Jag gillar Agnes Wold. Hon är på många sätt upplyftande. Men samtidigt kan hon avfärda saker, som om det inte var någonting. Som om det vore humbug. Det kan jag tycka är trist. Media älskar henne och så hakar alla på och tänker och tycker att hon har rätt.
Som det här med andning. Man kan ju vända och vrida på det mesta, men hennes snabba kommentar i Skavlan och lite lätt nedlåtande gentemot andningskurser. Gjorde mig mest trött. Så snälla ni mejla mig all forskning ni vet om just yogaandning. Andningskurser till karin.bjorkegren@telia.com. Tack, tack snälla.
För vad tänker ni? Hur tänker ni om andning? Berätta gärna era andningshistorier. Hur ni andades er igenom en förlossning, smärta, sorg, ångest. Eller när det inte gick att andas. När det var svårt att andas. Hur mådde ni då. Vill veta allt. Och hur tänker ni om yogaandning. Om olika former av andning.
Sedan en längre tid tillbaka gör jag andningsövningar varje morgon ( och lite andra grejer som jag snart kommer att berätta om) så har ett helt hav inom mig öppnat sig. Eller ett fält där vinden/andetaget kan flöda fritt.
När jag började med yoga var andningen det värsta. Ujjayipranayama gav mig nästan ångest. Jag har skrivit om det i flera böcker om min upplevelse av rebirthing som jag gjorde när jag var 22 år. Och hur faktiskt min födelse på så många sätt präglat mig och framförallt hur jag andas. Och hur jag nu lär om och lär nytt.
När jag var 22 år gjorde jag något som kallas rebirthing, det vill säga jag andades mig tillbaka till min födelse – en av de många alternativa terapiformer jag testat genom åren. Min mamma har alltid sagt att det var så lätt att föda mig. Jag är tredje barnet och därför kände jag mig aldrig rädd när rosenterapeuten och yogaläraren Anna Rinnman förslog att jag skulle göra rebirthing med henne. Vi andades, en sorts hyperventilering och efter ett tag så slutade jag helt att andas. Anna fick väcka mig till liv. Efter några gånger tyckte hon att jag borde skicka efter min födelserapport. Hon sa att mammor ofta glömmer eller förtränger en förlossning. Jag gjorde det och tillbaka fick jag ett svar jag nog inte hade räknat med. Jag höll på att dö när jag föddes. Jag var petidinpåverkad, vilket gjorde att jag inte själv hjälpte till att födas utan var ganska passiv under hela födelseförloppet. Jag hade navelsträngen lindad två varv runt halsen. När jag kom ut var jag cyanidblå och sögs på massa slem. Min mamma hade förträngt förlossningen, kanske för att det var en så obehaglig upplevelse eller för att hon faktiskt själv var påverkad av petidin. Men det viktiga i det här är att hennes berättelse var en helt annan och när jag gjorde rebirthing mindes kroppen, för man kan inte lura kroppen. Jag tror att saker och ting lagrar sig i kroppen – också innan vi erövrat orden för att kunna uttrycka våra känslor. Med andningens hjälp kunde jag komma i kontakt med känslor som jag burit och bär i min kropp, förstå dem och också omfamna det obehagliga.
Och hur rädd jag var för pranayama när jag började med det för en massa år sedan. Och hur jag bara för inte allt för länge sedan förstod att det kan vara på ett annat sätt. Att man skyndar långsamt fram och hur fantastiskt det är att ge sig själv den där stunden på morgonen.
För mig är andningen a och o i allt. För andningen är liv. Mina andetag är bränslet i mitt liv. Ande Tag, bara ordet i sig är vackert. Andningen är också hur jag förhåller mig till ångest och oro. Till glädje och upprymdhet. Den snabba andningen när jag är uppspelt och glad. Till hur jag kunde andas bort mitt illamående när jag gick på cytostatika. Hur andningen är fantastisk vid smärta. Hur man kan hålla andningen i schack och låta mindre rädd, livrädd, nervös och istället andas mig tryggare i en situation. Jag till och med såg hur lymfkärlen sprack fram när de sprutat grönt färgmedel i min hands lymfkärl. Jag såg hur de växte när jag andades långa och djupa andetag. Just det som Agnes Wold avfärdade. Jag såg skillnaden mellan när jag låg där och andades mina vanliga andetag. Och jag såg hur lymfkärlen växte fram när jag förändrade mina andetag. När jag yogaandades.
