Jag skrattade när jag kom på vilka böcker jag tagit med mig till Goa, som min semesterlitteratur. Det fanns verkligen en linje…

Den här bloggen som jag följer är så intressant och tar upp spännande ämnen. Farliga ämnen liksom. Läs det här: manipulation
Oj, vad många gånger jag gått på det här. Tidigare har jag inte riktigt förstått det, för min första reaktion har alltid varit att först tro att allt är mitt fel. Att jag gjort något dumt och det är liksom den som manipulerars möjlighet att liksom komma in lite längre.
Tänk att det finns människor som vill sätta sig på andra, trycka till göra illa. Jag skrev ju ett blogginlägg om avundsjuka. Tidningen Måbra hörde av sig och ville att jag skulle skriva en krönika om just det. Vilket jag gjorde, jag tror det är i det nummer som är ute nu, eller så var det förra numret. Uppenbart är det svårt med relationer, men kanske just för att vi ska kunna måbra, måste man titta på såna här saker som är lite mer svåra att prata om. Eller vad tycker ni?
Idag är jag så lyckligt lottad, jag är gift med en man som jag kan prata med såna här grejer om. Han ser det så tydligt. Han kan säga att den här personen är inte bra för dig. Han ser långt innan jag ser. Han kan säga till mig, var försiktig Karin. Han har haft rätt varje gång.
Jag kan se det med hans relationer också, för det är kanske lättare att stå utanför och titta, och svårare att vara mitt i.

Min man har varit med om så mycket i sitt liv och ändå har han alltid behållit sitt hjärta intakt. Liksom varmt, snällt och öppet. Och han är stark mentalt, herregud jag har aldrig träffat en så stark människa. Min man är en krigare, en kärleksfull krigare. Min man är en bra människa. Han är rakt igenom schysst. Han möter ALLA med respekt och jag vet att han vill ingen illa. Å, vad jag är stolt över honom.
Jag har aldrig träffat en så bra människa i mitt liv och han har hjälpt så många vilsna ledsna små själar, fått dem att gilla sig själva. Våga göra grejer de aldrig kanske hade vågat utan hans uppmuntran. Att få leva med en sån man, har stärkt mig så oerhört mycket.
Jag har så lätt att ta in människor i mitt liv. Bjuder in dem med hull och hår. Det är så lätt att hamna i det, om man har en uppväxt av medberoende. Man vill inget hellre än att alla ska vara snälla, schyssta, vilja en väl och framför allt man vill inte tro att någon kan spela spel med en. Vara med en för att få ut något av en, utnyttja en. Men nu har jag gått på de här smällarna alltför många gånger, så jag har lärt mig en viktig sak.
Att vara rädd om mig, och att min riktiga vänner, de är några få, men de är där i ur och skur. Och jag finns där, om de behöver mig – och jag vet att det vet det. Och det gör att ingen kan komma åt mig på riktigt.
Folk kan göra mig ledsen. De kan såra. Men min innersta kärna kan ingen nå.
Och när jag kom på det, så kändes det så lätt.
Jag älskar att träffa människor. Jag älskar att bonda med människor. Jag älskar möten. Tycker det är kul att få människor att gilla varandra. Man kan faktiskt vara personlig, men jag vet var min privata gräns går och DET är jätteviktigt.
Förstår ni vad jag menar?

– För mig är meningen med livet att sträva efter välmående och positiva upplevelser. Ta vara på sig själv och ha så roligt som möjligt på sin resa. Vara ödmjuk mot sin omgivning och le.

– Jag tror att det som sker och hur man väljer sin väg i livet har en mening. Jag kan ibland se tillbaka och undra hur jag kunde göra på det ena eller andra sättet, inte riktigt förstå mig själv. Men man utvecklas efter sina val och erfarenheter och det leder förhoppningsvis en framåt till klarare beslut. Jag har gjort massor av saker i mitt liv, provat på det mesta och träffat många intressanta människor. Rest till massor av ställen och sett en hel del, tränat allt från att hänga i cirkustrapets högt i skyn till yoga. Jag har så många fantastiska minnen som jag är otroligt tacksam för och sen har jag ju mina två fina barn. Så ja, jag är nöjd.

Vilken är din livsfilosofi?
– Lev din dröm!

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?
– Inget varar för evigt, fast det känns så ibland. Livet går upp och ner. Gräv inte ner dig för sådant som känns tungt och hopplöst. Rätt som det är skiner solen igen och lyckan hägrar. Ta hand om dig själv och din omgivning, omtänksamhet och ödmjukhet segrar. Sen tänker jag också att man ska ta vara på sina talanger. Ge massa kärlek till dig själv, våga göra det du drömmer om. Allt är möjligt!

