Igår var jag i Askersund under dagen och hade yogakurs och pratade om Yoga för livet.Josefin som brukar jobba i Indien på vintrarna driver Yoga Askersund Hon hade ordnat så fint och det var så kul. Vi var i ett vackert missionshus långt ute på landet.
Jag älskar när det finns mer tid än själva yogan. Älskar att prata om yoga. Om vad yogan gör med en. Hur man kan ta hjälp av yogan. Att jag faktiskt, precis som yogan tror att vi måste gå via kroppen för att typ hitta oss själva. Hitta tillbaka till det vi en gång hade som vi gått vilse ifrån. Jag är alldeles för mycket upp i huvudet. Det snurrar ofta alldeles för fort. Jag oroar mig. Idag är jag inte lika rädd som jag var förr i tiden för de där stunderna när jag dras ned, eller upp. För jag har hittat ett verktyg som hjälper mig, jag behöver yogan för att landa. För att hitta tillbaka in i mig själv. Men jag behöver också den där nerven, det där som driver mig framåt. Det som ger mig jobb. Jag behöver mina toppar och mina dalar, min utmaning är och kommer nog alltid att vara att vila i mellanrummet. För att landa.
Men om man har världens roligaste jobb. Och om man älskar att jobba, ja då är det svårt ibland att säga. Nej, Karin nu tar du en hemmadag och bara tar det lugnt. Men oj vad jag har blivit bättre på det där.
I morgon skickas den här pärlan till tryck. Här kan du läsa om den och bevaka den
Det blir min tolfte bok (eller trettonde beror på hur man räknar…)Det känns ju helt otroligt att jag gett ut så många böcker. Den kommer ut i januari 2016 och jag är så glad. Tack alla inblandade för att vi rott det här projektet iland. Mest av allt vill jag tacka den här stjärnan.
Kan det ha varit 2003, eller 2004. Vi blev ihoptussade av tidningen Tara. Jag skulle göra ett yogareportage för den tidningen. Det var början på en lång jobbvänskap. Så många reportage vi gjort. Som journalist har det alltid varit så tryggt att ha med dig på olika jobb. Du har fått oroliga tjejer, fotoovana kvinnor att känna sig trygga framför kameran och när de väl sett resultatet har de också känt sig nöjda. Människor som delat med sig av en historia som senare blivit en intervju i någon veckotidning. Vi har gjort sju eller åtta, beror hur man räknar böcker ihop. 12 yogadvdomslag. Du följde mig också under alla cancerbehandlingar. Du såg mitt ärr på bröstet före någon annan utanför vården. Du har sett mig i alla situationer och du har alltid stått kvar. Herregud just nu känns det som att jag inte kan tacka dig nog, Anneli.
Anneli har plåtat mig så mycket att det är typ larvigt. Anneli kan varenda rynka på mig. Ibland säger hon lite på skoj att jag typ ”anstränger” mig mer när någon annan fotograferar mig. Men Anneli vet också hur jag tycker att fotograferingar ska gå fort. Så man får tid till det andra härliga. Praten, planeringen, gå i affärer. Vi har lärt oss att jobba ihop. Någon frågade om vi bråkade o tjafsade ofta. Nä skulle jag vilja säga. Smidigt. Skojigt. Det är inte ofta vi är på bild ihop. Anneli vill helst inte bli fotograferad. Men här ovan fick jag till en solnedgångsbild. Tack Anneli för ännu en bok ihop. Och för allt skoj vi har. Snart har vi aw på jobbet. Cavan är på kylning.
Bildtext: Här åker vi nedcabbat på Mallis
Och som av en händelse så kommer Yoga för livet för kvinnor 40plus ut i en nyutgåva i november.
