yogalärarutbildning

Sans och balans har lagt upp flera bilder från helgen. Kolla HÄR

I helgen var jag i Skåne och hade workshop. Nybörjarkurs i ashtangayoga, workshop i bakåtböjningar och uppochned och så mysoreworkshop. Varje gång jag har yogaklasser och gärna mysore så kommer jag på hur mycket jag saknar att ha en egen yogastudio. Det är ju det här med kroppar som jag tycker är så kul. Och att man som yogalärare faktiskt måste gilla just det. Att hela tiden tänka hur eleven ska kunna öppna upp och hitta in i rörelserna. Stärka och bygga upp kroppen. Liksom hitta rätt i kroppen och kanske framförallt väcka den där lusten att vilja lyssna på kroppen och att se det som en livslång investering och inte en quick fix om ni fattar vad jag menar.
Jag är så tacksam för alla år av yoga i mitt liv. Och för att jag själv varit tvungen att erövra så mycket i yogan och i min egen kropp. Och att jag nu måste återerövra min kropp igen efter alla operationer. Nu när jag har lymfödem och att kroppen åldras. Det är en så bra kunskap. Eftersom livet inte är samma. Livet går upp och livet går ner. Ständigt i rörelse. Hela tiden i förändring.
Man är också med om mycket i ett helt liv. Klart det sätter sig i kroppen.
Jag får ofta frågor om vilken yogautbildning man ska gå.
Vilken som är bäst.
Just nu finns hur många som helst och det är i yogautbildningarna en studio eller en lärare kan tjäna pengar. Det kan vara bra att tänka på.
Jag skulle ta reda på om lärarna på utbildningen yogat länge, om de har anatomilärare, filsofi, röstövningar etc. Ofta är det ett bra bevis på att de satsar på utbildningen om de faktiskt plockat in experter på olika områden. Sedan skulle jag ta kontakt med elever som gått utbildningen. Frågat om de var nöjda. Sedan kanske det inte räcker med en utbildning utan testa flera. Men innan du bestämmer dig för att gå en utbildning, gå lektioner, workshops för de lärare som har utbildningen. Då kan du också själv bilda dig en uppfattning om det känns bra.

Återigen kommer jag på hur mycket jag älskar ashtangayoga. När jag började för snart 17 år sedan med ashtangayoga fanns inte yogautbildningar, utan man var lärling. Det finns också som en oskriven lag inom ashtangayogan och det är att man blir inte yogalärare förrän man behärskar första serien. På många sätt kan jag tycka att det är en bra regel. För det betyder att man är tvungen att yoga och yoga och yoga själv INNAN man kan bli yogalärare. Jag gick bredvid flera lärare för att lära mig hur de såg på det här med yogan. Med att justera, lära ut och det är så berikande. Och då kunde jag se hur flera lärare var oerhört innovativa vad gäller elevernas olika förutsättningar. Hur de hjälpte eleverna med att hitta rätt.
Efter flera års egen träning och som lärling gick jag ett antal yogalärarutbildningar för flera fantastiska lärare. (jag tycker nog inte att det räcker med en yogalärarutbildning) Men en viktig sak jag lärt mig. Det är också hur viktig den egna yogan är för en lärare. Där lär man sig så mycket. Där kan man också som lärare lära sig en sak och det är att kunna säga till eleven att nu är det dags för dig att gå till en annan lärare som kan hjälpa dig med det här.
Kanske den svåraste uppgiften för en lärare.