Jag vet ju vad jag vill skriva om. Jag vet också vad jag inte vill skriva om.
Man vill se ett hjärta på scen, så ungefär sa Ola Salo om att hitta rätt röst i The Voice. Kan låta så pretantiöst, men ungefär så känner jag. Allt måste utgå från en känsla som kommer direkt från hjärtat, eller magen – inte nåt smart uträknat utan just nåt jag tänker. Det är kanske därför jag är så lätt att sålla bort, vifta åt sidan, just för att jag är ett känslopaket. Men jag är så gammal nu att jag inte orkar spela ball, inte orkar vara nåt annat än det jag är. Försonas med det som är jag. Att jag drivs så av hur jag känner och allt annat känns så oviktigt. Både högt och lågt, socker och salt, surt och sött, skratt och sorg och upp och ned i en härlig känslocentrifug.
Jag har alltid undrat lite hur andra känner.
Om de också går om kring och känner hela tiden. Jag försöker inte vara extremt djup, för det är också ett handikapp. Ett stort enormt handikapp att hela tiden känna, att ha en massa osorterade känslor, sina egna och andras i magen. Inga små fina fjärilar utan just känslor.
Men det är också ett fint och fantastiskt redskap, ett verktyg, för när jag hittar en likasinnad blir alltid mötet så varmt, så stort, så innerligt och vi binder band som inte kan tas sönder.
Jag har undrat över det.
Ibland tänkt att, ”Hm jag kanske har adhd”, men så läser jag om det, och känner ”Näe, det passar inte in på mig”. Så hittade jag den här bloggen och känner bara JA,JA, JA. Stämmer in.
Här är några rader: ”För att förstå hur mycket du tar in och hur mycket din kropp och sinne belastas varje dag kommer här ett exempel.
Tänk dig att en person ofta vistas i ett klassrum, han/hon gör en överblick av rummet på morgonen och konstaterar att rummet ser ut som vanligt. En person med hög känslighet vistas i ett liknande klassrum, han/hon kommer dit på morgonen och konstaterar att Olle har placerat sina saker på fel hylla, att Anna flyttat sin bänk ett par decimeter, att Karin ser bekymrad ut och att Anders kommer att bli mer bråkig än vanligt idag.
En känslig kropp registrerar detaljer och tar in massor av information på bara några sekunder. Det här sker hela tiden, dag ut och dag in. En del lär sig att stänga av vissa delar av informationsflödet, andra lär sig att hantera informationsbelastningen genom vila och återhämtning.”
Gå in och läs mer på Anneli Fromells blogg: Leva med känslig personlighet
Karin,
Har följt din blogg ett antal månader och för mig är ditt språk och tilltal något som träffar mig mitt i hjärtat. Har även följt ett antal av de "större" bloggarna du refererar till, men den ena efter den andra har avpolleterats. När den första nyfikenheten av inblick i någon annans liv lagt sig, har det ersatts av en känsla av meningslöshet.
Dock, varje gång jag läser din blogg lämnar jag sidan med en känsla av tillfredsställelse, att jag blivit påfylld. Kan relatera till din känsla av att "ha blivit över", men tycker att du och din blogg klarar er alldeles utmärkt på egen hand, du behöver inte lanseras via stora bloggportaler, ditt nuvarande upplägg känns mer äkta (även om jag förstår att det i förlängningen handlar om inkomster…).
Att våga följa sitt hjärta och sin magkänsla är modigt och starkt, och där är du en stor inspiration! Nåväl, detta blev rätt långt, men ville i alla fall förmedla att du och din blogg verkligen tillför mig något. Varje dag.
Vill också lämna ett avtryck hos dig. Jag läser det du skriver, jag har dina böcker och DVD. Du inspirerar mig och du är också ett föredöme för mig. Fortsätt är du snäll för du når ut och då till många. Din röst är viktig!
Du inspirerar mig o det du skriver håller mig grundad. Du är fantastisk!
Hej Karin,
Jag skulle vilja tala om hur mycket dina blogginlägg betyder för mig. Din ärlighet och starka personlighet lyser igenom det du skriver och ofta är det om sådant som jag själv upplever och tänker, men har svårt att sätta ord på. Jag har i hela mitt liv också försökt att hantera en slags överkänslighet mot både omgivningen och mig själv, men på senare år har jag även försökt att se den sidan av mig själv som en tillgång. Hoppas du vill fortsätta skriva, du är en stor inspirationskälla! /Paula
Karin, jag får ut så mycket av att läsa det du skriver. Du är en stor inpsirationskälla för mig med din blogg och säkerligen för andra också. Så fortsätt skriv och följ ditt hjärta. Då kan ingenting någonsin vara fel/Elisabeth
Du ska vara precis som du är! Precis som du är.
Och fortsätt skriva om allt det du redan skriver om, det är alltid intressant och med en skön mix av högt och lågt.
Du ger mig enorma mängder inspiration till att vara 'precis den jag är' och jag är övertygad om att vi är många som tycker att du skiljer dig från mängden på ett otroligt välkommet sätt.
