Okategoriserade

Jag är inte emot medicin, men är inte det här märkligt? En 22-årig tjej får 60 olika mediciner utskrivna på ett år. Man tänker att läkaren borde funderat på nåt annat redan efter tionde receptet. Mitt förslag är ju att Rebecka fått komma till Vidarrehab.

På Vidarrehab, som tidigare hette Vidarkliniken och som är antropologernas sjukhus i Ytterjärna, har man väldigt framgångsrikt och i många år jobbat med smärtrehabilitering. Läs här om forskaren Torkel Falkenbergs forskning på smärtpatienter. Han har jämfört resultatet på smärtpatienter som fått vård på Vidarrehab och den vanliga landstingsvården. Siffrorna är förbluffande och jag tycker det är så märkligt att man inte fångat upp det medialt. Sjukskrivning efter vård på Vidarrehab har gått ner bra mycket mer än i den offentliga vården, men framförallt så har medicineringen halverats. Tänk om Rebecka fått den vården. Tänk om den antroposofiska vården kunde uppgraderas, borde inte siffrorna tala för det tänker jag. Torkel Falkenberg har också forskat på stresspatienter, där också  resultaten var mycket goda. Från forskningen: Efter integrativ vård mot smärta på Vidarkliniken halverades förskrivningen av smärtläkemedel för de patienter som vårdats. Patienter i vanlig sjukvård däremot nästan dubblerade sin användning. Det visar en unik studie publicerad i den ansedda tidskriften PLOS One. Gå in och läs studien. Och när du läst den, så ska du också förstå att vi i Stockholm har ett landstingsråd, Anna Starbrink som på ett mycket märkligt sätt verkar föra en personlig vendetta på Vidarrehab. Hon tar bort anslag, vilket gör att få kan komma dit. Människor som vill och behöver. Det är helt galet. Vill hon inte att människor ska bli friska, slippa sjukskrivningen och minska på sina mediciner? 

ni vet väl att en kvinna som kliver in i klimakteriet blir tokig i djurmönstrat. Jag har ju varit där ett tag, i klimakteriet alltså, så ni fattar att jag har hunnit avverka en hel del som leopardklänningar, leopardmönstrade foträta sandaler, djurmönstrade trosor och behåar, en tjusig leopardväska och en dra-maten, ni vet en sån där shoppingväska på hjul, så klart leopardmönstrad bland annat. Så en polo i leopard känns ju helt rätt, eller vad tycker ni. Det är riv i bruden ändå

Man tappar sitt precis nyköpta SL-kort. Alltså vad säger det om mig? Ni får fritt spåna. En kär vän sa, ja, Karin vad betyder det? Att du kanske inte vill resa. och lite så känns det. Jag vill vara hemma, inte ta mig någonstans. Jag vill boa, åka ut på landet och bara röra mig mellan huset och skogen. Kanske möjligtvis ta en tur till havet. Är det åldern? Åldersvisheten? Att behovet av ständig stimulans har dämpats? Att mina steg vill vara långsammare. Man behöver inte gå så långt för att hitta lyckan. Som texten vi hittade på en vägg i Goa för några år sedan. ” A smile is happiness you’ll find right under your nose”

Så nära och ändå letar vi så långt bort. 

Komikern Peter Dalle har gjort en film om pk-samhället och hamnar därför i Skavlan och får frågan: när är du själv inte politisk korrekt? Dalle svarar: ”Man påverkas ju av hur samhällsklimatet är. Till exempel, i en sån här situation”, säger han och gör en gest med handen ut mot talkshowfåtöljerna, de blanka golven och publiken. ”I en sån här situation säger man inte bullfitta.” Så öppnar  Alex Schulmans sin senaste krönika.Jo, det kanske är det man ska? Alltså säga fitta mycket mer, utan den negativa laddningen så klart, i det offentliga rummet. Men är det så att Sverige är så PK? Läser i tidningen visserligen om en händelse som skett på en flygning mellan Barcelona och London där en man trakasserat en svart kvinna eftersom hon inte flyttade på sig tillräckligt snabbt. Läs här i Aftonbladet Alltså vuxna människor har ingen rätt att prata till sina medmänniskor på det sättet. Man gör det bara inte punkt.

