jag är trött – jättetrött

Jag är väldigt bra på att jobba, på att vara kreativ. Allt kommer i ett flöde, jag liksom betar av det ena efter det andra, samtidigt som mitt huvud hittar på nya projekt, för sedan. Hela tiden mitt i nuet, och ett steg i framtiden.
Det är härligt att brinna så där.
Jag älskar när mitt huvud sprakar och fantasin flödar.
Och jag älskar när jag har några med mig på tåget.
Men efter en hektisk vår med jobb, dvdinspelningar, studentmottagningar och så livet med familjen däremellan, ja, det har tärt på mig. Och nu står jag här och är jättejättetrött.
Jag är glad att jag är glad.
Att jag har en bra ekonomi, min tonårsdotter har lugnat ner sig, det är fint med min bonusson och min kärlek till min man är densamma. Jag har det bra på hemmafronten. Jag lever ett bra liv.
Men jag är ändå lite smått utskiten. Och jag är ganska ovan vid, att vara lite som en hängbjörk (haha ni ser ordskojet???) eller som en slokande tulpan.
Jag som just är så van vid min energi.
Idag på yogan orkade jag nästan ingenting. Jag har sett det komma. Känt det komma. Den där totala orkeslösheten.
I dag ska jag packa. Vi åker till Båstad i morgon. Men allt går i snigelfart. Jag som annars är en bråttomflicka.
Vi lejon har två lägen.
Antingen ligger vi och vilar i solen och samlar kraft. Lapar solstrålar. Eller så jagar vi. Ni fatar var jag är just nu, va?
Men i morgon kommer jag till den läkande skåneluften. Ska bli skönt att ha en veckas semester innan klasserna börjar. Jag längtar.
Jag är också glad att jag känner efter, att jag lyssnar på min trötthet.
Jag har den senaste veckan valt bort ett bröllop, lite fester och sena uppekvällar med kompisar. Jag hoppas ni förstår att jag var tvungen. Om en vecka börjar min jobbperiod igen och jag vill ha tillbaka min gamla ork och energi då.
Att säga nej, kan ibland vara att säga ja till sig själv.