Bildtext: Jag är överrörlig. Att kunna sätta benet bakom huvudet har jag alltid kunnat. Jag har ärvt det av min pappa som också kan det och min dotter Mira sätter med lättehet båda benen bakom huvudet. Vi kanske var indier i ett tidígare liv…
yogaskador, verkar vara vanligt inom yogan. Det är tråkigt att höra om knän som värker, axlar som gör ont. Jag är inte alls någon expert, men jag har ju min egen kropp som referens. Jag är mjuk och böjlig. Så när jag började yoga, var det många lärare som forcerade in mig i ytterlägen. De tänkte väl, att det ser så lätt ut och Karin kan man trycka till… Men för en överrörlig person är inte det särskilt bra. Den överrörliga måste hitta sitt stopp, som oftast är tidigare än hennes kropps stopp. Hon måste ”muskla” sin kropp. Min kropp har gjort så ont av yogan. Hamstrings som nästa gått av. Mitt vänstra knä som jag var tvungen att operera för två-tre år sedan. Skulle kunna göra listan lång. Men man blir väl efterklok. Nu försöker jag att tänka mer smart i varje ställning och inte falla in i det ”lata” och då i mitt fall – det mjuka.
Det är bättre att vara stel, om man nu ska prata om stel och mjuk i yogasammahang. Den stela har ett naturligt stopp i sin kropp. Och hon/han kan använda sin andning och med tiden mjuka upp det stela. Låta det ta den tid det ska ta.
Den mjuka måste lära om sin kropp, att inte falla in i det flexibla. Utan snarare backa för att hitta styrkan. Man kanske kan titta på det psykologiskt och jag älskar att vara hobbypsykolog. Men den ”stela” kanske måste lära sig att mjuka upp, visa mer vad som finns därinuti och den mjuka och överrörliga, måste kanske lära sig att sätta gränser och inte vara för öppen.
Yoga ska inte gör ont. Ställningar ska inte göra ont. Ibland måste man titta lite på HUR man yogar. Vad det är som gör ont. Man kanske försöker ta genvägar som istället skadar en. Vi är alla olika och vi närmar oss också yogans asana på olika sätt. Yoga är också ett sätt att lära känna sin kropp och dess begränsningar. Så när det gör ont, stann aupp och ta reda på varför. Hur har du placerat dina händer? Använder du hela foten? Började du yoga sent i livet, ta det lite lugnt. Yoga är ingen tävling som man kan vinna. När jag började märka att min kropp inte riktigt orkade med, så tog jag kontakt med lärare som hade erfarenhet. Som såg min kropp som en utmaning och som också gav mig tips om hur jag skulle yoga, för att inte skada mig.
Ron Reid är en sådan. han är själv överrörlig och hn har lärt mig så mycket om min egen kropp och om andras. har du möjlighet, gå en kurs för honom och Marla. De kommer ofta til www.atmajyoti.se
Det är bättre att vara stel, om man nu ska prata om stel och mjuk i yogasammahang. Den stela har ett naturligt stopp i sin kropp. Och hon/han kan använda sin andning och med tiden mjuka upp det stela. Låta det ta den tid det ska ta.
Den mjuka måste lära om sin kropp, att inte falla in i det flexibla. Utan snarare backa för att hitta styrkan. Man kanske kan titta på det psykologiskt och jag älskar att vara hobbypsykolog. Men den ”stela” kanske måste lära sig att mjuka upp, visa mer vad som finns därinuti och den mjuka och överrörliga, måste kanske lära sig att sätta gränser och inte vara för öppen.
Yoga ska inte gör ont. Ställningar ska inte göra ont. Ibland måste man titta lite på HUR man yogar. Vad det är som gör ont. Man kanske försöker ta genvägar som istället skadar en. Vi är alla olika och vi närmar oss också yogans asana på olika sätt. Yoga är också ett sätt att lära känna sin kropp och dess begränsningar. Så när det gör ont, stann aupp och ta reda på varför. Hur har du placerat dina händer? Använder du hela foten? Började du yoga sent i livet, ta det lite lugnt. Yoga är ingen tävling som man kan vinna. När jag började märka att min kropp inte riktigt orkade med, så tog jag kontakt med lärare som hade erfarenhet. Som såg min kropp som en utmaning och som också gav mig tips om hur jag skulle yoga, för att inte skada mig.
Ron Reid är en sådan. han är själv överrörlig och hn har lärt mig så mycket om min egen kropp och om andras. har du möjlighet, gå en kurs för honom och Marla. De kommer ofta til www.atmajyoti.se
Hej Karin
Oh så nyttig läsning för mig, jag ska verkligen ta det till mig och försöka att inte ha för bråttom.
Har själv precis börjat yoga och jag är inte överrörlig snarare tvärt om. Men längtan efter att få den mjuka böjliga kroppen gör att jag ibland kanske pressar kroppen för hårt. Självklart har du rätt, för vem vill blir skadad bara för att man inte lyssnar på kroppens signaler.
Denna kropp som tjänat mig så väl i nu 50 år hur kan jag ens tänka tanken att den nu helt plöstligt ska kunna göra saker den ALDRIG tidigare kunnat. Det gäller nu för mig att hitta rätt fokus, låta min kropp följa med på en mental resa som sakta sakta även förankras och fördjupas i min kropp.