Men låt oss gå tillbaka till det här med bullfitta som ett provocerande ord. Till skillnad från n-ordet som man bara inte använder och hur svårt kan det vara för människor att sluta häva ur sig nedvärderande ord som n-ordet, m-ordet, z-ordet, i-ordet osv? När folk använder det så där i sitt vardagsprat utan att ens reflektera över sitt språkbruk kan jag bli så fascinerad. Hur kan man ha missat det? Influencers som helt missat att vissa ord inte är ok. För hur svårt kan det vara att lära sig att vissa grejer säger man inte? Fattar inte riktigt det. Däremot skulle jag vilja kunna säga fitta så många gånger tills det inte är provocerande. Jag vill ta tillbaka ordet få tillbaka makten. För ett par veckor sedan höll jag en föreläsning för ett företag som säljer artiklar till oss snippbärare. En stor del av föreläsningen skulle handla om att hitta ett bekvämt sätt att prata om det kvinnliga könet. Det vill säga vilket eller vilka ord man bör använda. Tänker att med den bakgrunden ändå är lite intressant att Peter Dalle valde just det ordet som ett icke-pk-ord att slänga ur sig. Kanske kände han sig så där lagom puttrigt provokativ. Ingen kommer tycka att han gick för långt. Hade han sagt Fitta, hade det varit annorlunda då? Men han ”sejfade” med bullfitta och då var det precis så där lagom provokativt? Fitta betyder våt ängsmark, strandäng. Hur kan ett vackert ord förvandlas till ett skällsord. Tänk att det är 2018, faktiskt snart 2019 och kvinnors vulva är så laddad.

Inför min bok Nya knip för bättre sex, starkare kropp och stoltare hållning gjorde jag en hel del research om underlivet. Hittade YouGovs studie på tusen kvinnor i Sverige mellan 15-74 år om vad kvinnor har för relation till sitt underliv. Det visade sig att
var femte kvinna inte har sett sin vagina i spegeln – och att inte ens hälften är nöjda med hur deras underliv ser ut. Majoriteten, 36 procent, av alla svenska kvinnor kallar sitt underliv för just ”underliv”, tio procent sa ”där nere” och ”snippa”användes av nio procent. Det visade sig att 40 procent inte var bekväma med att visa sig nakna i omklädningsrum, undersökningen visade att endast 18 procent av alla kvinnor kände sig bekväma med det. Endast en knapp tredjedel, 29 procent, pratar om sina underlivsbesvär med någon de känner väl. 71 procent gör det alltså inte! Det finns så mycket kvar att göra för att uppgradera vaginan.

Var tionde ung kvinna vill operera underlivet  Kan vi börja prata mer om det. För mig känns intimkirurgi som en västerländsk form av omskärelse och det är så sorgligt att unga tjejer önskar sig ett annat utseende på sitt underliv, när jag tänker att de istället borde utforska sitt kön. För det finns alltid risker med operationer. De kan gå fel. Man kan förlora känsel till exempel och det känns så onödigt och alldeles särskilt när var femte kvinna inte ens vet hur hon ser ut mellan benen. Då blir önskan om att se ut på ett annat sätt så ledsam. Efter att i snart sex år ha hållit i fulltecknade knipworkshops kan jag säga följande Vi måste prata mer om våra vaginor och vi måste börja tidigt. Eller vad säger ni? Du har väl inte missat att de fyra första avsnitten i min podd KVINNOLIV handlar om Underlivet. In och lyssna på Tala med fittan, Menscykeln, Underlivsmassage och inkontinens. Fyra viktiga och riktigt bra avsnitt måste jag själv säga.

genom att klicka hem några av mina böcker. Du hittar dem på min Bokussida HÄR Bland annat finns Omstart, min bok om lymfsystemet till toppenpris. För du har väl redan Nya knip för bättre sexliv, starkare kropp och stoltare hållning?! Ett måste i varje kvinnas bibliotek.

Hur påverkas vår hud av hur vi mår psykiskt? Och vad är hudpsykologi, gråtande hud och beröringsanorexi? Lena Losciale, hudpsykolog och ört-, aroma och hudvårdsterapeut, reder ut begreppen. Och ger tips på hur man kan få hud, psyke och kropp att må bättre tillsammans. HÄR HITTAR DU KVINNOLIV in och lyssna med dig.

