Idag har det blåst väldans härute på Björkö. Nästan varit lite höstkänsla. Därför tänkte jag det vore bra om jag skrev in lite info om min höst här. Medan jag kommer ihåg det och medan hösten gör sig påmind. Så här får ni reda på snt som ni kan boka in er på, om ni vill yoga eller gå knipkurs för mig.

Men sedan vi senast ”hördes” har följande hänt: Shoppade superfina t-shirten från Le yogashop Paris. Det var sommarrea och jag hade kikat på den här tröjan som är designern på Superfines tumavtryck. På ena bilden försöker jag se gullig ut och på den andra lite mer tuff 😉

Dags att boka in hösten. Här är mitt höstschema. Ska ha en helg på Tofta Spa, men återkommer med tider och info.

Augusti:
20/8 Knipworkshop på Lila Lotus Yoga & Massage i Stockholm. Ett fåtal platser kvar. Här finns info om Knipworkshop

September:
13-15/9 Kom med på en dans & yoga-helg, med världens bästa mat på Björkö. En helg när vi boostar och hämtar kraft för höst och vinter. Här hittar du mer info Dans&yogahelg för kvinnor

26/9 Så håller jag i en knipworkshop på yogastudion Karma i Norrtälje. Här hittar du info om den Knipworkshop i Norrtälje

Oktober:
5-12/10 Följ med mig till Montenegro i oktober. Det kommer att bli så härligt. Ser fram emot yoga & spa. Oj, vad jag ska njuta och gå på massage och allt vad hotellet erbjuder mellan yogaklasserna. Följ med du med, här hittar du info: Yogaresa Montenegro. Det blir mycket hathayoga och yinyoga.

 Här är ett av mina bättre Loppisfynd.

 Ett besök på Senneby trädgård där man kan köpa ekologiskt odlade grönsaker. Underbart. Mera sånt!!!

 Ett besök på Zorbas i Älmsta, en grekisk restaurang som verkligen är piffad. Här nedan ser du även deras överpiffade toalett. Jag vill inte ha det så här själv, men jag blir glad när folk tar ut svängarna. Älskart. Mera sånt.

Sen har det ju varit meningen att jag ska sitta här vid mitt skrivbord och skriva på boken och dessutom på de två artiklarna jag ska skriva till Amelia. Men jag hinner inte med allt.
Att ha hus och fixa med det inför yogaretreat, alla elever ska äta sin mat här. Hur tänkte jag när jag tänkte att det var en bra ide? 
Jag vet att det blir bra när den dagen kommer och jag tror Madonnan vakar över mig. Madonnatavlan tavlan fick jag av min älskade vän Hella i 30 års present (eller var det 40års present, har så dåligt minne nuförtiden). Madonnan vakar ömt över mig, så jag tänker att det går bra. Allt blir bra.
Som inspiration har jag också en tavla jag fick av Vanessa, en elev som sedan blev en vän. Den är min mallighetstavla. Hon har skrivit in de här raderna:
”Tack, för all inspiration och allt mod du ger mig. Det är lättare att vara och känna sig good enough när man har privilegiet att få möta människor som du.”
De raderna gör mig glad, mallig, pushar mig, ger mig mod och jävlaranamma. Hoppas ni får en bra helg.

Vilken sommar. Så solig, så härlig. Dagarna bara går. Det är redan mitten av juli. Jag hinner inte med. Hinner ni med? Ska skriva bok, förbereda yogaretreat, men också ha semester och fixa med huset. Inte för att jag är så bra på just husfixandet. Det är ju mest min man som fixar till vår trädgård. Tänk, det har inte fixats här på många många år. Det är lite ”häcken växte kämpahög” över vår tomt. Vi köpte huset av en gammal man, men huset och kanske framförallt husets trädgård blommade för fullt för många år sedan. Lite som att återupptäcka ett paradis som legat i träda. Vi vet att vi har äppelträd och svartvinbärsbuskar, men så mycket mer vet vi inte, vi är ju två ”stadsungar” som inte ens har körkort, för oss är det som ett enda äventyr. En dag tänker vi att vi ska fixa ett trädgårdsland, men det blir inte den här sommaren. Jag vill odla mangold, grönkål, ja gröna grejer, som jag kan ha i min dagliga gröna drink.

Så här kommer lite bilder från en fixarhelg.

