den liksom mer betydelsefull. Restaurangen alltsa, de sager att det ar den basta restaurangen har i Goa. Det ar nastan alltid fullsatt.
Kandisar man inte vet vilka de ar, men som forvantar sig att bli bekraftade sitter ibland dar.
Jag at det jag alltid ater. Grillad tonfisk, inrullad i sesamfron och wasabipotatismos. Till efterratt en babychoclatecake och en espresso, chokladkakan ar sa dar rinnig sa att chokladen liksom flyter ut. Jag kunde inte lata bli att tanka pa T. sa manga ganger vi suttit dar. Atit samma samma ratt. Jag kommer aldrig att sitta dar med T nagon mer gang. Men igar kandes det lite som vi var dar tillsammans. Armbandet som Ts systerdotter knot runt min arm efter begravningen har jag fortfarande kvar runt min handled. Bandet har badat, solat, akt vespa i 50 km/t, blivit masserat, prutat pa marknaden, yogat och mediterat. Det har kant som att T varit med.
Jag har behovt det.
Jag har tagit med lite sand fran stranden ocksa. Den magiska sanden som vi stoppat vara fotter i. Jag skulle vilja stro lite av den sanden pa den plats som T vilar.
Jag ska ta av mig armbandet innan jag reser i natt. Lamna kvar lite av T i det land jag vet att hon trivdes sa bra i.
Fan, vi saknar dig.

Vaknade med huvudvärk. En sprängande sådan. Spelar ingen roll att jag tog en huvudvärkstablett, nej, det spränger i huvudet ändå. Så det blev ingen yoga i morse. Sååå tråkigt, eftersom jag nu är så där kär i yogan igen (som jag var i början när jag börjde med yoga) och det tack vare Natalia. Världens bästa fröken.
Så nu sitter jag här hemma och försöker kurera mig. För jag vill yoga i morgon och alla dagar fram till att jag åker til Indien.
Där ska jag ju också yoga, men inte för Natalia.

Det är redan november. Oj, vad tiden går fort. Liksom flyger iväg. Har precis varit och vaccinerat mig, inför min Indienresa nästa onsdag. Sköterskan som hjälpte mig var upprörd över alla äldre som kom och var sura och skulle få influensavaccinet. Hon tyckte de var så himla otrevliga och hade blivit utskälld flera gånger under dagen, av just lite äldre damer.
Vi hade en liten diskussion om pensionärer, haha sköterskan vet ju inte om min fabläs för just pensionärer och att jag längtar till den dag när jag fyller P, alltså blir pensionär.
Men, vem gillar sura människor. Sura tonåringar – bläh, sura medelålders, gravida, gubbar, gummor. Det spelar ingen roll, men sura människor som pyttsar ut sin ångest, sina tråkigheter på oskyldiga. Ja, vem gillar dem. Förhoppningsvis någon.

Där tror jag verkligen yoga kan hjälpa. Alltså att mn inte reagerar på allt och alla hela tiden. Att man kan ta ett steg tillbaka och kanske räkna till tio innan man agerar. I alla fall så känns det så för mig. Yogan har lugnat ner mig, fått mig att inte springa så mycket utn ta kortare steg och lite jämnare lugn har bildats i mig. Yogan har gjort mitt humör jämnare. Det är bra.

Yoga passar alla åldrar. Det finns inget bäst-före-datum. Yoga är din bästa pensionsförsäkring. Med de orden erbjuder jag tillsammans med resebyrån GrandTours och tidningen Vi en yogaresa till Kroatien i vår. Följ med eller tipsa någon du känner. Obs, bara personer över 55 år får följa med 😉

Här har du länken: http://grandtours.se/Templates/prod_travel.aspx?pageid=174

Ibland går det lite tid mellan mina inlägg. Borde se bloggen lite mer som en dagbok, att jag skriver nåt varje dag. Snart kanske det kan bli så.
Det börjar i alla fal bra. Det är måndag. Första dagen i veckan. Jag har precis kommit från Natalias studio och kroppen kändes lätt och glad, trots flygresan igår kväll.
I helgen har jag varit i Finland. I Jakobstad med min kvinnoyoga. Första gången jag var där, så sa en elev; ”Tro inte att vi inte är intresserade, men vi är liksom inte såna som ställer så mycket frågor”. Jag tyckte det var så fint att de sa det. För som lärare vill man ju att eleverna ska få med sig något som de växer av på ett eller annat sätt. Liksom lär sig något. Man vill helt enkelt förmedla och jag vill verkligen förmedla en kärlek till yogan och ens egna kropp. Att man helt enkelt går från yogan och gillar sig själv. Om vissa dagar när man tvivlar lite på sig själv, så kan man ju tro, Nej, nej de tycker inte att det här är bra. De gillar inte mig. Så därför var det väldigt gulligt att de sa så, lksom förberedde mig lite för hur det är att komma och ha kurs i Finland.
Det var nu tredje gången jag hade en kvinnoyogaworkshop i Finland och i helgen hade vi en retreat, en liten miniretreat. Med chanting, mediatiation, yinyoga, hathayoga och ashtangayoga och så klart en massa bäckenbottenträning.
Nu är de inte ”rädda” för att ställa frågor och det kändes varmt och öppet. Det var skratt och gråt och lite ilska också. Precis som livet, men inbäddat i kvinnokraften.
När helgen var över så fick jag ett kuvert av Nina som anordnar kursen i Jakobstad. Jag fick inte öppna det förrän på flyget.
Och jag kan säga att jag blev så glad när jag öppnade kuvertet. Helgens elever hade skrivit så fina tackkort till mig. Jag blev så glad.
Det där kuvertet kan jag nu ta fram och öppna, och läsa lapparna- ja, när det kommer dagar när jag tvivlar på mig själv. Då vet jag att det i Finland fanns 18 härliga kvinnor som tyckte det var skoj att gå på en kvinnoyogaretrat med mig.
Och det är väl universums lag. När man ger, så får man.
TACK!

