Idag börjar Almedalen. Idag är det bröstchock i Almedalen som anordnas av BRO och leds av Amelia Adamo. Känns fint att bröstcancer får fler dagar att uppmärksammas på än den årliga rosa månaden. Cancer och vårt välmående borde så klart ha mycket uppmärksamhet. Och framförallt bör cancervården vara jämlik för killar och tjejer och så klart lika var man ä bor i Sverige.
Och jag önskar att gåtan, varför vi får cancer snart blir löst. Så att våra barn slipper växa upp med den rädslan.
Idag skrev jag så här på mitt instagram:
Jag har några grejer som jag tycker borde införas i bröstcancervården.
1, Alla tjejer som ska opereras borde få sina armar mätta före
operation och senare regelbundet. Det för att så tidigt som möjligt
upptäcka lymfödem.
2, Alla tjejer som opererar bort lymfkörtlar i
armhålan (och också särskilt de som sedan strålas) ska erbjudas att få
en lymfnod/lymphbridge inopererad eftersom man vet att 40 procent av de
som opererar bort lymfkörtlar och strålas får lymfödem.
3, Ta reda på vilka kvinnor som verkligen blir hjälpa av att äta antihormoner i fem till tio år, så att tjejer slippa äta de i onödan. Med antihormoner kommer biverkningar som artros, blodpropp och sexolust. Tråkiga biverkningar.
4, I Finland tar man herceptin sju gånger i Sverige gärna 17. Varför är det sådan skillnad? Många
tjejer får problem med sina hjärtan efter behandlingen. Inför absolut
regelbunden hjärtkoll på tjejerna. Också efter genomgången
cancerbehandling för att undvika hjärtsvikt och olika former av hjärtproblem.
Ni tjejer som haft eller har bröstcancer, fyll gärna på min lista. Vem vet någon viktig, någon med inflytande kanske läser…
Vissa dagar som idag när armen plötsligt
svullnat upp och värker känns det så jävlapissochskit och jag vill bara
lägga mig ner och gråta som när man var barn och ville ha godis eller
glass i mataffären. Jag vet att det går över. Men det här är
konsekvenserna av cancerbehandlingarna som kanske hade kunnat vara
mildare. Jag säger JA till en mer holistisk syn på cancervård.
Förstår precis känslan. Får den jag också. Ibland vill man bara lägga sig under en filt och inte komma fram förrän allt är bra. Man orkar inte orka ligga i, ta reda på, jobba vidare. Ändå så vet man att man måste jobba själv på alla plan, både med att förändra det som det finns en chans att förändra och acceptera resten och leva under tiden. Ingen annan gör ju detta åt en. Gud hjälper mig, det tror jag på, men ibland önskar jag att Han valde lite mer snabbvägar än de kringelikrokiga.