hej från aten

Oj, dagarna går. jag är i Aten och bor i ett fint litet hus precis runt hörnet på Akropolis och alldeles bredvid Filippoparken, eller hur det nu stavas. Är inte helt lätt med grekiskan…
Jag har det så bra. Tänk att det skulle ta över femtio år innan jag kom till Grekland och redan nu känner jag att jag vill tillbaka till Aten.

Huset jag bo i har ingen wifi, så det är svårt för mig att blogga. Nu sitter jag på ett litet kafe och läser av mejl. Så om ni vill följa min resa, följ mig på instagram. Jag är lite flitigare där.
KARINBJONES heter jag HÄR

TBT. Idag la jag upp det här på instagram.

Med texten:
En kompis skickade det här gamla klippet. Ja herregud. 30års krisen. Vad jag inte visste då var att jag skulle titta tillbaka på mitt liv som 51åring och tänka att livet är kriser. Inte konstanta men de avlöser varandra. Det kanske inte är så för alla men om man lever ett liv i rasande fart så nog finns kriserna där. Ibland hade jag önskat att livet var mer långsamt. Det jag nu utövar här i Aten. Långsamhet. Det betyder inte tråkigt. Det betyder just det att ta det lite piano. Att fråga sig behöver jag gå in i det här? Behöver jag agera på det här. Vad händer om jag inte reagerar på det här? Jag har så mycket tid att tänka nu. Både bra och dåligt med det. Som med allt. Men tydligen undrade jag över var jag skulle träffa en man. Jag träffade mannen i mitt liv ett halvår efter det här reportaget. Vi träffades ett tag men då var inte vår tid. Sen träffades vi igen 17 år senare. I sommar dan efter midsommar firar vi åtta år. Och dan innan midsommar firar jag att jag varit cancerfri i fyra år ❤️

Så mitt råd idag. ta det piano. sov på saken.
Idag ska jag bara vara. Gå ett par varv runt kvarteret. SEdan ska jag åka till en lymfterapeut med tbanan och byta tbana och hamna lite utanför min comfortzon.

Vad ska du göra?