En bekant har fått ett erbjudande från Karolinska. Nämligen att vara med i en studie där man ska testa tamoxifem i sex månader. Hon är frisk och ingår i en studie i huruvida man ska äta just tamoxifem i förebyggande syfte mot bröstcancer. Hon våndas för självklart vill hon göra nåt för alla oss kvinnor som fått, men för de som kanske kommer att få bröstcancer. Men jag tänker är det rätta vägen? Är det rätta vägen att medicinera bort nåt som kanske kommer. Där medicinen kan ge tråkiga biverkningar? Är det inte bättre att lägga all jävla krut på att ta reda på varför vi får sjukdomen? Eller vad sjuttsingen är det som vi gör fel i vårt samhälle om cancer ökar? Borde man inte rimligen forska hur man höjer immunförsvaret hos människor och kanske särskilt hos oss kvinnor som verkar vara så sårbara?
LÄS HÄR
Jag har lust att ställa mig på Sergels torg och bara skrika. Varför, varför tar man fram ett läkemedel med hemska biverkningar som man ska äta i förebyggande syfte i en massa år? Varför inte ta reda på varför så många kvinnor får bröstcancer?
Varför är vi så ”sköra”.
Är det inte det som är det man borde forska på?
Eller ni kan forska på mig. I juni har jag varit cancerfri i fem år. Forska på mig, jag valde bort tamoxifem som man ansåg att jag måste äta för att överleva. Ta i trä, ta i trä, men här är jag är det inte intressant att forska på oss vi som väljer en annan väg, en alternativ väg.
När jag fick bröstcancer visade det sig att jag hade täta bröst. Det vill säga många körtlar i brösten och de var svårundersökta. Så fast jag var diagnosticerad hormonell och inflammatorisk bröstcancer i mitt högra bröst så syntes INGET på mammografin. Därför krävde jag att bara göra ultraljudsundersökningar. Ni kan läsa bakåt i min blogg om alla mina känslor, men även i boken Jag vill fan leva.
Varför skulle jag göra återkommande mammografier när det inte gick att se nåt och jag mådde så dåligt av att göra dem?
Jo, det handlar så klar om ekonomi.
Mammografi är billigare än ultraljud, som dessutom är mindre riskfull än mammografin. Under en mammografiundersökningen behövs ingen läkare. Ultraljudet görs av en läkare men är alltså ett säkrare sätt för oss med täta bröst att undersökas.
Borde man inte då rimligen erbjuda kvinnor med täta bröst att göra just den undersökningen Eller se över och kanske utveckla stenåldersmammografin?
Man ville att jag skulle äta antihormonet tamoxifem i fem år efter alla cancerbehandlingar. I FEM år för att som de sa minska riskerna för ett återfall. Jag vägrade. För mig räckte det att läsa några rader på listan med biverkningarna, artros och ingen sexlust. Och ingen garanti på att jag var en av de där tio procenten som blir hjälpta av medlet. Vet ni jag är så trött på att vara en försökskanin.
Så inihelskotta.
Varför varför forskar man inte på biverkningsfria mediciner och varför tar man inte reda på varför vi får bröstcancer. Varför lägger man inte all krut på att göra oss starka i immunförsvaret? Är det inte det som borde stödjas. Det är nåt vi gör fel. Och nu menar jag inte på individnivå, utan på samhällsnivå. Nåt är fel.
Men kommer ni ihåg hur vi fick höra om att man skulle äta minst 5-6 mackor om dagen och hur bra det var med mjölk? Så är jag uppväxt. Hela min barndom är liksom mjölk och vetemjöl. Så läser man det här
Mjölk ökar risken för förtida död enligt forskare
Så tänker jag på det här med forskning och vetenskap. Ta alltid reda på vem som är beställaren eller den som betala en undersökning. Det kan nämligen vara det som utgör utfallet i undersökningen.
Och tjejer ifrågasätt. varför ska det hela jävla tiden hålla på och trixas och fixas med våra hormoner?
Så här skrev jag för en tid sedan på mitt instagramkontokarinbjones
TBT, eller? Det här är en bild från förr, men varför känns ibland förr som nu? Som om kvinnokroppen är nån sorts experiment, en levande försökskanin. Läkemedel testas på oss, nya vacciner, p-piller skrivs ut till tjejer under 18 år. Det skärs och fixas och trixas alltid med nån sorts överlägsenhet om att det som görs i sjukvårdens namn är det enda rätta. Vetenskapligt… BBavdelningar stängs och kvinnor ska lära sig att föda i bilar för säkerhets skull. Var är den biverkningsfria forskningen? Den som inte skadar? Den som inte ger biverkningar.
När jag var 22 år åkte jag in till sjukhuset för magsmärtor. Man tog min blindtarm i förebyggande syfte. Läs igen förebyggande syfte. Efter det kom alla mina problem på den högra sidan där också blindtarmen satt. Åderbråck bara på höger ben. Bröstböld efter mjölkstockning. Ganglion på höger axel. Bröstcancer och lymfödem. Man behöver inte vara paranoid för att se sambandet. I förebyggande syfte äter vi kosttillskott, bra mat, går i terapi etc Men nu undrar jag vart skickar jag stämningen för åratal av biverkningar? bilden är lånad från Klarin Gullström PS jag fick också hjärtsvikt som biverkning på cancerbehandlingen
Hej Karin,
det är alltid lika intressant att läsa dina inlägg, även om jag inte alltid delar dina åsikter. Jag har länge hävdat att mjölk inte är bra för människor, vi slutade amma, läs dia, när vi var spädbarn. En kalv diar eller dricker inte mjölk när den blivit vuxen. Japaner använder aldrig eller sällan mjölkprodukter och har väldigt sällan osteoporos (benskörhet). Vilket land dricker mest mjölk och har störst andel skador på skelettet i världen? Gissa.