 Min man tyckte inte riktigt att jag passade in på Görla sopstation i min klänning och med en liten svart pudel i handen.  Jag är nog benägen att hålla med. Kände mig lite larvig faktiskt. Och inte ens tjusig, osminkad. Men se vad långt håret blivit, måste ha diadem.

 I helgen var det loppis runt hörnet där vi bor, men hittade inget. Är på jakt efter trädgårdsmöbler och en hammock, men det finns aldrig på några loppisar. Om jag är smart köper jag möbler på trädgårdsrean i augusti.

Fick mammas gamla Foppa-tofflor. Ganska sköna, men så var det en tjej som skrev till mig på Instagram att det är miljögifter i dem. Och jag som gått i flipflop större delen av mitt vuxna liv. Alldeles särskilt har jag haft mina Havaianas i varma länder. Och varm plast kan ju inte vara det mest hälsosamma. Är det någon som vet hur det är med yogamattorna? Vilka är bra, mindre bra och vilka är rent ut sagt skit? Jag vill ha alla tips jag kan få. Skicka länkar.

När jag ser bilder från tiden jag gick igenom cellgifter kan jag bli alldeles tom inuti mig. Jag ser min skörhet. Jag ser min utsatthet. Men jag ser också mitt jävlaranamma, det där som gjorde att jag orkade, stod ut. Jag har svårt att se bilder på mig själv från den tiden, det är som om jag måste ställa mig utanför mig själv för att orka, för jag blir ledsen. Jag blir det också när jag tänker efter hur det var då. Hur jag mådde och kände. När jag liksom går tillbaka i tiden i minnet. Det behövs inte ens bilder, eller bevis på att jag sommaren och hösten 2012 bekämpade ett krig. Jag har alla minnen och bilder kvar i huvudet. Än har de inte bleknat. Vilken jävla resa jag gjort.

Ni läsare är en stor del till att jag känt mig glad. Det har varit så härligt och känt så snällt att få era kommenterar. Era hejarop. Deppiga dagar så var det som en stor kärleksfull kram att öppna datorn och läsa era inlägg. Jag tänkte tacka er lite genom att ge er ett härligt erbjudande.  Idag fredag och hela helgen fram till på måndag så har ni läsare av den här bloggen 15 procents rabatt på era inköp av Cleansing Oil, Flower Tonic, Vitamin C Serum och BodyLotion från Moonsun. Det enda du behöver göra är att skriva in Karin på din beställning, ja, där man skriver rabattkod. Härligt va? Dessutom bjuder de på frakten!

Och vet du inte vad du ska handla, så kan jag tipsa om lite mysiga grejer. Jag har  numera en liten sida på Moonsuns hemsida KARINS FINA TIPS, där kommer jag att då och då skriva mina tips för att må så bra som möjligt. Mycket hudvård. Här hittar ni dem

I fredags lämnade vi landet och åkte in till stan. Jag hade ett par spännande hemliga möten på fredagen, som jag hoppas att det blir något av. Ett samarbete, ja inte vet jag. Jag har ju sagt det högt här på bloggen att jag vill jobba med rehabilitering för cancersjuka. Allra helst vill jag starta det allra bästa hälsohemmet i Sverige och om jag slänger upp det i himlen så kanske någon hör det och satsar på mig som chef för det. För jag vet att jag skulle kunna plocka samman värstabästa gänget som skulle leda det. Vi kommer att behöva rehabilitering i framtiden. Bra rehabilitering. För vi faller lite som käglor. Vi får cancer, hjärtfel och vi blir utbrända. Vi behöver hjälp att komma tillbaka, navigera rätt. För det räcker inte med att bli botad av mediciner. Mer måste till. Vi måste få hjälp att hitta tillbaka till oss själva. Jag vet det, för jag faller ihop ibland jag också. Tappar det. Jag hamnar i den där återvändsgränden och hittar inte ut. Men jag är så tacksam för de kunniga människorna som kommit in som änglar i mitt liv. De som lotsar mig rätt och ger mig helt ovärderliga råd. Tack.

Mellan mötena åkte jag till söder och köpte kallpressad juice på kallpressen på Svartensgatan 10, ligger vid Slussen, uppgång Hökensgatan. Det är skillnad på juice och juice. Vi måste juica mer och inte fruktjuica, utan mer grönsaker. Mera grönt. Hej Grönt!

