vad hade jag gjort utan yogan?

Ray yogar inte. Men han är bra på att hjälpa mig med vissa ställningar. Som här i Supta Vajrasana som du hittar i ashtangayogans andra serie. I morse började jag yoga ganska sent för att vara jag. Ray hade redan börjat slipa och olja in fönstren. Ett hus behöver underhållas, en fru också. Han stövlade in, bokstavligt talat och hjälpte mig.

Nästan varje dag tänker jag: Vad hade jag gjort utan yogan? Jag är en person som tänker för mycket. Är alldeles för mycket upp i huvudet. Det går fort. Alldeles för fort. Jag behöver alltid landa i kroppen. Komma ner. Coola ner. Men för mig har det aldrig funkat att bara sätta mig ner och meditera. Jag behöver hjälp. Därför var det så härligt när jag hittade ashtangayogan för hundra år sedan, känns det som. Då kunde mitt snurriga huvud flytta ner lite i kroppen.
Allt jag varit med om, sorger och ledsamheter. Press och stress. Allt har lugnats ner av yogan. Av att stanna i stunden, eller snarare hålla mig på mattan. Att inte rusa iväg. Inte fly som jag alltid gjorde som ung. Visst kan man fly för en stund, men allt kommer alltid tillbaka. Man måste göra jobbet. Så är det. Yogan gör mig lugn. Att jag hittar den där platsen av hemma, i mitt eget hemma ett par sekunder. Ibland några minuter och till och med längre stunder ibland, ett par gånger om dagen.

Igår var jag en sväng förbi Stockholm. Tur och retur över dagen. För att hämta post. Vattna blommor. Sånt man måste ibland. Åkte in med en granne. Redan i bilen på väg mot stan kände jag hur jag fick ont i ryggen. Sedan hade jag ont i armen och ryggen ända tills jag landade här på landet igen. Så himla tydligt. Kroppen vill vara här i lugnet på ön. Dags att lyssna.