Igår la jag upp det här på MITT INSTAGRAMKONTO
På den här här bilden är jag kanske tre år. Jag bodde mina fyra första år i Moskva med min familj. Min pappa var utrikeskorrespondent där i 8,5 år. När man läser psykologiböcker om barns uppväxt, så står det alltid att de fyra första åren är så oerhört viktiga. Att man präglas av dem.
Jag är säker på att jag präglats av de här åren både på gott och på ont.
Inom ayurvedan räknar man också befruktningsögonblicket. Och vilken kvalitet det var på ens föräldrar i det ögonblicket. Tiden i magen sägs också vara viktig. Hur var föräldrarnas relation? Hur mådde mamman? Hur var miljön? Ja, allt sånt där som kan bidra till känslor man går runt och bär på, men kanske inte riktigt förstår. Om man börjar luska i hur livet var runt omkring ens födelse ja, kanske får man svar. Kanske kan man börja förstå sig själv lite mer.
Och kanske kan man börja förstå sina föräldrar. Varför saker och ting blev som de blev.
Jag tänker att alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Jag har upptäckt att det blir lättare att tänka så. För det är tungt och krävande och kvävande att bära på bitterhet och hat, eller ledsenhet för länge och för mycket över något som inte blev så bra.
Det är kanske det som är själva gåvan med livet och i livet? Att kunna släppa. Att vi också faktiskt tilldelas möjligheten att kunna rensa för att ge plats för mer glädje.
Men samtidigt tror jag på att utforska, på att ta reda på att vara lite detektiv i sitt eget liv. Att sanningar och vetskap ska upp på bordet. Och så när man vet, ja då kan man släppa och gå vidare.
Jag höll på att dö när jag föddes. Bara det är ju lite intressant.
Ock om man är gjord i månaden november 1963 och man är made in Moscow, made in Russia.
Vad betyder det tro?
Jag tänker att jag har en rysk själ. När jag var liten växte jag upp med hembiträde. Det låter tjusigt och det var det ju så klart. Men man var tvungen att ha ett hembiträde på den tiden. Förmodligen var hon någon form av agent som informerade om våra förehavanden. Men jag tänker att hon sjöng vaggvisor för mig på ryska. Världens vackraste språk.
När och var är du gjord?
Fick så många svar på fråga på instagram, så jag tänker jag fortsätter här på bloggen.
Så när och var är du gjord?
Men först, här är några som svarat. Gå in på mitt instagram och kolla de andra. Och kommentera gärna här.
”Nån gång februari/mars i Bulgarien, vid Svartahavskusten. Nu bor jag i Sverige, instruerar viryayoga o pratar tolv språk!”
”Made in Finland men vet inte var/hur”
”Misstänker att jag är gjord i Sollentuna.”
”Made in sthlm maj 1968 norsk mamma & svensk pappa… första 4 år i sthlm, nästa 41 i Norge. Hemma igen, återförenat med kärleken. Efter letat i hela mitt liv, blev sjukdomen ME min räddning. Det ledde mig till yoga och yogan ledde mig till Indien, till en ny karriär och till Eskilstuna. Jag förlorade allt, dog och fick allt och jag vet i dag att mina rötter drog mig genom himmel, hav, sol och måne, elden och leran med hull och hår tillbaka dit jag hör hemma, hos kärleken… Tacksam för frågan, Namaste!”
”På julafton i sverige”
”Ja troligen i sköterskebostäderna på Sabbatsbergs sjukhus eller på annan plats i Stockholm i oktober månad 1962”
”I Fredhäll, Stockholm, i slutet av maj efter min far varit på världens första Bioteknikkonferens i Rom! Lite lustigt då jag är Nordens andra doktor i Bioteknik, inriktning Immunologi… Men född i Lund o första två år i Skåne, som är mitt hemma. Bra fråga Karin!”
Troligen blev jag till i en lägenhet på Gullmarsvägen i Stockholm. Tidigt på morgonen den 23 juli 1946 dök min mamma Kerstin från bryggan ner i sjöns ljumma vatten. Då fick jag nog och ville komma ut. Assisterad av min styvmormor och mina mostrar och med köksduken under sig födde hon fram mig. ”Det var den lättaste förlossning jag varit med om” sa hon efteråt (jag har tre syskon). Idag är jag stolt över att ha fötts i en liten stuga djupt inne i skogen i vid Trolludden, Dådran i Dalarna utan något sjukhus i närheten. En trälåda från Sockerbolaget blev min säng. Min styvmormor läste Röde Orm och tyckte absolut jag skulle heta Ylva liksom Orms älskade hustru. Jag tror att jag fick en start i livet som gav mig den styrka jag i dag så väl behöver.