Jag brukar säga att andetaget är min bästa vän. Hon lugnar mig när jag är stressad. Arg. Ledsen. Hon lindrar sorg och oro men hon kan också dra upp tempot i mig. Ge mig mer energi.
Och ni har väl inte missat nästa lördag?
Det blir skoj. Kom. Boka.
Jag håller bara helt med dig Karin! Som alla vet, Vi föds med ett andetag-in! Och dör med ett andetag-ut! Andetaget är liv och ger oss liv. Jag såg också på tv igår och visste inte om jag skulle börja skratta åt hennes okunnighet eller ovilja eller snarare rädsla. Hon kanske har varit med om något som gjort henne rädd med andning och att andas. Vad bra att du vill forska vidare och ta reda på allt om detta viktiga ämne som så många behöver veta mer om men som egentligen borde vara så naturligt. Jag har fött tre barn, den första hade jag akutsnitt med och hade behövt någon bredvid mig som hjälpte mig att just andas länge och fint, mellanbarnet ett planerat snitt där barnet inte mådde bra och fick ”stånkig andning” som de kallade det och att barnet var mera blå än fin färg som det heter och jag själv försvann efter omständigheter och såg hela förloppet ovanför. Jag kunde berätta för läkare och sköterskor vad jag sett och hört ”nu andas hon igen, nu är hon tillbaka”. Sista barnet födde jag helt normalt, stående på knä med olika sätt att andas som jag lärt mig i yogan. Under mina år som yogalärare har flera gravida varit med och framförallt lärt sig att andas och kommer sen tillbaka med sin baby och är så tacksamma för vad andningstekniken ger dem. Jag hade själv turen att ha min egen barnmorska som dessutom är yogalärare mm med mig då på förlossningen vid tredje barnet. Ingen annan läkare eller sköterska trodde att de skulle gå bra eftersom jag hade fött med snitt före, men det gick hur bra som helst och det gick bättre att kontrollera det mesta när andningen flöt på, tillsammans med lustgas när det var tuffare.På mina egna yogaklasser tränar vi förstås andningen mest hela tiden, de flesta kan nog intyga att det är verkligen A och O som du själv skriver! Heja dig Karin, kämpa på med att gå vidare in i andetaget och få fler att förstå det viktiga i det. Det finns så mycket mer att säga men svårt att få ner i den redan långa texten till dig. Stor varm kram!
Åh du skriver precis det jag kände och tänkte när jag såg programmet igår. Att hon avfärdade andningen bara så där. Det gjorde mig både lite ledsen och arg. Jag har certifierat mig via medvetenandning.se, Anders Olsson är en pionjär och involverad i forskning kring andningen och har skrivit en fantastisk bok som heter just Medveten andning, rekommenderar honom varmt!
Nu kom jag inte ihåg exakt vad hon sa men min tolkning var att det blir inte bättre bara för att man andas in mer syre. Men många andningstekniker handlar kanske om att hitta balans i bla syretillförseln inte att öka den. Och det skulle ju innebära att det hon avfärdade var bara ett sätt att andas… 🙂
Ja här måste det ju definitivt finnas mer forskning.. Vi som yogar har ju ändå vår bild av andningen som du skriver Karin, och hur det hjälpt oss finna lugn när stormen är runt oss. Andningen hjälpte mig igenom min andra förlossning fint och nu när jag har bara 3 månader kvar till min tredje, förbereder jag mig för den. Min plan är andning! Hitta lugnet i den, släppa rädslan. För det onda gjorde mig rädd under första. Så leta efter bra forskning på detta Karin, skriv en bok! Jag är också nyfiken på din rebirthing och varför det är bra att göra det. Min man föddes under liknande omständigheter som dig. Han får ofta panik i vatten. Jag tänkte det kanske har med detta att göra? Vad tror du/tycker du terapin ger här? Skriv gärna mer om det! (Bok-artikel?) Hur som helst hoppas jag vi är många som känner vi behåller vår bild av vad andningen betyder för oss, men visst blev det lite..hallå..vad säger du Agnes?! Men hon berörde det bara så snabbt liksom…för många av oss är det ju ”mumma”!:)
Jag såg det nu..I vilka böcker står det om rebirthing??