In och lyssna på kloka Lena Losciale och hör henne berätta om psykets påverkan och inverkan på huden. Lena får i alla fall mig att ifrågasätta mycket i mitt tänk både vad gäller skönhet, men kanske främst om vad som är hälsa och hur jag kan uppnå hälsa och glädje i mitt liv och därmed också min inställning till min hud och mitt åldrande.

ibland känns det som att det är milslångt emellan mediakvinnor och… oss kvinnor. Jag kan reta upp mig på att krönikörer skriver hur trötta de är på att höra om underlivet, kvinnokroppen, klimakteriet osv. De utgår från sin värld som tydligen innefattar att media ”pratat” klart om klimakteriet. Jag tycker däremot att media pratat klart om bantning och dieter av alla dess slag. Men underlivet är inte färdigpratat förrän vi kvinnor får den hjälp, den behandling och möts av respekt när vi kommer med våra problem, svedor och krämpor till sjukvården. Men där är vi verkligen inte ännu.

Man kan säga att jag jobbar med kvinnor. Ja skriver böcker om kvinnohälsa, jag poddar om kvinnohälsa om hur vi ska må så bra som möjligt. Jag håller föreläsningar, workshops om bäckenbottenträning och underlivet och jag har yogaresor där bara kvinnor medverkar. Jag vet inte hur många hundratals kvinnor jag träffar varje år och en sak jag märkt. VI BEHÖVER PRATA MER OM UNDERLIVET. Ett tvprogram på SVT om klimakteriet, som var ett försök men som jag anser inte kom hela vägen fram och ett par böcker i ämnet klimakteriet är tydligen för mycket…

Nej det är inte för mycket.

LÄs här en debattartikel i SVD Det intressanta i den här artikeln är ju att debattören Hilde Löfqvist skriver att många med klimakterieproblem hade kunnat bli hjälpta om kvinnorna fått hjälp i tid. Hilde Löfqvist menar att många går och drar på problem för länge. Då blir ju min fråga: Varför drar vi på det för länge? Får vi inte den information vi behöver? Varför söker vi inte hjälp, i tid? Eller söker vi hjälp men får inte den hjälp vi vill ha? Återigen läser jag att kvinnor är rädda för syntetiska hormoner. Ja, det är inte konstigt. Vi är trötta på hormoner. Vi är trötta på ppiller och på andra hormonstörande tabletter. Vi vill må bra, inte sämre och vi vill inte ha några biverkningar. Börja ta den oron på allvar och minimera vår oro genom att ge oss det vi vill ha. Öppna kvinnokliniker med läkare/gynekologer som är bevandrade i den biodentiska hormonvärlden. Finns det inte ett uttryck: Kunden har alltid rätt. Dags att ni börjar lyssna på kunden.

I Svts serie om Klimakteriet får varken jag eller tittaren/läsaren veta skillnaden på syntetiskt hormon och bioidentiskt hormon. Eller vad det gör med mig. Programledaren säger också att det finns inga studier i Sverige på just bioidentiska hormoner. Nej, i Sverige finns det kanske inga studier och bara DET är ju intressant. Varför finns det inga studier på bioidentiska hormoner i Sverige, när det är vad många svenska kvinnor vill ha?! Bara det är ju märkligt och säger en del om den svenska kvinnosjukvården tänker jag. Men utomlands finns det studier, dags att börja rikta blicken utåt. Låt bäst vård vinna. Men om man behöver forskning, så borde det finnas empiriska studier hos de svenska läkare/gynekologer som skrivit ut biodentiska hormoner sedan lång tid tillbaka. Framförallt så finns kvinnorna som använt det ett tag och som mår bättre. De  är de som berättar för sina väninnor och så sprider det sig som en löpeld. För vi vill må bra. Vi startar grupper på nätet där vi tipsar om läkare som skriver ut biodentiska hormoner. Vi går på föreläsningar med namn som Marianne Ahrnström, Mia Lundin och Jenny Koos bland annat som pratar om kvinnokroppen och våra hormoner på ett sätt så att vi känner oss lyssnade på. Deras föreläsningar är  förövrigt alltid fullsatta, men mediakvinnorna tycker att vi pratar för mycket. Jaja, det finns en annan verklighet än media. Den sker i föreläsningssalar, i yogastudiorna, på alternativklinikerna och det sprids som en löpeld bland kvinnor i alla åldrar.