Nu ar det bara nagra dagar kvar i det har landet. Fredag natt aker vi hem. Jag lovar att jag ska skriva liiite mer, an jag gjort de har veckorna, nar jag val kommit hem.
Jag vill bara dela med mig av en harlig kommentar jag fick.
Jag var ute och akte pa min scooter och forsokte hitta, ah, jag kommer inte ihag vad, nagon restaurang. Men hur som, jag behovde en vagbeskrivning. Vet ni vad jag fick?
”You turn right by the Mangotree”
Den meningen stannade kvar. Hur gulligt ar inte det?
Tank dig den i Sverige, svang vanster vid appeltradet. Visst, alskar man den vagbeskrivningen? 

Ålder: 39
Yrke: Kriminalvården, Jur Kand.
Familj: Mamma, pappa, syster, bror samt katterna Fjant och Fizen.
Bor: I lägenhet i en närförort söder om Stockholm tillsammans med mina två älskade ”luddklumpar”

– Livet är en upptäcksfärd och en resa med såväl dolda som planerade destinationer. Jag tror att meningen med livet är att uppleva, men också att hitta de platser och de relationer som ger lycka och tillfredställelse. Åt andra hållet så kan man säga att livet handlar om att välja bort sådant som inte tillför något eller som ger en känsla av sorg och otillräcklighet. Men jag tror ändå att man måste uppleva allt för att kunna se skillnaden. Idag har vi så många intryck och möjligheter omkring oss att det är svårt att hitta den egna känslan. Att kunna svara på frågan ”vad gör mig lycklig”, är inte alltid lätt i dagens samhälle när vi ständigt matas med information och andra människors sanningar. Men jag tror ändå att själva essensen är att gå tillbaka till det vi är och våga lyssna på vårat eget hjärtas röst.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?

– Det är jag, även om det då och då finns tider när jag önskar att vissa saker sett annorlunda ut och att jag agerat annorlunda. Men förr eller senare så har det alltid kommit ett ”kvitto” på varför vissa saker har skett och att det visat sig att allting utvecklat sig precis i den riktning som det ska. Om jag tittar tillbaka och säger att ”tänk om jag bara”, så leder det inte till något annat än att jag blir ledsen och besviken för att jag inte gjort vissa saker tidigare, vilket inte är speciellt konstruktivt. Jag vet ju faktiskt inte ifall saker och ting skulle ha blivit bättre i alla fall.

Vilken är din livsfilosofi?

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, utifrån din egen erfarenhet av livet vad skulle det vara?

Im alive and kickin…
Jag ar inte sa bra pa att uppdatera min blogg, nar jag ar ute och reser. Ni ser jag ar i Indien och forsoker skriva pa mitt favoritinternetstalle, Manali Bookshop i Anjuna. Hit har jag akt och kollat min mejl i snart nio ar nu. Hoppas ni kan lasa det har inlagget, ni far anvanda er fantasi och lasa in var det ska vara prickar pa A och O.
Det tog ett tag for mig att landa den har gangen. Jag var sa fruktansvart trott.
Det har ar min forsta semester pa tva ar.
Det kan lata som jag ar ute och reser och semestrar ratt mycket, men det ar alltid jobb. Alltid.
Nu ar det semester och vad jag sovit. Jag sover pa min solstol i skuggan. Jag sover middag och lagger mig tidigt,tidigt pa kvallen. Jag ar som en kamel som lagrat en massa trotthet och nu far jag liksom slappa taget. Och da sover jag.
Idag var forsta dagen nar jag kande att energin var tillbaka. Jag har yogat varenda dag anda. Pa mornarna med Rolf och Marcy och sa har jag forsokt att klamma in en vinyasa flow med Julie Martin och nan pranayama och meditation har och dar. Jag ar i himmelriket, aker runt pa min scooter, fikar med gulliga manniskor som jag traffat och nagra jag kant sedan tidigare.
Pa fredag kommer Ray, min alskling. Det ar forsta gangen han ar i Indien och jag hoppas, hoppas att han kommer att tycka om Indien. Sa han vill aka hit med mig fler ganger. Sa hall tummarna for det.
Jag ville bara ge er ett livstecken.
Jag ar har, jag laser kommentarer. Jag mar bra och jag tankar mig full av energi. Jag hoppas ni har det bra i Sverige, och om ni av nagon anledning kanner er lite hangiga, sa tank att jag blaser lite varm energivind fran Indialand, pjuh.
STor kram

Namn: Mikaela Holmberg
Ålder: 37
Yrke: Programmerare
Civilstånd/familj: Erik, 32, Fabian, 5, och Lo, 1
Bor: Aspudden

