ofta får man höra grejer som ”inte särskilt yogiskt gjort” eller liknande. Många yogautövare slänger sig med det uttrycket när det yogaskvallras om en annan yogautövare. Efter nästan 20 år i Stockholms yogavärld har jag både hört och sett en hel del grejer kan jag lova. Saker som inte skulle platsa under titeln Yogiskt gjort. Och alldeles säkert har folk sagt så bakom min rygg om jag gjort fel, betett eller sagt nåt som inte anses yogiskt. Jag är ju människa. Människor gör fel. Och ibland gör man saker som är bra för en själv, men som är mindre bra för andra. Uppfattas som taskigt fast allt man i sin egen värld var att säga nej, välja bort eller vad det nu skulle kunna vara. Att vara människa är svårt bara det i sig, varför skulle det vara enklare och mindre konfliktfritt för att man utövar yoga? Fast jo, mitt liv har faktiskt blivit lättare på grund av yogan. Jag säger ofta att jag hade blivit galen om jag inte haft yogan. Jag är en impulsstyrd människa. Det skapar ofta problem. Mest i mitt inre med de snabba tankarna som far runt. Min inre oro som snurrar. Med yogan kan jag stilla mig. Min snabbhet och mina impulser blir något långsammare. Det blir så väldigt tydligt när jag inte får eller kan yoga. Då mår jag psykiskt dåligt. Skulle vilja sätta elektroder på min hjärna och se vad som händer därinne när jag yoga, när jag gör pranayama och när jag sjunger med min mala.
Hoppas ni kan se det här klippet: https://www.facebook.com/CollectiveEvolutionPage/videos/10153989050758908/?pnref=story De har tittat på en människas tårar och hur olika det kan vara beroende på vad man gråter för.
Men tillbaka till det här med yogiskt. För det första är det inte särskilt yogiskt att värdera och döma andra. Så om någon hör mig säga det, om någon hör mig värdera en annan människas tillkortakommande genom att lite snusförnumstigt slänga ur mig; Hen är inte särskilt yogisk. Stoppa mig. Säg till mig.
Så i morse läser jag det här arg yogaentusiast tvingade flyg att vända
den här 72åriga yogautövaren tappade uppenbart förståndet, inte ens yogastunden kunde hjälpa honom.
Att bara göra yoga räcker inte för att man ska bli en schysst människa. Det räcker inte att yoga en till två timmar på en yogamatta. Läste nånstans att yoga förstärker det du redan är. Är du girig, blir du mer girig. Är du egocentrisk, blir du mer egocentrisk. Men det här betyder också de bra sidorna som är du snäll blir du snällare. Är du lugn, blir du lugnare. Alla människor har bra och dåliga sidor. En del bär tyngre ryggsäckar än andra. Några människor är känsligare än andra. Vissa går fram som ångvältar i jämförelse med de som är mer försiktiga.
Alla. Det handlar om att lära sig hantera båda sidorna i sig själv. Tricket är väl bara att lära sig förstå det i sig själv och inte bara skylla allt på alla andra. Ta ansvar. Svårt, det är ju så mycket enklare att säga att det är andras fel, att andra är dumma. Eller vad säger ni?
Jag har tänkt på att det är en del av det andliga, högre krafter runt oss om man så vill (jag är inte säker), som yogan kan ge samma verkan som ett kyrkobesök, mötet med en präst eller liknande. Lika i mötet med en gammal klok människa för mig. Jag blir lugn, salig o snäll. God. Ler mot alla. Pratar inte dumt. Undviker eller deltar ej i samtal där någon annan pratas ner osv. Just när man har harmonin och livsenerin (eller Kundalini ormen) positivt flödande i sig..
Sen är man inte mer än människa. Obalans av hormoner, trötthet, hunger eller yttre påverkan kan förstärka våra dåliga sidor trots att vi yogar regelbundet. Då kan kommentarer som ”jag trodde yogan gjorde dig lugn..” bli rena tiggern till explosion känslomässigt. Då gäller det att vara snäll mot sig själv efteråt och inte ge upp yogan, utan yoga mer..Och låta tårarna komma..Veta att det är vågor som kommer och går…jobbigt nu..bättre sen…andas…och komma ihåg att en lycklig människa i balans inte pratar illa om andra..om det kan vara en tröst.. Yogan kan säkert förstärka negativa personlighetsdrag som du skriver, men förhoppningsvis så gör den oss lugnare så vi kan tänka efter mer innan vi agerar på ett eller annat sätt. Det är då en tröst för mig i detta livet?kram Maria
Och Karin. Tack för du tar upp det här. Jättebra och viktigt. Tror och ser inte minst på insta att det finns så mycket yta i yoga världen. Det gäller bara att hitta sin känsla och sedan tryggt så fast vid den. Och för min del är det ju den som gör mig så genuint beroende av yogan. Min terapeut säger att den har hjälpt mig så mycket. Så tack för du tar upp detta viktiga ämne. Det får storma runt om oss men vår känsla är vår Karin!?