Ibland kan jag tycka det är lite intressant, det där med självförtroende. Jag älskar kvinnor som tar för sig. Kvinnor som skiner lite extra. Jag har inget problem med det, kan snarare tycka det är härligt. Gillar att stå bredvid och insupa hur de verkligen strålar.
Och jag gillar verkligen att kredda folk. Tala om att de är speciella för mig, att de gett mig ideer, om de gjort det. Eller att de är skitduktiga och jag gillar att uppmuntra andra att ta större tuggor av livet. I mina böcker tackar jag flera yogalärare som jag lärt mig mycket av. Även de lärare som lärt mig hur jag inte ska vara. Nu blir ni nog nyfikna, men det det kommer jag inte att yppa.
Men så för ett par veckor sedan, var det en kille som berättade om en yogalärare som sagt till honom (och ett helt tv-team) att den här läraren var just MIN lärare.
Jag visste inte vem han menade. Vi hade fullt sjå med att reda ut vem det kunde vara.
Jag listade upp en massa svenska namn, eftersom den här läraren var svensk.
Läraren hade sagt till honom att X var min lärare och att Xs egen lärare var en lärare i Indien. och hon målade upp sig själv som en enormt framstående och duktig lärare, tyvärr fick hennes boosting av sig själv omvänd reaktion – för den här killen.
Jag vet inte riktigt vad det var som provocerade mig.
När jag väl kom på vem det var, visade det sig att det var en lärare jag gått en helgkurs för, för ett halvår sedan. Jag har ingen kritik gentemot henne som lärare, hennes workshop var intressant.
Men om någon skulle fråga mig vem jag ser som min lärare, så hade hon nog inte hamnat på min topp tio lista.
Så, för er som undrar. Jag tror på ashtangayogans metod. Jag gillar att gå kurser i andra yogaformer, för att få infallsvinklar i ashtangayogan och som lärare i hathayoga eller andra sätt att lära ut yoga. Men jag tror på ashtangayogan.
Min första guru är min mamma, min andra guru är min dotter. Och sedan följer en rad olika lärare som jag lärt mig väääldigt mycket av. De tackar jag å det ödmjukaste.
Men jag vill nog helst få chansen att utse mina egna lärare, om det är okej. Utan att för den sakens skull trampa någon på tårna.
Men kan det inte varit så att hon var lite stolt över att haft dig som elev en gång & så råkade det bli en överdrift? Eller så har hon inte så bra självkänsla och försökte framstå bättre än hon kände sig om hon kunde säga att hon varit just din lärare?
Det finns säkert tusen olika anledningar. och om hon vill säga att hon är min lärare så får hon säga det, tänker jag idag.