Vad är meningen med livet?
– Jag tänkte länge att det handlade mycket om strävan. Bli lycklig, bli bättre människa, bli godare, bli bättre på jobbet. Det sätter ju en viss press på en, och innebär implicit en önskan att bli annorlunda. Och att inte uppskatta det som är. Nu tänker jag alltmer att det handlar om att faktiskt försöka tycka om den man är och där man är. Att njuta av livet. Att äventyret inte behöver vara resa till en massa ställen utan händer precis här. Jag känner mig så medveten om att barnaåren går fort, och att det är en mycket speciell tid och vill njuta av den så mycket jag kan. Så meningen med livet är väl att försöka tycka om sig själv, sitt liv och att njuta så mycket man kan.

Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?
– Absolut. Att vara nöjd med sitt liv innebär inte att alla dagar är enkla, och det är de inte. Men jag har allt jag önskat mig, och allt jag inte ens visste att man borde önska sig. Jag trodde nog aldrig att jag skulle få barn, att jag skulle leva det här livet och jag är otroligt tacksam för att det blev så här. Livet blir stort, starkt, sårbart, härligt, jobbigt, roligt och underbart med barn.

Vilken är din livsfilosofi?
– Jag vet inte om jag har någon livsfilosofi riktigt, men jag försöker leva och ta vara på livet så mycket jag kan mitt i den karusell som livet kan vara ibland. Tiden räcker inte till, och man räcker inte alltid till själv heller. Därför känns det viktigt att påminna sig om att hela tiden stanna till och njuta, känna hur otroligt härligt det är att leva. Att fokusera på stunden och inte alltför mycket på allt som ska göras hela tiden. Jag vill leva livet så mycket jag bara orkar!

Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?
– Jag skulle väldigt gärna hitta ett svar på den här frågan som verkligen skulle nå fram genom livsbruset till unga tjejer.  Att vara ung är skitsvårt, och jag tror det är speciellt svårt som tjej. Själv
önskar jag idag att jag tyckt om mig själv lite mer, att jag insett då hur bra  jag var. Att jag dög, och att alla känner så. Att de inte duger. Det skulle jag vilja säga på ett sätt som nådde fram. Du duger, du är skitbra!

Ni vet ju att jag älskar Moonsuns härliga produkter och ni vet att jag numera också är deras, ja, vad ska man säga taleskvinna. Och JA jag använder bara deras hudvård. Och det ÄR världens bästa hudvård, för oss som är medvetna. Så därför känns det kul att tala om för er att ni får 15 % rabatt när ni beställer på deras webshop, som du hittar här:MOONSUNs webshop men glöm inte att fylla i kampanjnamnet eller koden, kanske man ska säga och den är: Mrs Jones

Kram, nu ska jag packa i morgon bitti åker jag till Indialand.

Om man inte varit i Indien, kanske man inte förstår det här inlägget. Men jag har en så stark kärlek till Indien. Känns som jag varje år måste åka dit, om så bara för en liten stund och insupa lite Indien.
Indien är som en kärlekshistoria, först är man liksom uppöveröronen-kär, sen stillas den där känslan och nån sorts vana infinner sig. Ett lugn, man vet att man kommer tillbaka, man vet att landet ligger där det ska. Det kanske ändrar sig från gången innan man var där, men i det stora hela är det samma känsla som man liksom vaccinerats sig med.
Nu har jag varit så många gånger i Indien att jag slutat att räkna. Låter kanske urfånigt, eller ”stöddigt”, men vad spelar gångerna för roll, det är ju känslan jag vill åt.
Jag älskar Italien också, det är en annan kärlek. Det är mer min ungdomshistoria, min barndom typ. Något som följt med i hela mitt liv. Där är det maten, värmen, det dramatiska, kaffet, det överdådiga och det fantastiskt vackra rent estetiskt.
Indien förälskade jag mig i som vuxen.
Det är en annan kärlek.
Jag älskar kaoset, men också reglerna i kaoset. Som att åka scooter i en stad. Utifrån ser det helt kaosigt ut, men det råder hjärnkoll. Och nog vet man sin plats, och sin tur att få svänga ut, ha företräde eller inte företräde. Där behövs inga trafikskyltar.
Maten, värmen. Indien är inte så där lättälskat som Thailand.
Nej, Indien är som en tonårsdotter. Man vet att man älskar henne, man förstår inte varför vissa dagar, men man är liksom impregnerad.
På fredag åker jag till Goa, två veckors sol, bad, yoga och jäklarans vad jag ska andas Indien.

Namaste och omshanti, får se hur mycket jag uppdaterar. Ska försöka, det lovar jag.