Har lånat många yogaböcker på biblioteket men din ”Yoga för kvinnor” är den jag tyckt allra bäst om. Tack för en toppenbra bok.
/turid
Bra att du tar upp ämnet.
Skönt med lärare ”som förstår” Jag är också överrörlig. Jag kan uppleva det där att många tittar på en oh vad långt hon kommer ner osv.
Utan att förstå att jag kämpar stenhårt med alla muskler och motspiraler för att få rätt balans och hitta stoppen.
Dessutom är det väl så att vi övermjuka inte upplever allt i kroppen på det sätt som andra gör det. Man känner helt enkelt ingenting.
Det är svårt att hålla emot i de positionerna känner jag.
anna
Turid, vad kul att du gillar boken. Jätte glad om den kan inspirera. Yoga är din bästa pensionsförsäkring, så låt det ta den tid det tar.
Anna, känner igen mig exakt i det du skriver ”man känner helt enkelt ingenting”. Ja, det är verkligen en resa att lära om sin kropp ett nytt tänk. men det är värt det.
För vi vill ju blir BÅDE starka och flexibla.
Jag igen är kylskåpsvarianten 🙂 som har gått från absolut noll kontakt med tårna och golvet, till att få vara i en relativt smidig kropp idag. I yogan är jag väldigt medveten om min kropp, begränsningar och förutsättningar. Mer och mer lär jag mej lyssna och arbeta med kroppen, istället för att forcera och vilja för mycket.
…så oavsett om vi är överrörliga eller lite mer stela, så har vi massor att lära av och med yogan 🙂
Visst har man mycket att lära av yogan om sig själv. jag brukar säga att förr eler senare kommer alla till någon svåriget, ett stopp i yogan. För en del kommer det tidigt, förhoppningsvis är det en person som har mera go i sig, och som vill utmana det. Jag själv som var en mer lat person, fick mitt stopp lite senare. Och tur var väl det, för då var jag redan biten. ;))
Bra tankar!
/Överrörliga Helle
Tack Karin! Och kul att hitta din blogg! Det var bra för mig att läsa det du skriver om överrörlighet. Det stärker mig i att inte ta ut rörelserna så mycket som jag kan. Det är de små musklerna som måste stärkas när man är överrörlig, tänker jag. Ha det gott!
kram Maria
Hej o stort grattis till en spännande, utvecklande o inspirerande blogg om yoga! Fortsätt så!
Jo, ang rörlig/stel kan jag ofta tänka att inget är bättre eller sämre. Att själva värderingsfrestelsen flaggar varning i sig. Vi är alla skapta på olika sätt med olika egenskaper o vägar till att utvecklas mot vår fulla potential. Allt med hjälp av och med vår fysiska kropp, vare sig den är stel eller rörlig…MEN, det är svårt att då o då inte slås av sina egna fysiska begränsningar såväl som möjligheter såklart (de är minst lika viktiga!). Och då är det väldigt lätt att samtidigt värdera dem har jag märkt…
Jag själv tillhör de rörliga yogaandarna:) Är liten, lätt o ”SMIDIG”-fine! Men tro mig, så många gånger jag avundsjukt o beundrande suttit mittemot ”stora”, stelare o tunga kvinnor o betraktat hur de tvingats vara fullt ut närvarande o medvetna i sina andetag, i minsta rörelse eller tanke som distraherar dem, för att komma in eller ens i början till en position. Där sitter jag mittemot o böjer in, ut o fram eller bak hur lätt som helst med andningen fullt framkomlig o med medvetandet ibland fullständigt…ja precis, vid något annat. Den stela medyogisen mittemot tex. Så min poäng är att motstånd i kroppen o fysiska ”hinder” att stanna vid o jobba lite extra med, kan vara oerhört effektiva läromästare i här o nu, yogans syfte o en väg till ett högre medvetande. Ett redskap som en ”smidig” o rörlig kropp inte har tillgång till på samma sätt…
MEN nu är det ju inte så att gräset är grönare på den stelare grannens gräs:) Jag är fullt övertygad om att jag i min kropp har tillgång till andra redskap som hjälper mig på vägen till samma mål. Om vi alla ens har samma mål. Så…avslutningsvis; vi är tack o lov alla unika o fulländade precis som vi är i och med våra kroppar. Det gäller bara att vi inser o förvaltar denna gåva på vårt individuella sätt! Det är att vara ”rörlig” i sinnet trots en stel kropp. Eller som jag, att behålla koncentrationen, fokuseringen o medvetenheten i kroppen trots att den rör o böjer sig själv utan motstånd.
Och DET är att respektera sig själv och yogans bidrag i denna livslånga process.
Shanti!
/T
Nybörjare inom yogan här:)
Åh, vilket bra inlägg! Var på yoga häromdagen för 3:e gången och inser att efter förlossningen att jag är otroligt överrörlig i höften och har fått kämpa med det länge mellan olika vårdgivare. Nu skall jag efter ditt inlägg kämpa att hålla emot och bli stark i kroppen istället för att tävla som du skrev!!
Tack!!