Läste den HÄR artikeln om Yogagirl och fastnade för det här svaret i artikeln:
”Yoga här i Sverige känns som något annat …
– Jag vet, yoga här är så mycket överklass. Folk är i sina egna bubblor och vill yoga sig smalare och snyggare i dyra kläder på dyra studios. Men yogan är för alla, så jag har börjat drömma om att öppna en studio i Sverige och ta yogan dit där den behövs, exempelvis till förorten.”
Är yoga bara överklass? Är vi i våra bubblor och yogar? Handlar det bara om att bli smal och snygg? Vad tycker ni?
Jag tror det är rätt många tjejer och killar som drömmer om att öppna en egen yogastudio och för de allra flesta stannar det vid att vara en dröm. För att driva eget, en yogastudio i Sverige är tufft. Jag vet jag har försökt. Jag drev en yogastudio i Båstad i många år. Varför jag valde Båstad? Jag var ensamstående mamma och försökte kombinera att ha semester och jobba på samma gång. För att få ihop det ekonomiskt.
Jag har också jobbat som yogalärare på flera yogastudios. Jag gick verkligen back. Man får betalt för de timmar man jobbar, alltså har yogaklass, men förväntas vara där en halvtimme innan för att ta emot eleverna och sedan stanna för att städa upp efter eleverna. Kanske prata med någon eftersläntrare. Den där 1,5 timmen blev snabbt 2,5 timme. Och inte fick man kvällstillägg, eller helgtillägg. Vad vet jag det där har kanske ändrats. Men att vara yogalärare är i högsta grad ett serviceyrke. Man jobbar när alla andra är lediga. Och ens intentioner kan vara hur bar som helst, men att överleva på sin yogalön är inte det enklaste om man inte gjort sig ett namn.
Nu är min roll den omvända. Jag kan överleva på mitt huvudsakliga jobb, att skriva och föreläsa och för mig blir mina yogaklasser mest bonus. Mig är det inte synd om. Men jag vet så många som harvar sig fram och jobbar dubbelt för att kunna ha råd att jobba med att sprida yoga. Jag hör om tjejer och killar som hyr in sig i skolsalar i förorten. Som har yoga i skolan, på dagis, fritis och fängelser bland annat. Som verkligen tar yogan dit ”den behövs”.
Att driva en yogastudio är dyrt. Yogalektioner är rätt dyrt. Det ena trissar upp det andra.
Min dröm har i många år varit att ha yoga på fängelser för kvinnor. Jag har försökt, trodde inte att det skulle vara så svårt. Men som i resten av samhället så gäller detsamma yogan. Manliga interner får yoga, medans de kvinnliga tydligen är så sköra att de inte skulle klara yoga var ett av svaren jag fick för tio år sedan. Det kan ha ändrats. Jag vet några fantastiska yogalärare som fortsätter att ha ja, vad ska vi säga ProbonoYoga. Ni har all min respekt.
Men mig veterligen har inte lönen för de yogalärare som jobbar på de fancy yogastudiorna ändrats sedan jag jobbade på en sån. Det är knappt man klarar sig på den lönen. Utan man måste ta nåt extrajobb. Men nog sjuttsingen drömmer de om att föra yogan vidare, men de har kanske ingen investerare som flera av de stora studiosarna har som går in och placerar pengar. Det mesta handlar ju om kapital. Men viljan finns ju. Engagemanget finns ju, men de personer kanske jobbar i det tysta och har inte ett Igkonto där de lägger ut om hur de tar yogan till de ställen som behövs.
Jag började med yoga på allvar av ren fåfänga. Min första ashtangayogalärare var så snygg. Hon är fortfarande skitsnygg Britta Larsson-Jones. Hon är några år äldre än jag och jag ville se ut som hon när jag var i hennes ålder. DET var min sporre. Allt det andra kom sen. För det är ju det som är så häftigt med yogan. Man kan börja av tusen och en anledningar, men yogan hittar in. Lurar sig in. Idag yogar jag inte för att bli smalare eller snyggare. Men om det är andra människors sporre, så tänker jag vad bra för det andra kommer att lura sig in… Idag är yogan det verktyg som jag behöver i mitt liv för att klara av de svårigheter och katastrofer som livet ofta för med sig. Det finns liksom inget bättre eller sämre sätt varför folk börjar yoga. Eller bättre eller sämre ställen att börja yoga på.
Ps Britta har varit med i två av mina yogaböcker, YOGA FÖR KVINNOR (utgiven första gången 2008) och YOGA FÖR LIVET (Utgven första gången 2010)
Förr var yoga för mig att yoga i en stor klass. Det är fortfarande härligt. Idag är yoga att rulla ut min yogamatta var sjuttsingen som helst. Mestadels i det lilla utrymmet mellan sängen och garderoben hemma i vår lilla compactliving lägenhet. Ibland yogar jag i trosor och linne. Har börjat skippa behån, den med det tunga bröstinlägget. Så befriande. Så fruktansvärt härligt. Härhemma yogar jag och hör hur maken och bonussonen fixar i ordning sig för skola och jobb. Pino ligger på sängen och väntar på att jag ska bli klar så att han kan få sin runda. Jag älskar att vara i den bubblan. Älskar att vara i min egen yogabubbla.
Är det fel att vara i sin egen yogabubbla?
