jag är numera 52 år. Känns stort på nåt sätt. ”Att åldras är inget för veklingar” har någon klokis sagt. Och nog kan jag tycka att det stämmer. Jag är inte gammal. Men jag åldras.
Så är det.
Sedan har ju cancerbehandlingarna och dess biverkningar gjort sitt till. Alltså till åldrandet.
Men så tacksam för att jag får fylla år.
Även om att fylla år är en jobbig grej för mig. Lätt ångestfylld grej, så att säga.
Men nu är det gjort och jag kan hålla mig lugn i ett år framöver tills det är dags att fylla år nästa gång. hehe.
Tack för alla grattisar på sociala medier. Jag känner mig så lovebombad. Så tacksam och glad. Ni har gjort mitt hjärta glatt och varmt.
Nu suger jag ut de allra sista skälvande sommardagarna. Melankolin har drabbat mig. Sommaren är över. Och just idag känns vädret så där höstigt.
Jag vet inte, men jag blir lite ledsen då.
Jag älskar hösten och jag har så mycket att se fram emot.
Men nu känns det så här.
Har köpt ett paket kräftor som jag ska smaska i mig alldeles själv härute. Sen ska jag basta. Men först ska jag gå en lång promenad med Pino.
Jag vill också ha ett växthus som det här.