Jag reagerade lite på henne också när jag såg henne i Skavlan. 🙂 Både positivt och negativt. Jag tror kanske problemet i ett sådant forum är att det blir alltför förenklat och att han inte heller ställde speciellt intressanta följdfrågor. När det gäller hennes resonemang om andning så tror jag hon egentligen bara sa att det inte är korrekt att man får bättre syresättning av blodet av att andas djupare. Så kan det mycket väl vara. Men det intressanta är ju inte bara den ev direkta effekten på syrehalten i blodet av att andas djupare utan alla indirekta effekter. Att man får effekt på nervsystemet, blir mer avslappnad o.s.v., får lättare att slappna av i musklerna vilket borde leta till bättre bloggenomströmning, även om nu syrehalten i blodet skulle vara densamma. Men de gick aldrig in i dessa effekter. Samma sak med detta kring handtvätt och bakterier. Självklart fanns det vettiga delar i hennes resonemang. Ja många tvättar sig alltför ofta och stör hudens naturliga skydd. Ja vi lever på många sätt för renligt. Men återigen blev det på tok för förenklat. Det är inget konstigt om man kan bli virussjuk av dålig handhygien. Det handlar ju om att man faktiskt råkar föra in virus i kroppen pga att man omedvetet pillar sig i ansiktet t.ex. Dessutom finns ju numera också det alltmer akuta problemet med resistenta bakterier som sprids inte bara på sjukhus utan också ute i samhället. Det kommenterades inte över huvud taget. Och när det gäller dammsugning så finns också fler aspekter t.ex. att möbler numera har flamskyddskemikalier och att dammet i våra hem ofta innehåller sådana ämnen. Så som sagt. Hade gärna lyssnat mer men med mer intressanta följdfrågor. Annars tyckte jag en el av det hon sa var befriande för en person som mig som p.g.a. hälsohistoria, katetertappning o.s.v. är överdrivet bakterienojig. Men det behövs ju en balanserad syn på allt.
En till kommentar om andning förresten. Det handlar ju inte främst om att andas djupt utan om att andas ändamålsenligt för det man gör. Såg ett lite roligt klipp med Leslie Kaminoff på Youtube där han förklarade hur han när han började med yoga skulle följa med en kompis ut och springa och försökte djupandas i magen medan han sprang. 😀 Det gick inget vidare.
Karin, jag såg också Agnes både på Skavlan och i Min sanning och tänkte samma sak som du… men hallå, vad är det du inte har förstått, Agnes??? Och vad skulle Leena Kristina Tuulse på Wästhuset och Bo Wahlström på http://www.intuition-bw.com/sv/kontak säga om de hörde detta…. eller Leonard Orr! Har gått Andningsutbildning för dessa två och det har hjälpt mig mycket, Har också eldandats i Kundaliniyoga och visst blev jag yr i början men något händer ju i kroppen och det försvinner efter träning. Och det var Andningen som hjälpte mig när jag hade panikångest…. Så vadå, andningen är superviktig! Jättebra att du vill forska vidare … Bo W. har säkert en hel del att förmedla. Ser fram emot att höra mer 🙂 Kramar 🙂
Jag andas helt fel p g a stress och kanske likt dig något som sitter i kroppens minne. Jag andas för högt upp, lyfter nyckelbenen, och det har medfört att jag är stel uppe i nacken för att jag överanstränger den delen och dessutom även stel vid de undre revbenen eftersom jag inte använder bröstkorgen & magen tillräckligt när jag andas. Min stelhet gör att jag ofta får nackspärr och min rörlighet är mycket sämre; plogen är blott ett minne och t ex när jag cyklar har jag problem med att se mig om över axeln.
Utan en rörlig ryggrad så fungerar inte kroppen så det är bara att lära om men att förändra sin andning är verkligen ingen piece of cake det krävs en attans massa jobb & påminnelser. Skriver du en bok om andning så är jag en första att köpa!