mitt cancerliv

Mitt dagliga schema


05.00 Vaknar, går upp dricker en pressad citron med varmt vatten. En shot Blutsaft. En sked kokosolja. Tar tre tabletter av Dr Ohhiras Probiotics, som jag handlar här:  Renee Voltaires webshop Efter en stund dricker jag en halv kopp kaffe (utan mjölk). Man kan inte ta italienaren ur mig. Jag älskar kaffe.
Ibland bloggar jag om jag hittar flowet.
06.10 Tar jag Pino och vandrar Döbelnsgatan fram till Charlottes ashtangayogastudio på Odengatan
06.30 Yoga
c:a 08.00- 09.00 Frukost. Blötlagd (över natten) havrekross. Lite havremjölk. En halv banan, ett halv äpple, blåbär, linfrön, cashewnötter och Renees crunch, eller vad den kallas. Jag har blandat i lite gojibär. En shot vetegräs.

Under dagen skriver jag, går ut med hunden, tar olika prover på sjukhuset. Läser böcker, tittar på tv.

11.00 dricker jag min dagliga BLK
För tillfället är jag väldigt svullen runt ögonen. Det är tydligen njurarna, inte så konstigt kanske. Försöker hela tiden tänka på att avlasta njurar och lever. Göra det lättare för dem att jobba. Det betyder också snälla tankar om mig själv och släppa på oförätter och sorgligheter.
12.00 Lunch (Äter inget vitt mjöl, inga mjölkprodukter och inget socker. Inget kött, men fisk och skaldjur)
13.00-16.00 Försöker skriva, men det varvas så klart av promenader med lille prinsen.
16.30 Kommer familjen hem och det är vardagsliv som gäller, middag. I familjen äter vi olika mat. Det kan vara jobbigt ibland.
18.00 Middag
Vid 20.00 då börjar jag bli trött. Smörjer in kroppen med olja och lägger mig i ett varmt bad. (dusch går också bra) Dricker en kopp varm havremjölk med kanel och kardemumma.
Och innan 21.00 ligger jag i säng som en bebis.

Så ser liksom mitt cancerliv ut i schema.
Nu sedan jag slutat med cellgifterna börjar också en ny fas, nu kan jag äta mer vitaminer och kosttillskott, det var inte helt okej tidigare, eftersom det kan motverka det cellgifterna är ute efter, nämligen att döda cancercellerna. Men nu äter jag också D-vitamin, zink och magnesium.
Jag har hittat en ro i att kunna kontrollera vad jag äter. Jag tror det är viktigt. Jag har nästan inte slarvat sedan jag fick mitt cancerbesked i somras. Och det har inte varit svårt. Har hänt nångång. Som i söndags när jag och Ray var på Vetekatten och jag åt en bakelse med hallonpannacotta och vitchokladmousse i sig. Jag drack till och med en cappucino. Kändes nästan högtidligt och jag började faktiskt gråta därinne bland alla människor. Det var liksom en halvtimme som jag glömde bort att jag är sjuk.
Och det liksom kändes som förr. Då när jag var mitt i livet och kände mig odödlig. Den känslan. Fan, vad jag saknar den känslan. Jag känner mig ju så frisk. Jag känner mig så stark, men jag ser ju när jag tittar mig i spegeln att den där vilda bebin som möter min blick i spegeln är sjuk.  Men jag är glad att jag inte har så många speglar hemma. Att jag i mina tankar ser mig som frisk. Om inte annat är det vad jag ska bli.