time will tell

det här med råd. Ibland känns det som att man dagligen utsätts för det. Folks välvilja, eller är det det? När jag var under cancerbehandlingar fick jag så många råd. Det var otroligt svårt att värja sig. Allt blev som påhopp. Jag var inte redo för att få råd utan att själv ha frågat efter dem.
Förstår ni skillnaden?
Därför ger jag inte råd, men vem som helst är fri att följa det jag gjort. Min väg till att må bättre, till att läka den här stackars kroppen. Men obs, jag är expert på mig och du är expert på dig. Ge aldrig bort den makten. Inte till någon. Men våga ifrågasätt också din läkare.
Men ändå råden jag fick sådde frön, eller en del råd. Andra kändes märkliga.
Min läkare tyckte jag kunde fira med ett glas vin under cellgifterna. Det tyckte jag var ett konstigt råd. Jag ville verkligen inte tillföra min kropp mer gifter.
Nån annan hörde av sig dagen efter att jag opererat bort mitt högerbröst och 17 lymfnoder, att jag skulle åka till Tyskland och Arcadiakliniken. Hm, jag bara jag har inte de pengarna. Jag var tvungen att förlita mig på den svenska sjukvården. Den som efter en operation till exempel serverar vitt bröd, mjölkprodukter och annat som vi idag vet inte är det mest hälsosamma, särskilt när man haft inflammatoriska cancer…
Sånt kan jag tycka är så märkligt.
Jag har googlat.
Jag har testat så mycket saker.
Jag har pratat med ayurvedaläkare.
TCM-läkare.
Experter.
Jag har ändrat kost.
Jag har fortsatt med yogan och jag har utbildat mig till lymfmassör och går regelbundet på olika kurser för att lära mig mer. På söndag ska jag gå Marianne Ahnströms kurs om progesteron.
Det finns mer att lära. Det är så man går framåt.
Och saker som läkare, forskare och vetenskapsmän har hävdat har ändrats efter tid.
Hälsoråden som de gett har verkligen förändrats.

Jag är uppväxt i en familj där ifrågasättandet och att våga välja sin egen väg nog alltid varit vårt främsta riktmärke.
Min mamma är kemist, fysik- och mattelärare. Hennes pappa var psykiatriker som ifrågasatte antibiotika på 60talet. Min mamma fnös åt Lättaprodukterna när de kom ut. Nej, mat skulle lagas från grunden med bra ingredienser.
Min pappa publicerade sin första bok som 17åring och hann ha religiösa grubblerier och översätta flera nobelpristagare och skriva flera egna böcker. Han blev också doktor i moderna språk på Uppsala universitet och fick Pusjkinordern av Putin innan han dog. Min farfar som var bondson från Gotland doktorerade i latin och tog över jobbet som lektor efter den lärare som behandlat honom illa på grund av att han var bondson. Vi tar uppenbart revansch. Vi ifrågasätter och struntar högaktningsfullt i vad andra ska tycka och tänka. Ibland behöver jag påminna mig om varför jag driver mina frågor. För ibland blir det extra tufft, tröttsamt och så jävla motsträvigt.

Om man inte har en läkarhatt får man aldrig råda någon att sluta med mediciner. Men om människan själv vill sluta med sina mediciner? Trots påtryckningar av läkarvården?
Att vilja ha alternativ och känna att läkarna inte ger det?
Var hamnar vi då?
Är det okej då?

Jag får så många mejl från tjejer som vill sluta med antihormoner efter cancerbehandlingarna för att biverkningarna är så jobbiga. Men jag råder aldrig någon att sluta med sin medicin. Det är ett beslut man måste ta själv, men att jag själv inte tog dem får jag inte säga det?

Tv4 tyckte tydligen inte att det var intressant att veta att jag använde yogaandning under cancerbehandlingarna så jag slapp ta medicinen mot illamående och som jag förmodligen hade varit tvungen att ta ännu ett läkemedel för att slippa biverkningarna av den första. Istället andades jag långa och djupa andetag. Jag andades mig igenom illamående, ångest och oro. Men det ville inte Tv4 att jag skulle säga, för då kanske folk slutar med sina mediciner var deras svar.

När jag fick hjärtsvikt av alla cancerbehandlingar och hjärtläkaren efter en kvart med mig, det var vårt första och enda möte sa; Nu tar du medicinen jag skrivit ut, punkt slut. Jag bad om alternativ, om andra sätt att läka min hjärtsvikt eftersom jag var rädd för biverkningar på de mediciner han skrivit ut.
Jag gjorde inte som han sa. Jag följde en alternativ väg. Jag tog Q10 istället för medicinerna som kunnat ge mig biverkningar som njursvikt, lägre blodtryck och sämre hjärta. Några år senare kom. studien, som hjärtläkaren uppenbart inte visste nåt om att Q10 kan bota hjärtsvikt. Och obs, det är biverkningsfritt.

Men hallå?! Om det finns alternativ som vissa människor vill testa varför kan man inte tipsa om det? Om det inte är livsfara.

Jag vill inte äta medicin hela mitt liv.
Jag vill inte bara bota symptom. Jag vill bota och läka hela min kropp. Så jag slipper symptomen.
Jag vill se till helhet av kroppen.

Till exempel.
Jag har hypotyreos. Min sköldkörtel producerar för lite sköldkörtelhormon.
Min tanke är inte i första hand bli av med symptomen, utan snarare varför. Varför funkar inte min sköldkörtel. Jag ser på min kropp som en bil. Där alla delar måste funka annars startar inte bilen.
Vad kan jag själv göra.
Är det jodbrist?
Stressar jag för mycket?
Vad kan jag göra för att hjälpa min kropp att läka.
Jag vill inte få medicin utskriven som jag måste äta i resten av mitt liv.
Jag vill inte det.
För att jag vet att jag alltid får biverkningar av medicinen.
Och jag tänker att läkare har fått göra så mycket med mig och vars efterskalv, biverkningar fortfarande ekar i min kropp.
Som att ta bort min blindtarm i förebyggande syfte.
Alla antibiotikakurer som skrivits ut i onödan, utan att råda mig att ta probiotika pga av att jag inte har nån blindtarm.
Skriva utan antidepressivt fast jag har hypotyreos, utan att ta några tester osv. Den här listan kan göras lång. Men de här läkarna som gjort missar de kan fortsätta i all oändlighet med sina råd. Med att skriva ut mediciner utan att ta tester. Men om någon tipsar om alternativ då är man farlig. Just nu är Sanna Ehdin i skottgluggen. Hon har tagit för mycket plats och skapat sitt eget varumärke som man nu också kan köpa aktier i. Men hon har blivit för stor. För farlig.

Men media älskar alla nykomlingar som skriver om att de ändrat kost på grund av något. Men så länge man är ofarlig, så länge som man inte fått för stor plattform ja då bjuds du in att prata om den alternativa sakerna du gör för att uppnå hälsa. Men om du fortsätter att tycka att det borde erbjudas alternativ till den gängse sjukvården, ja, då är du farlig.
Jag är full av beundran över alla som orkar fortsätta att prata hälsa fast de motarbetas. Fast de utsätts för drev. Men som en kompis en gång skrev till mig.
Har du en gång börjat gå på hälsovägen, så finns ingen väg tillbaka. Men jag vill inte tro konspirationsteorierna. Jag vill inte tro att det finns tunga ekonomiska intressen som gör att hälsomänniskor som tar de större kliven motarbetas.

Så tänker jag på historien. Time Will tell.

0
0