Meningen med livet fortsätter, så fortsätt att skicka in era tankar. Jag är inget tekniskt geni direkt, så ni måste skicka era bilder som jpeg eller som ”bilder”. Tyvärr lyckades jag inte föra in bilderna på Lina som svarar på frågorna idag. Kanske kan du skicka om en bild som jpeg under dagen? Så kan jag lägga in den i efterhand.
Jag vill bara säga att jag självklart tycker att forskningspengar ska gå till all form av cancerforskning. Att det är superviktigt att vi hittar ett botemedel. Jag skriver om bröstcancer mestadels, eftersom det ju är min verklighet. Det jag kommit nära. För några år sedan förlorade jag en fin vän i en annan form av cancer. Behöver jag säga att jag hatar cancer och världen var med om en stor förlust när den vackra människan togs från denna jord. Herregud vad jag önskat och önskar att vi hittade ett botemedel NU.
För det är ett jäkla lotteri vem som överlever och vem som förlorar.
Men jag tycker det är viktigt att man inte använder kvinnor som någon form av insamlingsobjekt. Vi är redan så objektifierade. Jag hoppas ni förstår vad jag menar. Det känns absurt att det som någon skrev är någon sorts hajp när det kommer till bröstcancer och att annan cancerform kommer i skuggan. Jag förstår inte riktigt vad som menas med den kommentaren.
Jag slås till exempel av bilderna som tas på bröstcanceroperade (har ju pluggat bildens betydelse i reportaget på JMK). Oftast, nästan jämt tas bilderna säkert omedvetet där kvinnor i första hand är offer. Man kan ta bilder på annat sätt. Ni märker det när ni tittar på en bild och först ser människan, ser ögonen, ser uttrycket i kvinnans ögon. Det hon förmedlar. Då ser ni först människan, sen ser ni kanske bröstet som är bortopererat, eller ärren, eller det som är utsatt på henne. Förstår ni vad jag menar?
Man kan förmedla saker på många olika sätt och det är viktigt för mig.
Jag tycker det är skitviktigt att vi pratar om cancer överhuvudtaget. Att vi pratar om cellgifter, hur det känns. Hur man kan ”må bra” under cellgifterna. Hur man kan använda och framför allt vilka komplementära metoder man kan använda för att må bättre, stå ut och orka. Att mitt i skiten hitta nån sorts lust att vilja fortsätta. Att orka. Tankarna kring operation. Hur tankarna går när man ska förlora en kroppsdel som står för så mycket. Vad cellgifterna gör med kroppen. Strålningen. Ja, herregud ni som gått igenom allt vet vad jag pratar om. Det var sånt jag sökte med hull och hår när jag fick min diagnos. Inte artikel efter artikel om tankarna när beskedet kom, som visst är superviktigt. Men när sjukdomen finns där. Är ett faktum. Hur tar jag mig från A till Ö.
Att man fokuserar på bröstcancer har så klart med pengar att göra. Man kan bygga upp en industri kring att kvinnor får bröstcancer. Man kan sälja krämer, klädlinjer, smink, matvaror, you name it. Men jag vill vara delaktig i det som görs, skrivs, förmedlas om just bröstcancer. Jag vill inte att andra som inte har haft cancer ska skriva min historia och välja ut valda delar och bitar som de tänker ska passa att läsas i tidningen eller förmedlas. De flesta kvinor jag pratat med som haft eller har bröstcancer känner sig inte särskilt bekväma med Rosa bandet-galan.
Vad beror det på? Vad tycker ni om den galan? Hur skulle ni vilja att det var? Och är det för mycket hajp kring bröstcancer? Vad tror ni det beror på? Skriv era tankar, men gör det helst med namn.
Ni behöver inte oroa er för mig och min kraft och vad jag lägger min energi på. Jag har blivit bra på att sortera ut när och hur. Jag har en energi, alltid haft. Det är en kraft som jag använder som jag vill använda. En energi som när den används rätt alstrar mer positiv energi. Jag fick det här underbara anonyma nätkärleksmejlet skickat till mig:
I en värld full av osäkerhet, olycka, krig, elände och olycklig kärlek så är det tur att eldflugor som du finns. Du lyser upp vart du än är och du får alla omkring dig att lysa lika starkt som du. Det är en egenskap få förunnat. Tack för att du lyser när allt verkar mörkt.
Det gjorde min dag. Hoppas ni får en fin dag. Jag väntar på att min älskling ska komma och hälsa på mig här på Vidarkliniken. Det är stor lycka för mig.
Här kommer Linas tankar om meningen med livet:
Namn: Lina
Ålder: 40
Yrke: Skribent, Föreläsare, Personlig tränare, Feng shuikonsult
Civilstånd/Familj: Sambo och 1 bonusbarn, 9 år
Bor: Centrala Malmö
Vad är meningen med livet? Finna en glädje, ett lugn. Njuta. Glädjas över små saker i livet. Känna en lycka och en harmoni även om det stormar omkring mig.
Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats? Ganska bra. Kommer dock att lägga mer fokus på yogan och meditation. Ta hand om mig själv än mer bättre än jag gjort på sistone.
Vilken är din livsfilosofi? Att försöka vara så närvarande det bara går i alla möten. Finnas, lyssna, utan att döma eller värdera. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara? Var snäll mot dig själv. Se det fina i det du är. Älska dig själv. Då blir allt så mycket enklare och man älskar andra och ser det fina i andra då också.
Blogg: