Bara några av alla fina ord jag fått äran att läsa om min senaste bokETT STRESSFRITT LIV:
Som en julklapp i brevlådan idag! ?Underbar läsning av Karin Björkegren Jones?”En bok som hyllar mellanrummet” Jag får gåshud och tårar i ögonen för att jag blir så rörd när jag läser dikten skriven av Karin 10 år?Vilken fin bok
Dagens glädjeskutt i själen! Vilken otroligt vacker och mysig och fin och kärleksfull bok Karin Björkegren Jones har gjort. Jag kan sitta och le fånigt bara åt de vackra bilderna. Älskar! Himla bra present till någon annan eller dig själv. Mindfulness på riktigt. Äkta och vardagsfint. Nu ska jag läsa vidare. #vardagslyx #lugnochro #stressfritt @norstedtsforlag
Idag när jag kom till jobbet låg Karin Björkegren Jones nya bok ”Ett stressfritt liv” och väntade på mig. Så fantastiskt fin, wow!!! Karin har gått igenom en cancersjukdom och haft turen att överleva, och har samlat många kloka och vackra visdomar. Jag har också fått bidra med några ord från Plum Village i boken! ❤️❤️
Din nya bok ”Ett stressfritt liv”? bara det…. Den har allt?Och alla underbara bilder❤️Älskar den. Tack
Jag kände mig aldrig bekräftad i skolan. Ville skriva och uttrycka mig men mitt sätt ansågs inte bra nog. Inte fint nog. Inte för er svenskafröknar. Men alla ni dumma lärare som försökt trycka ner mig och mitt uttryck ni fick mig aldrig dit. Ni lyckades inte trycka ner mig. För jag gjorde tvärtom. Jag skrev, jag tog plats och jag hittade en plats för mitt uttryck, men jag gjorde det många år senare. Och det är det som försörjer mig nu. Fjorton böcker senare…
Men en som alltid trodde på mig.
En som alltid sa du skriver så bra.
En som alltid varit stolt över mig och uppmuntrat mig det är min pappa.
Du som skrev din första bok när du var 17 år. Du som slapp ha svenska på gymnasiet, eftersom du gjorde det så bra. Jag trodde alltid att jag aldrig kunde leva upp till det du är. Men du har aldrig sagt det. Det var min egen inre oro. Min egen rädsla för att inte räcka till. Att inte vara bra nog. Men när du sa att jag var bra, då trodde jag på det.
och det räcker för mig, alltid.
Idag är det fars dag.
För det är ju så det är. Det räcker med att en människa ser en. En människa som får en att våga tro på sig själv.
Pappa. Idag ”firar” du din dag i en sal på lasarettet. Och även om den jävla stroken som du drabbades av för ett par veckor sedan slog ut din högra hjärnhalva och gjort din vänstra förlamad. Och det gör mig, oss alldeles förtvivlade. Så är du alltid du och han jag ser upp till. Ordens mästare.
Tack.
