Den här bilden är en av de kraftfullaste bilder jag sett. 1985 var den här bilden omslag på tidningen National Geographic, de där ögonen har alltid berättat så starkt. Ögonen är livets spegel och den här afganska flickans liv var en uppväxt i krig och vad det gör med människor. Det känns som man kan se det i de här ögonen. Det gör nästan ont att titta in i dem. Men jag måste, sorg, förtryck, förnedring, övergrepp, ilska, utsatthet som barn och människor utsätts för måste vi våga titta på. Det händer runt omkring oss och det gör ont, och det lilla man kan göra, måste man försöka göra. Jag har alltid undrat över den här flickan, alltid velat veta mer om henne. Vem var hon, vem är hon idag. Så hittade jag det här: afghan-girl
Det är tio år sedan det publicerades, jag undrar hur hon har det idag. Det ansiktet och de ögonen är som memorerade i mitt huvud.
Vilken blick. Den går inte att glömma. Förstår att du undrar vad som hände sen. Det gör jag också nu.Det får mig att stanna upp och reflektera över hur bra jag har det och det är det säkert fler som gör. Ibland hjälper det i alla fall när bilder publiceras. Kolla in denna länk. Min bror har tagit fotot. När det publicerades hörde en hjälporganisation av sig för att hjälpa till med och bekosta läkarvård. Tack för en trevlig blogg.
http://www.expressen.se/nyheter/krigets-arr-laker-aldrig/
Linn, vilken makalös bild din bror tagit. Det lilla barnet, och så ser man bältet av ärr runt hans lilla mage. Hoppas den lille pojken har det bra nu. Kram