/V
(Jag vet inte om dina blogginlägg går ut på facebook när de publiceras härinne, annars är det ett himla bra sätt att nå ut – att låta inläggen automatiskt publiceras både på din privata fb-sida och på din Yogavita fb-sida.)
Åh, vilken underbar bild du har lagt ut! Den är verkligen jättefin!
Fina Karin!
Jag som är imponerad av allt du får på pränt. Jag håller inte med om allt, men allt väcker tankar ock känslor.
Fortsätt för allt i världen <3
Din röst behövs för oss som också vill vara oss själva och ha en yoga-practice i vardagen.
Kram
Helén, vås
STOPP STOPP STOPP – hur tänker du sköna Karin!!!
Du är perfekt för oss läsare – du inspirerar och ger oss massa energi till att yoga vidare. Du är en perfekt medmänniska. Din ålder är perfekt!
Inte massa trams och innehållslöst tugg om helt oviktiga saker i livet – din text har innehåll! Tack för att du bloggar för oss. Du är nästan så perfekt som man kan bli.
Kram och tusen tack!
Men oj om du visste vad du betyder, inte bara mycket utan massor!!! Du är ju verkligen fantastisk!!!!! Instämmer med personer ovan gällande de "stora" bloggarna du nämner, de läser man förbifarten, din blog läser man ju när man vill bli inspirerad, få kraft och energi! Den läser man på riktigt och med innerlighet. Din blog är ju riktigt riktigt kvalitativ. Usch du ska verkligen inte behöva tvivla på dig själv, men samtidgt är du så GRYM som vågar blotta det och visa det och bara det gör ju att du bara blir ÄNNU mer trovärdig!!!!!
KRAM!
Karin du är en fantastisk konstnär med orden & en stor inspiration för många både när det gäller författandet och yogan! Du är du och du är fantastisk! Dessutom är du långt ifrån ensam när det gäller att leva tillsammans med ett ständigt flöde av känslor. Det jag har lärt mig att en tanke eller en känsla är bara just en tanke eller en känsla tills dess att man väljer att reagera på den! Då slipper man bli en slav under det man tänker och känner, vilket var en stor insikt och befrielse för mig! Stor kram på dig
Hörrni, tack för alla fina kommentarer. Ni är som balsam, som att ha en egen hejaklack. jag känner mig som en fotbollsspelare, haha jag är inte klar. Kastar inte in tröjan än. Några fler bokstäver ska präntas. tack, tack, tack. Vill gå in och svara var och en, men fattar inte riktigt den här bloggen. Man kan tydligen inte göra det. Men jag har läst, och jag blev glad. Tack. jag fortsätter i samma anda. Nu ska jag gå och lägga mig, i morgon ska jag yoga med några yogakompisar här i byn. kram
Jag läser hos dig, var du än har din hemvist 🙂 Det vet du! Och jag tackar så ödmjukt jag kan för din text om känslig personlighet. Det var som ett stort aha för mig. Och jag ska också skriva om det i min blogg, länkar förstås till er två. OK? Kramar!
Annika, klart du får. Kram
Håller med övriga om att du är jättebra på både skriva o yoga. Du gör snygga böcker och bra dvder du är oerhört kreativ och snygg dessutom!! Du är sååå seriös.
Känslor kommer och går -ingenting är för evigt varken de bra känslorna eller de dåliga…..
Vänliga hälsningar Ewa
Har också alltid kännt mig annorlunda i detta, då jag upplever att jag inte passar in i det normala samhället då jag verkar vara alldeles för för känslig för allt. Det påverkar mig både psykiskt och fysiskt och det är svårt att hantera tycker jag, då jag inte lyckas stänga av. Att vara arbetslös och jagat villebråd av AF gör inte saken bättre. Man SKA orka och klara av alla krav… Man måste kämpa på hela tiden och det var i alla fall skönt att hitta denna blogg! Tack-kramar!
Hej Karin!
Sitter uppe ännu en sömnlös natt, försöker surfa mig till sömns… Nä, det där sista lät inte riktigt bra..;) för jag vill ge dig en komplimang. För ditt fina språk. Ditt anspråkslösa, men viktiga tilltal/anslag. Jag tycker också om att läsa det du skriver! HUR du skriver.
Känner mycket väl igen mig i de där tankarna, funderingarna, ang. vilka bloggar "som räknas" och inte. Det är dumt att tänka så, men svårt att låta bli ibland.
Jag har många gånger försökt sätta fingret på vad det är som fångar min uppmärksamhet – hos de bloggskribenter som jag verkligen fastnar för. De som jag ständigt vill återvända till.
Det jag har kommit fram till är; att blogginnehållet kan skifta enormt. Jag kan falla handlöst för någon som skriver om något smalt intresse eller någon som "bara" ger en en liten glimt av sin vardag. Det kvittar! Det som INTE kvittar är att det ska finnas något äkta som skymtar mellan raderna. Ett eget språk, gärna opretentiöst på något sätt. Fast självklart ska man våga ta lite plats.
Oj, det blev visst lite långt… ville egentligen bara tala om att jag gillar att läsa härinne – följde med dig hit från just Yourlife. OCH att jag ständigt åker runt i den där känslocentrifugen som du skriver om.
vi "ses"
🙂
/helena