P.s för mig är välgörenhet överklass, särskilt om det här ”givandet” medför att man står i tacksamhetsskuld till ”givaren”. d.s
HÄR kan man höra Yogagirl i Värvet
Fint skrivet. På många sätt… Jag håller med – tänk om yogan och meditationen kunde få plats på fängelser och i skolor. Så mycket bättre många skulle må. Och det skulle bli ett mjukare samhälle. ❤️??✨
Godmorgon Karin! Vad fint du tar upp detta med slitet i det tysta. Ja drömmen finns där, men just det, kapitalet saknas. Jobbar så mycket jag hinner med att sprida yogan i skolan och på vårt lokala gym. Startade eget företag förra sommaren och försökte se om det gav mer och om möjligheten skulle finnas till försörjning här uppe via yogan – men det var svårt. Hyrde mammas gamla skolas gympasal alldeles idag älven så fint och lugnt och underbara förutsättningar, men svårt att få människor ur husen och komma. Man blir ledsen. Därför hyr jag in mig på vårt lokala gym för nån hundring i timmen efter skatt. Så jag måste ha ett annat jobb. Är lärare. Men yogan har smugit sig in i mitt klassrum och de flesta barn älskar det. Acceptans för att drömmen är svår. Men drömmen finns kvar. Jag tror det är bra med drömmar.
Yogan blev som viktigast för mig i sorgearbetet efter skilsmässan. Min terapeut t o m uppmuntrade mig att yoga för att läka (så klok hon var!) och det har hjälpt. Sakta sakta kunde jag acceptera det som hänt och kom längre och längre ifrån känslan av att drunkna och aldrig mera kunna le. Såret kommer alltid vara med mig, men yogan för mig gör att jag kan lyftas över de tunga känslorna, få fokus på att uppskatta det jag har osv. Verkligen. Så min yoga-bubbla är i vårt lilla vardagsrum, och just nu då lillan sover på fm. Inget fancy alls. I amningsbehå och för tighta mysbyxor! Men visst gör yogan mig slankare och mer muskulös och smidig – och ja det är ju något fåfängt i det och fåfängan styr ju många yogamänniskors instagram-konton. Hoppas bara de får med själen tänker jag när jag ser deras perfekta pose på en strand i paradiset (för deras skull alltså – det är ju vackert att se på!). Det är ju bara yta det vet jag ju. Men det som gör att jag stannar kvar dock i yogans värld för alltid är det själaläkande. En snygg kropp kan man ju få på så många andra sätt.
Tänker på din lilla pappa Karin.
Kramar till dig tack för intressant reflektion❤i mig själv typ. Tack❤
yes back to basic ! från att driva yogacenter i 9år till yoga i gymnastiksal , funkar hur bra som helst , man behöver inte åka till Indien för att bli upplyst 🙂
Hej Karin, så bra skrivet. Jag känner igen mig. Har drivit en yogastudio i Nynäshamn i över tre år, men fortfarande inte tagit ut någon lön. Det är kämpigt och klasserna är svajiga, men jag ger inte upp. För de som hittat yogan via min studio – oberoende av varför de började – har också konstaterat att de blivit lugnare i sinnet och lärt sig att vara närvarande i nuet.
Men det tar tid och det krävs tålamod att orka fortsätta …
Beatrice
Hej Karin! Du var min första yogalärare, tack vare din Ashtanga dvd. Yogade hemma efter den i ca 10 år, vilket fick mig at överleva de stressiga småbarnsåren. Tack!!! Övergick sedan till Bikramyoga, där jag ådrog mig ett rejält diskbråck (samt två buktande diskar) under en lektion. Har därför till min stora sorg fått sluta med yoga, då sjukgymnasterna inte rekommenderar mig att yoga pga diskbråcket. Saknar yogan så mycket, livet har blivit fattigare…
Undrar därför om det stämmer, detta att man inte kan yoga när man har diskbråck?
Karin, jag tror att så kallad krim yoga är väldigt utbredd inom fängelser, för kvinnor och män idag. Vi är många som undervisat andra grupper som Yogagirl nämner. Hon har väl helt enkelt inte koll på allt som händer här hemma, hur skulle hon kunna ha det? Jag har själv haft yoga för misshandlade kvinnor och tonårstjejer med problematik inom kroppsuppfattning.
Kanske är det så att vi inte måste försörja oss på yogan? Finns det något givet i det kring pengar och yoga? Jag bara undrar, är inte så säker på att det måste vara så att det betalar sig i inkomst, om du förstår?
Själv har jag undervisat på två olika studios, enbart för att lära mig mer och sedan i min egna studio i fem år och samtidigt jobbat heltid med annat. Stängde studion, för något år sedan för jag kände att det var dags och nu gör jag som du, undervisar lite här och där och skriver på min nästa bok.
Till Michaela W Kihlberg här ovan vill jag säga att du visst kan yoga när du haft diskbråck, jag har själv yogat mig frisk från fem diskbråck, men det kräver att du har en lärare som vet vad den gör och som ger dig rätt övningar. Jag kan inte nog betona vikten av att yoga IRL för någon för du vet aldrig om du gör det du ska om du tränar till en DVD, jag vet, jag är säkert gammalmodig i den synen men så ser jag på det. Har träffat alldeles för många som yogat sönder sig via datorn. Eller stora drop in klasser där man inte blir sedd och inte vet vad man gör. Vi är alla individuella.
Jag har beskrivit min resa i min egen bok, En aning om yoga.
Det viktigaste jag själv lärt mig i yogan är varsamheten med sig själv och andra. Och när du beskriver din morgon Karin, så kan jag inte annat än hålla med, så vackert, vardagligt och samtidigt strösslat med stjärnor i vår egen yogabubbla.
Ok tack, enaningomyoga! Ska försöka hitta någon yogainstruktör som kan hjälpa mig.
Väldigt intressant och fint skrivet. Tack för det idoga arbete alla ni yogainstruktörer gör där ute. Jag fick många tankar av det du skriver Karin, så mycket klokskap! Jag blev också nyfiken och peppad att börja yoga igen…. Tack?Katrin