Och så blev det en sväng förbi sneakersandstuff och så köpte jag de här sportyhighheels och de är redan mina favoriter. Jag blev så inspirerad av en skitsnygg stylisttjej jag känner Cattis, hon hade såna här när jag träffade henne för ett par veckor sedan. jag vet jag är en härmapa 😉 Men de är så bra man kan ha dem till allt jeans, shorts, klänning och kjol. Och sååå sköna. Älskar dem.

Vid sju, när mötena var över åkte jag hem till Cissi, som varit hela veckan i Almedalen. Min fina väninna som rankades som sjunde snyggaste i Almedalen i gårdagens Expressen. Och henne sov jag med i går. Vi är båda snart 50 år, men man har alltid den där tonårstjejen i sig. Hon som vill ligga i samma säng som sin bästis och babbla lite för länge på kvällen om vad som hänt i ens liv sedan man senast sågs. Skratta, gråta lite och berätta det där man inte berättar för någon annan. Man bär liksom alla sina åldrar i sig, det är det fina med att åldras. Man bryr sig inte lika mycket om vad andra tycker och tänker om en. Man har kommit över det. Och det är fint att ha en väninna som man känt i mer än halva sitt liv. Så härligt att träffas.Jag håller helt med Expressen ,Cissi förtjänar verkligen topbetyg, både för det inre och yttre.

Och kolla utsikten från ett av hennes fönster. Jag tror faktiskt att Cissi bor i en av Stockholms finaste lägenheter.

för en föreläsning om kost och näringslära med min nya hälsoidol Sören Flammen Wolff som driver  Rawfood.dk. Så bra föreläsning om hur, vad och när vi ska äta. Jag är nu så taggad att fortsätta med mitt nya sätt att äta. Och jag vill ha en konsultation av Sören nästa gång han kommer upp. Vi kommer att se mer av honom här i Stockholm framöver, hoppas jag.

Det var Josefine som driver Jfine som anordnat föreläsningen och självklart fick vi godaste frukosten.

Här är jag med mina hälsogurus Josefine och Sören.

Så ett litet pysseltips
Jag har tröttnat på att mina hörlurar till min telefon hela tiden korvar ihop sig. Jag har redan förstört ett par, eftersom jag lite för hårdhänt försökte lirka ut alla ”tovor”. Så vi gick till Panduro och köpte indianpärlor och en skalpell. Man gör ett litet snitt i pärlan och sen trär man på pärlan på sladden till hörluran, vips slipper man det bekymret.

Det är som om jag vandrar runt i min egen bubbla. Som om man inte riktigt når mig, som om jag inte riktigt når mig själv. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre. Jag är så glad att jag överlevt. Att jag lever.
Att jag får gå mina steg till postlådan och med någon sorts förväntan öppna luckan till den gamla slitna blå plastlådan. Vad finns därinuti? Har någon kanske skickat ett brev. Finns där kanske någon härlig medlemstidning. Lite Roslagsreklam. Jag blir glad av sånt.
Jag blir glad av det lilla.
Men jag är ändå fortfarande som i en puppa.
Jag kommer inte riktigt åt mig själv.
Ibland känns det som om jag hamnat i en återvändsgränd. Men jag har inte förmågan att vända, fast det egentligen borde vara så lätt att vrida ratten eller stegen ett halvt varv runt. Eller springa baklänges som Britt Ekland.
Jag vet inte vad det är.
Det kanske är så här det är att sörja?
Det här tillståndet går säkert över.
Måste gå över.
Men det är som om jag är ointagbar. Som ett fort. Också för mig själv. Jag hittar inte in. Inte hela vägen in. Som om jag inte riktigt kan känna. Är jag kanske rädd för att känna, rädd för att ramla. Fast jag ramlat så många gånger, skrubbat mina knäna, halkat ner i största svarta hålet. Hamnat på rygg som en skalbagge och legat där med sprattlande ben. Som om jag väntar på en omtänksam hand som ska dra mig upp. Eller att någon ska vända på mig så att jag hamnar rätt. Och samtidigt blir jag så trött på mig själv.
Jag sörjer.
Men hur lång är en sorgeperiod?
Läste om en bröstcancertjej som gått en kurs i sorgbearbetning. Att det var förlösande. Kanske är det också att sommartid är en period när man inte går i terapi. När ens terapeut är på semester och det är meningen att man ska ta hand om sitt bagage själv.
Kanske är det också att armen har gett sig till känna… igen. Jag som fick bort värsta smärtan. Nu pirrar det, sticker, domnar och känns obehagligt i armen. En ständig påminnelse om vad jag varit med om. Någon sorts oro att det alltid kommer att vara så här, kännas så här. Att jag har en arm som kommer göra sig påmind. Alltid.
Alltid påminna mig om 2012, som var året när allt ställdes på ända. Förändrades i mitt liv. Rörde om. Stökade till. Förstörde.
Inte bara för mig, men för alla runtomkring mig.
Kanske är det därför jag hamnar i bubblan. För att jag inte orkar känna efter hur mycket skada sjukdomen gjort, inte bara för mig utan för alla runtomkring mig. De som älskar mig. Bryr sig om mig. Vill att jag ska må bra.
Att jag förändrats och hur det rör till det i alla konstellationer.
Att jag förändrats, men inte bara till det bättre.
För även om det finns ett säg ”Inget ont som inte har något gott med sig”. Jag har sagt det förut, att jag alltid har en slinga av oro, rädsla i mitt liv av att sjukdomen ska komma tillbaka. Jag har också en annan slinga, en sorgesam slinga. Det där stråket som alltid finns där, fast jag skrattar. Ni vet när man vill sätta sig i ett hörn av trädgården och gråta. Gråta av gläjde för att man lever, men också av sorg, för att det finns fortfarande en massa ogråten gråt i kroppen. Den där gråten som fick vara på vänt för att jag hade fullt upp med att överleva. Klara av, stå ut med alltihopa.
Nu har jag klarat av. Stått ut.
Och här är jag.
Tänk att det finns en massa sorg i det.