Däremot var mjölken ett bra tillskott när Sverige led av stor svält, utan mjölken hade vi antagligen inte haft det lika bra idag. Forskning är bra – utan den skulle vi ju inte ha utrotat smittkoppor. Eller polio. Utan forskning skulle många dö av HIV, idag finns det hjälp, både preventivt och lindrande. Jag har en god vän som har levt 10 år extra pga bromsmediciner, och ja, han har många biverkningar.
MEN, han väljer det framför att dö. Forskning har olika vinklingar och vrår. För mig är det inte svart eller vitt. Du skriver om att forskning kring mjölken. Det är bra. Forskning pågår över hela världen för att komma fram till orsakerna till cancer, några vet vi om, andra kommer vi kanske aldrig att få reda på. Jag är en av de där ”konstiga typerna” som deltar i forskningsstudier av olika slag. UTAN ersättning. Så länge jag är frisk och vid god hälsa så anser jag att jag kan bidra med så mycket jag kan – för att hitta fler orsaker till sjukdomar. Blodgivare, ”försökskanin” – nej, jag fick lyckligtvis inga biverkningar. Självklart skall vi, om vi orkar och vill, läsa på om vår egen diagnos eller sjukdom, för att kunna hantera vardag och njuta av livet oavsett vad vi bär på. Ofta är det stress och oro som sätter krokben för oss – givetvis i kombination med felaktig kost, brist på motion, tobak/alkohol/droger – men även genbanken.
Min pappa fick en mycket aggressiv cancer 2010 och avled 2013. Han var en av några få i Sverige med den diagnosen och blev erbjuden att testa en ny bromsmedicin. Han tog chansen och fick kanske några månader extra. Biverkningar? Jag tror inte att han brydde sig så mycket.
Slutligen kan jag trösta dig med att man just nu prövar en alternativ metod till mammografi och ultraljud. Man får sätta på sig ett par iskalla handskar, så att blodet drar sig in i kroppen och brösten. Sedan tar man av sig handskarna. Under den process som blodet rör sig från händer till bröst och tillbaka använder man ”termografi”. Man ser tydligt var det är bra flöde och var det är stopp i kärlen.
Biverkningar? Inga. Man kan se små förändringar som ingen palpering kan upptäcka. Fantastiskt eller hur!
Forskning är intressant, roligt och nyttigt. Även om det innebär biverkningar.
Jag förstår kanske inte alltid vad du känner eller har upplevt, men jag tror att vi kan vara överens om att vi alla vill ”förfan LEVA”!
Japan konsumerar visst mycket mjölkprodukter, långt ifrån så mycket som här i väst men inte ”sällan eller aldrig”. Skolbarnen serveras mjölk till skolmaten precis som här: https://tinyurl.com/j5n3j5d
För övrigt så är Finland världens största konsument av mjölk.
Hej Emma, tack för uppdateringen. Jag jobbade i Japan 1995 och mig veterligen så var det inte så då. En av mina f.d. kollegor som är medlem i Mjölkförbundet informerade mig 2009 om att svenskarna var största mejerikonsumenterna i världen, men det kanske också har ändrats. Bra där med källkritik!
Tack/Susan
Alla dessa pengar som samlas in till Cancerforskning, t.ex. genom begravningar där man kan skänka pengar till Cancerfonden och genom diverse galor. Miljone samlas in. Vad används pengarna till? Var är resultatet? Det finns alldeles för många trångsynta och egoistiska personer som sitter som proppar för all utveckling värd namnet. Hög tid att tänka nytt och pröva nya vägar!
Håller fullständigt med dig Karin. Varför tar man inte reda på orsaken istället för att ta bara ta bort symptomen? Det finns kanske annat att göra I förebyggande syfte än att ta mer läkemedel,
Jag har själv valt att skippa mammografin och betalar tyvärr dyra pengar hos privat läkare för Ultraljudsundersökning istället. Alla kanske inte har råd men det har egentligen inte jag heller. Jag tar mig råd. Känner att jag lägger inte en massa pengar på läsk, godis, och halvfabrikat. Jag lägger hellre de pengarna på min hälsa och det är vart tredje år.
En annan sak jag reagerar på. Hur långt har egentligen cancerforskningen kommit sen 50talet? Behandlingen verkar vara samma som då. Har man verkligen inte kommit på något nytt sen dess?? Med tanke på alla de pengarna som har lagts på forskningen. Jättekonstigt, var tar de pengarna vägen? Man kan ju undra. Blir så ledsen när läkemedelsindustrin nyttjar sjuka människor.
Jag har sett sjukdomen på nära håll, en väninna gick bort för 1,5 år sen och jag var med hela vägen under hennes behandling. Det känns som om det var behandlingen som tog hennes liv till slut. Så fruktansvärt tråkigt! Känner väldig sorg för alla de som drabbas att de ska behöva kämpa så för sin rätt att få rätt vård.
Jag håller med om att det känns fel att äta kemikalier i förebyggande syfte så man inte får cancer, men det hörs ju att det inte heller kan vara nyttigt!! Sedan dessa vaccinationer för tonårstjejer mot livmoderhalscancer med massa biverkningar. Jag som mamma vägrade, men skolsyster verkar tycka jag är helt knäpp. Var det rätt eller fel då? Insprutning av kemikalier i unga tjejkroppar- jag tycker det låter lika illa som ovanstående. Eller vad säger ni/du Karin om detta? Kram Maria
Och så nu detta om mjölken! Barnen blev ju livrädda! Men jag sa att dricker man med måtta är det ok. Men vem vet?! Är också uppväxt på 80- talet då ”mjölk ger starka ben” var mottot….
Du är så braaaa Karin, tack för dig ❤