Idag var jag tillbaka hos Natalia igen och kämpar med mina rädslor i yogan. Så härligt. Jag har varit iväg och ”knarkat” lite olika workshops, och nu kommit till punkten att jag kanske ska ta det lite lugnt med just workshops. Det finns en risk att man blir helt uttröttad, tom på något sätt. För mycket information, som till slut gör att jag försvinner från yogan. Från stommen, varför jag yogar och vad yogan gör för mig. För mitt inre, för glädjen i mig. Att jag tappar bort mig och känner mig som värsta losern. Typ här har jag yogat varje dag i tio års tid och ÄNDÅ inte fattat att jag gör fel. Som lärare måste man vara försiktig med vad man förmedlar. Jag vet det är svårt. Men jag vill aldrig gå ifrån en yogaklass och känna mig dålig. jag vill gå ifrån en yogaklass och känna en lust att vilja lära mer, våga mer. Utmana mig att göra sånt som är lite småläskigt, men i en trygg miljö. Förstår du vad jag menar?

Yoga gör mig glad – vanligtvis. Jag vill röra min kropp. Jag vill bända den och jag vill jobba med min kropp. Jag vill inte hela tiden tänka på att jag gör fel. Min kropp har varit med ett tag nu, den känner när nåt är fel. Den vet när den är trött och inte vill mer.
Den stannar upp när det gör ont. Den tar det lugnt när den behöver.
Jag tror jag har det redskapet.
Eller att jag förstår min kropp lite.
Men yogan gör mig glad. Det vill jag hålla kvar vid.
Jag vill inte att yogan ska vara nåt svårbegripligt som bara vissa kan ta till sig.
Yoga är folkligt. Yoga är för alla.
Och det gäller liksom inte bara filosofin, utan också rörelserna.
Livet är till för att levas, inte förstås. Och som Tommy Hellsten säger; Den som gör tvärtom, alltså försöker förstå livet istället för att leva det, har gjort sitt eget huvud till den högsta auktoriteten. Det där skulle man kunna applicera direkt på yogan. Yoga är till för att yogas, inte förstås.
Där vill inte jag hamna.
Jag vill vara i varje-dag-yogan.

Det är så kul att novemberresan till Goa är slutsåld. Så nu finns det möjlighet att åka med i mars. Tänk vad skönt att fylla på energidepåerna med lite sol, värme, salta bad, och yoga inför våren i Sverige. Mars är ju också en lång månad när kroppen och själen just brukar längta efter lite sol på näsan.
Här finns det information om resan:

http://www.inshapetravel.se/resmal/indien/indien_karinbjorkegren.asp

Vad det är konstigt med hur man fungerar. Jag är 46 år. Jag har varit med om en del. Både glada och härliga saker, men också sorgliga och jobbiga saker, sånt jag varit tvungen att bearbeta. Jag är verkligen en förespråkare till terapi. Synd bara att det är så dyrt,och när det inte är dyrt är det krångligt att hitta en terapeut som man gillar och som vill ta emot en. Det var inte det det här skulle handla om, utan om : jag har upptäckt en sida hos mig.
Jag är stark. Vet oftast vad jag vill. Kan säga nej och ja, försöker känna efter. Vågar ta konsekvenserna om jag agerat fel.
Haha låter bra va?
Men, jag har svårt med att sätta gränser och vara alltför tydlig till folk som är nära, som vänner typ. Då menar jag när jag tycker att jag blir felbehandlad. Om jag tycker att någon som är nära, alltså vänner (för med närmsta familjen är det inte så). Men om jag upplever att en vän är dum mot mig, så får jag så ont i magen och vet inte riktigt hur jag ska värja mig. Det där tycker jag är så konstigt. Jag blir liksom ledsen för den personens skull. Och jag har märkt att de som sårat mig mest, är personer som inte gått i terapi. Att de på något sätt är omedvetet ”elaka”. Jag måste lära mig bli bättre på att säga; varför säger du så?, Jag blir ledsen/sårad/arg när du säger så. Jag måste lära mig att kanske inte agera argt, utan just sätta fingret på i stunden när jag faktiskt blir ledsen över något som sägs eller görs. Det där är svårt. Min utmaning helt enkelt. Ja, det är lite min reflektion en dag som denna.

Vi har ju alla våra svårigehetr och lättheter i yogan. Killar brukar tycka det är jobbigt i början eftersom de, som de själva säger, känner sig så stela. Där har många av oss kvinnor lite fördelar, men som jag sagt tidigare att vara mjuk och rörlig är inte alltid det bästa. Tyvärr är många överrörliga. Killarna brukar hur som efter ett tag i ashtangayogan, förstå att de har det ganska förspänt med att de är just ofta starka. Att de orkar lyfta sig själva. De har ofta core på ett annat sätt än många kvinnor. De är liksom mer kroppstabila.
I ashtangayogan fnns en ställning i andra serien, kapotasana. Det är en riktigt kraftfull ställning. Och många saker lossnar när man tar sig in i den.
Jag har sett många gråta efter att de gjort en kapotasana. Det är som att man blottar sitt hjärta, visar hela sitt inre. Man är liksom sårbar och stark på samma gång. Jag har aldrig sett hur jag ser ut när jag gör den. Viveka Blom Nygren, ägare av Atmajyoti i Stockholm fotograferade oss elever när Alexander Medin var i stan. Det låter ju konstigt, målet är att man når hälarna med händerna. Och faktum är, hur konstigt det än låter, skönare för axlarna och hela kroppen när man väl har händerna på hälarna.