på instagram har jag tillåtit mig själv att gödsla mitt konto med en hel vecka som tillägnas Pino. Min lille bundsförvant. Min älskling och kärlek i snart 14 år. Så glad och tacksam att jag fick vara med om dig. Ingå i din hundkärlek. Den trofaste, lojalaste, varmaste ordlösa vänskap jag något sin mött. Idag kommer den vänskapen och det bandet att ändras, förändras. Jag klarar mig det gör jag. Jag tänker på alla sorger och allt jag varit med om. Jag har klarat det hittills.
Men jag oroar mig för hur allt ska bli. Vi har hängt ihop genom så mycket. Jag har borrat in min näsa i din päls och gråtit så många gånger. Du har fått mina steg att bli långsammare. Du har stillat min ivriga själ. Du har gett mig så mycket. Du har verkligen tagit ditt jobb på största allvar, det här med att vara människans bästa vän. Du är min bästa vän. Min fyrbenta kompis.
Jag har också tankat mig full av all din kärlek som alltid verkat som att den ska finnas i en evighet. Men nu är den där evigheten snart över. Jag är så ledsen.
Jag har varit med om dig. Jag kommer aldrig att glömma dig.