mera tjat om klimakteriet

ibland känns det som att det är milslångt emellan mediakvinnor och… oss kvinnor. Jag kan reta upp mig på att krönikörer skriver hur trötta de är på att höra om underlivet, kvinnokroppen, klimakteriet osv. De utgår från sin värld som tydligen innefattar att media ”pratat” klart om klimakteriet. Jag tycker däremot att media pratat klart om bantning och dieter av alla dess slag. Men underlivet är inte färdigpratat förrän vi kvinnor får den hjälp, den behandling och möts av respekt när vi kommer med våra problem, svedor och krämpor till sjukvården. Men där är vi verkligen inte ännu.

Man kan säga att jag jobbar med kvinnor. Ja skriver böcker om kvinnohälsa, jag poddar om kvinnohälsa om hur vi ska må så bra som möjligt. Jag håller föreläsningar, workshops om bäckenbottenträning och underlivet och jag har yogaresor där bara kvinnor medverkar. Jag vet inte hur många hundratals kvinnor jag träffar varje år och en sak jag märkt. VI BEHÖVER PRATA MER OM UNDERLIVET. Ett tvprogram på SVT om klimakteriet, som var ett försök men som jag anser inte kom hela vägen fram och ett par böcker i ämnet klimakteriet är tydligen för mycket…

Nej det är inte för mycket.

LÄs här en debattartikel i SVD Det intressanta i den här artikeln är ju att debattören Hilde Löfqvist skriver att många med klimakterieproblem hade kunnat bli hjälpta om kvinnorna fått hjälp i tid. Hilde Löfqvist menar att många går och drar på problem för länge. Då blir ju min fråga: Varför drar vi på det för länge? Får vi inte den information vi behöver? Varför söker vi inte hjälp, i tid? Eller söker vi hjälp men får inte den hjälp vi vill ha? Återigen läser jag att kvinnor är rädda för syntetiska hormoner. Ja, det är inte konstigt. Vi är trötta på hormoner. Vi är trötta på ppiller och på andra hormonstörande tabletter. Vi vill må bra, inte sämre och vi vill inte ha några biverkningar. Börja ta den oron på allvar och minimera vår oro genom att ge oss det vi vill ha. Öppna kvinnokliniker med läkare/gynekologer som är bevandrade i den biodentiska hormonvärlden. Finns det inte ett uttryck: Kunden har alltid rätt. Dags att ni börjar lyssna på kunden.

I Svts serie om Klimakteriet får varken jag eller tittaren/läsaren veta skillnaden på syntetiskt hormon och bioidentiskt hormon. Eller vad det gör med mig. Programledaren säger också att det finns inga studier i Sverige på just bioidentiska hormoner. Nej, i Sverige finns det kanske inga studier och bara DET är ju intressant. Varför finns det inga studier på bioidentiska hormoner i Sverige, när det är vad många svenska kvinnor vill ha?! Bara det är ju märkligt och säger en del om den svenska kvinnosjukvården tänker jag. Men utomlands finns det studier, dags att börja rikta blicken utåt. Låt bäst vård vinna. Men om man behöver forskning, så borde det finnas empiriska studier hos de svenska läkare/gynekologer som skrivit ut biodentiska hormoner sedan lång tid tillbaka. Framförallt så finns kvinnorna som använt det ett tag och som mår bättre. De  är de som berättar för sina väninnor och så sprider det sig som en löpeld. För vi vill må bra. Vi startar grupper på nätet där vi tipsar om läkare som skriver ut biodentiska hormoner. Vi går på föreläsningar med namn som Marianne Ahrnström, Mia Lundin och Jenny Koos bland annat som pratar om kvinnokroppen och våra hormoner på ett sätt så att vi känner oss lyssnade på. Deras föreläsningar är  förövrigt alltid fullsatta, men mediakvinnorna tycker att vi pratar för mycket. Jaja, det finns en annan verklighet än media. Den sker i föreläsningssalar, i yogastudiorna, på alternativklinikerna och det sprids som en löpeld bland kvinnor i alla åldrar.

Så Sverige kanske dags att  börja titta på hur man gör i utlandet. Och lyssna på oss kvinnor som vill ha biodentiskt hormon, hör vår önskan. Jag tänker att vi fortsätter att tjata om klimakteriet tills vi får den vård vi behöver och vill ha.

In och lyssna på min podd KVINNOLIV där hittar du många intressant avsnitt och snart kommer serien om klimakteriet.

10
10