I början av juni blev jag intervjuad av Tv4 Nyheterna, under sommaren ska de visa en ”cancerserie”. I tisdags visades det här om bröstcancer. Det är så märkligt vare gång jag ser mig själv på tv. Vi pratade en lång stund, men så blev det det här lilla och så tar det med biten så klart när jag får tårar i ögonen. Jag som tyckte att jag sa så mycket bra och viktigt, som de inte tog med.
För det finns så mycket att prata om när man blir sjuk. När man drabbas av en sjukdom. Hela livet förändras och man själv.
Så är det ju och så kommer det alldeles säkert att vara. Jag kan prata om det jag varit med om, men så kommer det stunder när jag inte kan bara prata om det, då jag bryter igenom.
Jag har hamnat i en återvändsgränd. På Karolinska säger de att det är vanligt, att sorgen och ledsenheten och uppgivenheten kommer över en efter en sån här sak.
Att det är oundvikligt.
Jag försöker tänka en dag i taget. Små små steg. Att man kan inte tänka att man ska äta hela elefanten. Utan om man nu ska äta den, så får man ta små tuggor åt gången.
Roar mig när jag vaknar tidigt på morgonen att kolla Mitt horoskop , många omvälvande grejer. Tufft för många just nu verkar det som. Förändring är oundvikligt, det gör bara så ont när det händer.
För det finns så mycket att prata om när man blir sjuk. När man drabbas av en sjukdom. Hela livet förändras och man själv.
Så är det ju och så kommer det alldeles säkert att vara. Jag kan prata om det jag varit med om, men så kommer det stunder när jag inte kan bara prata om det, då jag bryter igenom.
Jag har hamnat i en återvändsgränd. På Karolinska säger de att det är vanligt, att sorgen och ledsenheten och uppgivenheten kommer över en efter en sån här sak.
Att det är oundvikligt.
Jag försöker tänka en dag i taget. Små små steg. Att man kan inte tänka att man ska äta hela elefanten. Utan om man nu ska äta den, så får man ta små tuggor åt gången.
Roar mig när jag vaknar tidigt på morgonen att kolla Mitt horoskop , många omvälvande grejer. Tufft för många just nu verkar det som. Förändring är oundvikligt, det gör bara så ont när det händer.
Karin, jag såg klippet på Nyheterna och tyckte att det var så värdefullt ändå att du faktiskt vågade dela med dig av dina tårar. Jag förstår om det fanns andra delar av intervjun som du tyckte var viktigare eller hellre hade sett komma med. Men jag blev ändå glad över att det för en gångs skull visades en bild av ledsenheten som följer i spåren av cancer.
Allt för ofta tycker jag att den jobbiga cancerverkligheten ska gömmas i gulliga rosa band, käcka och glittriga galor och lätt flåshurtiga reportage med leende kvinnor som säger att cancern har lärt dem vad som är viktigt i livet eller liknande. Jag förstår att alla hanterar saker olika och att det finns olika sidor av allt och att vissa saker kan vara för privata att dela med sig av. Men den där ledsna, sorgsna sidan hos er som blir drabbade eller vi som står bredvid och tittar på, maktlösa, kommer sällan fram. Jag vill tacka dig för att du vågade öppna dig så mycket och visa det. ♥
Kärlek till dig.
/Anna
Tack snälla Anna
Jag tycker faktiskt att det du sa i tv var helt ok, förutom att det inte var DU som "förstörde sommaren 2012", – det var sjukdomen
Du har rätt tack för påminnelsen. Kram och fuck cancer