Mitt matschema för idag från Jfine Cleanse8 ser ut så här
FÖRST UT 1 kopp varmt vatten med juice från 1/2 citron och 1 tsk salt så klart inte vanligt salt utan bergssalt. Vitaminer: 1 probiotika, 1 D-vitamin, 1 E-vitamin & selen
FRUKOST Purely greens gjord på gurka, selleri, spenat, roman och persilja. Vitaminer: 1 cellenzym och 1 One daily
FÖRMIDDAG Purely greens gjord på se ovan. Vitaminer: Chlorella
LUNCH Min sköna grönsallad. Greenspulver i vatten (renat såklart) More than mint gjord på gurka, selleri, spenat, fänkål, lime och mynta. Vitaminer: 1 cellenzym, 1 E-vitamin & selen. Plus Kick Instant (ett pulver) som blandas med varmt eller svalt 2 dl vatten.
EFTERMIDDAG Unbeetable gjord på å rödbeta, ingefära, citron och gurkmeja, Citrus Maximum gjord på gurka, citron, lime, aloevera och mynta. Vitamin: 1 cellenzym
MIDDAG Karamellkryddad mandemjölk. Vitaminer: 1 cellenzym och 2 magnesium. Plus FiberPlus som blandas i 2,5 dl vatten, allt dricks på en gång.
Igår fick jag en sån abstinens efter kaffe. Helt galet vad svårt det är att bli av med det beroendet. Så efter att ha haft flera timmars huvudvärk så tyckte Josefine att jag kunde ju ta lite. Så det blev typ fem matskedar starkt kaffe, så försvann huuvudvärken. Men jag är inte hungrig, själva näringsintaget känns liksom tillräckligt, eller snarare bättre än annars. Väl utvägt. Tänker också att grönt står för hjärtat när det kommer till chakrat, så jag dricker verkligen för mitt hjärta.
Igårkväll var jag ensam hemma, Ray var inte hemma och då kom ledsenheten över mig igen. Känner mig så villrådig. Tänker att jag ska klara det här och inte behöva ta mer tabletter som i sin tur kanske riskerar att något annat i min kropp slås ut. Mejlade en läkare som jag ville ha en second opinion av, men han har inte svarat. Min egen onkolog har inte heller svarat på mina frågor som jag mejlat om hjärtat. Om det tror att det kan komma tillbaka. Om det är kroniskt nu, eller om det finns något jag kan göra. Varför känns det som att man är en bökig patient om man ifrågasätter en läkares dom som han gör efter en kvart. Han vet inte vem jag är. Eller hur jag tänker. Han har inte kollat mina njurvärden eller levervärden. Inget som jag tycker borde vara superviktigt när man sätter in mediciner där just tex njursvikt är en sån biverkan.
Gör den fina hypnosen som jag fick inspelad av Ludde, det känns fint när jag gör det. Och en stor del av mig är positiv och tänker att det här grejar jag. Men så kommer kvällen, natten och jag oroar mig. Nu märker jag att jag känner efter jättemycket. Om det svajar. Om jag känner mig snurrig. Gör det inte lite ont i hjärtat. Slår det överhuvudtaget. Oro är inte bra jag vet det.
Samtidigt är jag ledsen på min onkolog som inte sa till mig när jag gjorde mitt hjärttest i januari att det hade sjunkit redan då. Då hade jag själv kunnat bestämma om jag ville fortsätta med herceptin. Och jag hade inte fortsatt om jag fått reda på att hjärtat redan hade drabbats i januari. Nu fick jag fortsätta ändå, trots att hjärtpumpens frekvens sjunkit.
Känns deppigt eftersom jag kan ju inte ändra det här. Men ändå är det jag som blivit drabbad. Vem tar ansvar för det nu?
Massa kärlek och kramar sänder jag till dig vackra människa! Jag har tittat in här på din blogg nån gång då och då. Vi känner inte varandra, men för en kort stund möttes vi. Det var väl kanske drygt ett år sen nu. Vi gick samma utbildning inom ayurveda och jag hade hoppat in på en helg med din grupp. Jag gick egentligen i en annan. Helt plötsligt satt vi och övade nån behandling på varandra och jag började gråta. Minns inte varför, men det var väl nåt som kom upp. Som det så ofta gör när nån ägnar sin tid och uppmärksamhet åt en. Jag minns ditt så oerhört vackra leende och hur du verkligen tittade på mig, rakt in i ögonen. Så fint på nåt sätt…ja, närvaro. Sedan skiljdes våra vägar åt. Jag visste inte vem du var, att du var en offentlig person. Har inte så bra koll på såna. Men av en slump såg jag dig sen på TV, några månader senare. Du talade om din cancer och jag kände igen dig direkt. Det där vackra leendet och de varma ögonen. Sen dess har jag kollat din blogg lite då och då. Vet inte om du minns mig, säkert inte. Ändå, jag ville skicka kramar och kärlek och styrka! Bara det.