fortfarande covid-positiv

det här är en uppdatering av läget.

När jag kom in till akuten togs Covidtest, vilket man tydligen alltid tar om patienten har feber. Testet visade positivt?! Läkarna bedömde ändå att eftersom det var en månad sedan jag insjuknade i covid så var jag inte smittobärare. Men det visade ändå positivt. Det är så märkligt. Men så är det ett märkligt virus. Och som någon sjuksköterska skrev till mig ”Rosfeber är en bakterie, inte ett virus”. Jag vet skillnaden på virus och bakterier. Men varför blir jag positiv på Covidtestet en månad efter utbrott? Jag måste vila ut det är min enda förklaring.

Jag fick när jag äntligen kom upp på en avdelning antibiotika mot rosfebern. Men jag tycker inte att rosfebern på min arm ser ut som de andra gångerna jag haft rosfeber. Jag har som blåsor. Det har jag inte haft förut när jag haft rosfeber. Jag är verkligen ingen expert. Jag har bara haft det två gånger tidigare. Men är det kanske rosfeber och nån form av reaktion av Corona. Eller är det bara Corona. Eller kan rosfebern se ut som blåsor? Så många frågor och faktiskt ingen som kan svara. Ingen på sjukhuset som hört talas om de märkliga hudutslagen som de upptäckt både i Spanien och England (länken hittar ni i mitt förra inlägg).

Försöker prata med läkaren. Men det är här jag känner att det brister. Det finns sällan möjlighet till att diskutera. Det är som att läkaren väljer en linje, för att de måste och en patient som ställer en massa frågor är bara jobbig. På de här åtta åren, sedan jag fick en cancerdiagnos har jag lärt mig en sak. Det finns inte bara en väg, en diet, ett sätt. Det finns flera. Det gäller bara att hitta ett sätt som passar just mig. Min kropp och mina förutsättningar. Och på samma sätt som jag tycker att vi alltid ska ifrågasätta en sjukvårdsbehandling, tills vi känner oss trygga med den, ska vi ifrågasätta kulten kring exemplevis Medical medium. Han säger många saker som jag hört och läst förut. Inga nya saker, men förpackade i en form där han får det från ”nån däruppe”…

Jag lever redan hälsosamt, men jag fick faktiskt en insikt på sjukhuset och jag tänker försöka få till den i mitt liv. Ge mer plats för det. Men håller det lite för mig själv. Haha jag fick ett meddelande från ”nån däruppe”

Men åter till det här med kommunikationen på sjukhuset. Jag ger ett exempel. Varje gång jag hamnar i sjukvårdens händer berättar jag att jag är svårstucken. Vid det här laget vet jag ju det. Jag har dessutom bara en arm som man kan ta prover på, så det krävs att man sticker rätt första gången. Men det är som att ingen tar det jag säger på allvar. Jag sticks så många gånger. Min kärl går sönder. Infarten måste bytas för även det kärlet går sönder. De provar foten också. De skickar efter expert från kommer inte ihåg om det var kirurgin eller narkosen. Inte ens hon fixade det. Det är som att hela kroppen strejkar. Det kommer inte ut nåt blod. Jag känner mig rädd. Så svårt har det ju inte varit tidigare.

Till slut kommer läkaren in och säger man kan ta provet i fingret. Just den lilla manicken finns inte på avdelningen och provet måste till labbet inom en minut. Så en gullig sjuksköterska kommer på iden att sätta mig i en rullstol och rulla ned mig till akuten. Där tar hon testet och springer sen in på labbet med provet. Mina prover är bra. Järnvärdena är bra säger de. CPR har sjunkit från 95 till 50, vilket visar att antibiotikan tagit, eller? Syresättningen är 99 procent.

Läkaren har lovat ultraljud på min arm med det blir inte av. Hon vill verkligen inte lyssna när jag säger att armen ser annorlunda ut än förra gångerna. Hon säger att jag får välja om jag vill stanna eller åka hem men det blir på mitt ansvar. Jag väljer att åka hem för jag längtar efter att få sova en hel natt utan att bli störd. Vilket jag gjort i natt. Känns så härligt att få vakna hemma. Men fortfarande undrar jag?

Hur kan jag vara covidpositiv en månad efter utbrott?

Kan rosfeber se ut som blåsor?

50
50