Morgon på Björkö. Det är disigt. Man vet inte vad det blir för väder idag. Men alldeles klart är att det blir en dag på landet. Varje måndag, onsdag och fredag börjar jag morgonen med min iscadorspruta. Tänk att jag som var så spruträdd idag kan ta spruta på mig själv. Det är faktiskt helt otroligt. Det betyder alltså att man borde kunna övervinna allt, vinna över rädslor som förminskar livet för en. Iscador höjer imunförsvaret och är antroposofernas ”cancermedicin” och faktum är att jag inte varit sjuk sedan jag började ta sprutorna efter min vistelse på Vidarkliniken.

Sommarlivet. Hur härligt är det inte. Varje morgon yogar jag. Först gör jag hela första serien i ashtangayoga för styrkan och sen gör jag andra serien för möjligheten att göra bakåtböjningarna. Jag älskar yoga. Ja, ni vet det. Ja, ni är säkert trötta på att höra det. Men jag är helt säker på att yogan är en så stor anledning till att jag ändå mår så bra som jag gör. Och som hållit mitt huvud intakt, även om jag så klart varit så inihelskotta ledsen och uppgiven flera gånger. Men yogan har varit något som fått mig att gå upp varje morgon i ur och skur. Jag har använt min kropp, vårdat den och tagit hand om den, inte tagit för givet att den ska fixa alla smällar. Klara av alla cancerbehandlingar helt själv och utan hjälp och omtanke. Fy, fabian vad kroppen fått utstå. Vad jag varit med om det här året. Ibland känns det helt märkligt att se tillbaka och verkligen känna efter. För ett år sedan började hela skiten. Oron och rädslan jag hade. Nu är jag här i huset på Björkö. Solen skiner och snart ska jag ta mig till hemliga stranden. Sedan ska jag skriva lite på boken. På torsdag ska vi plåta omslaget härute på Björkö. Hela boken kommer att vara mycket Björkö. Finns så fina miljöer härute.

Här kommer lite ostajlade bilder på mig när jag gör min morgonyoga i ett småstökigt sovrum. (Jag och Ray rev ju ner alla tapeter för några veckor sedan och det är meningen att rummet ska målas om.)

Oj, vad dagarna har gått fort. Har inte haft tid att blogga. Huset har varit fullt. Det har varit så mysigt. Jag älskar det här huset. Jag älskar att det är så stort, att jag kan gå och lägga mig tidigt och inte störas av tv, eller ljud. Vi bor ju ganska smått i Stockholm, men här kan vi verkligen ta ut svängarna ordentligt.  Men vi har hunnit med bad, monopol, badmintonturnering, yoga, promenader, Älmstabesök, storstädning och mat, mat, mat.
Och solen har lyst.
Vi har klippt gräsmattan och Anthony högg ner ett gammalt trist träd. Vi hade en skön midsommar, ni får lite bilder här.