Så Sverige kanske dags att  börja titta på hur man gör i utlandet. Och lyssna på oss kvinnor som vill ha biodentiskt hormon, hör vår önskan. Jag tänker att vi fortsätter att tjata om klimakteriet tills vi får den vård vi behöver och vill ha.

In och lyssna på min podd KVINNOLIV där hittar du många intressant avsnitt och snart kommer serien om klimakteriet.

mitt ärr och tiden det tog att förstå det som hänt, att acceptera och att våga se det vackra i det som är nu. Att vara en enbröstad kvinna. Jag behövde tid för att bli ett med min nya kropp. Det tog tre månader innan jag visade ärret efter mitt vackra bröst för min man. Fast jag visste och vet att han älskar mig lika mycket nu som innan. Jag tror jag var tvungen att acceptera det som hänt själv. Jag var tvungen att gå igenom om jag ville rekonstruera ett bröst, eller om jag skulle förbli just enbröstad. Det tog tid. Om jag fick välja så skulle jag så klart haft kvar mitt bröst, men jag fick inte välja. Men jag har accepterat och jag har lovat den här kroppen att älska den, att ta hand om den och att lyssna på den.

en kort promenad från Casale Giancesare där vi bor och yogar, där ligger Carmines lilla gårdsbutik. Här hittar du nyvärpta ägg, honung, tomater, hemgjord limoncello, vitlök och en massa annat. Redan på fredagen när jag hade landat promenerade jag dit och köpte Salvia olja

Salvia har så fina egenskaper Läs här Det ska bli min nya krydda.Medicinskt användning: Inflammationshämmande, kramplösande och motverkande av svett. Milt urindrivande och stärkande av kapillärers blodväggar. Positiv verkan på Alzheimers och dålig minne. Lindrar stress och lugnar nervsystemet. Antiseptisk verkan mot svamp och bakterier. Virushämmande. Stöttar leverns arbete och gynnar matsmältningen. Motverkar diarré. Hormonbalanserande. Hämmar mjölkproduktionen vid amningstidens slut. Uppfriskande ansiktsvatten och baddning av svårläkta sår. Stärker sköra slemhinnor, lindrar infektion i tandkött och munhåla. Motverkar dålig andedräkt. Jag älskar salvia för alla fina egenskaper. Tänk vilken liten örtkompis.

När jag kommer hem är nog min egengjorda calendulaolja klar. Då har calendulan fått dra i grekisk olivolja i sex veckor. Det ska få bli min nya kroppsolja. Jag älskar också Calendula kallas också ringblomma Det är så enkelt att göra sin olja själv och så härligt att veta att man vet precis vad det innehåller.  Calendula kan du också dricka te på.

Här nedan häller Carmine up min Salviaolja i en lite mindre burk. Han tycker det är kul när vi yogatjejer stormar in i hans lilla gårdsbutik. 

du har väl lyssnat på senaste poddasvnittet Huden och smörjan? HÄR hittar du det. Jag trodde nog att jag hade koll på det här med hudvårdsprodukter, men tji fick jag. Lena Losciale som driver Botany for all har vågar jag säga mest kunskap om hudvård i Sverige. Hon får mig att vilja leva närmre naturen, ifrågasätta mig själv och de val jag gjort vad gäller exempelvis hudvård. Men framförallt hur enkelt, miljövänligt och snällt det är för din egen hud och din plånbok att göra sin egen hudvård. In och lyssna på avsnittet med henne och bli inspirerad.

Så här ser det ut på mitt hotellrum i Italien där jag just nu är. Rock Rose hydrolat från Botany for alls webbshop är favoriten just nu. jag använder som ansiktsvatten och duschar på lite innan jag smörjer in mig med några droppar egengjord ansiktsolja. vem vet kanske får ni receptet. Jag torrborstar mig på morgonen, börjar alltid med vänster arm, högerarm och jobbar mig sedan nedåt som man gör i lymfmassagen. Rullar axlar och gör lite änglavingar. Du hittar allt i min bok Omstart som du hittar till pangpris här

Förra gången jag var här hittade jag Carmine som har en gårdsbutik med en massa härligheter. Bland annat hans egenproducerade olivolja. Så i den lilla flaskan är det olivolja smaksatt med salvia. Tar en matsked varje morgon och oljar min insida. Älskar hudrengöring. Älskar att jag hittat Lena som är min hudguru numero uno. Som jag funderar på att gå hennes utbildning till hudterapeut.