Jag föddes på Karolinska sjukhuset och när jag var tre dagar gammal döptes jag i det lilla sjukhuskapellet. Vi bodde inte i Sverige, utan skulle återvända till Moskva och jag behövde ett pass. Man säger ju att de tre första åren i ett barns liv är så viktiga och jag bodde mina första fyra år i Moskva. Brukar skoja att jag är Made in Moscow. Men jag tänker att det har betydelse och jag är tacksam för de åren och för alla spännande och häftiga människor som senare bjudits in i mina föräldrars generösa hem. Häftiga konstnärer, knasiga poeter, människor som vågar vara annorlunda och tänka i andra banor och så författare som den här kvinnan:
Hon som lyssnar på historierna som berättas och sedan skriver det vackraste människohyllningar. Ja, nu fick hon ju nobelpriset för det förra året.
Tillbaka till kapellet i kyrkan. Det var bara jag och mina föräldrar och så nästan hela släkten Taikon har mina föräldrar berättat. De hade också ett barn som skulle döpas och familj och släkt slöt självklart upp.Vi var tre och de kanske femton-sexton stycken.
När jag var barn läste jag Katitziböckerna. Bra allmänbildning för barn. Det finns en värld utanför barnrummet och jag kommer ihåg hur jag tyckte det var så orättvist hur Katitzi behandlades. Men jag kommer också ihåg att jag tyckte hon var så cool, så stark. Och så tyckte jag så mycket om att läsa om sammanhållningen bland romerna. Jag har i stort sätt hela mitt liv fascinerats av romerna. Idag är det romska nationaldagen och om du missade första delen i Alexandra Pascalidous dokumentärserie: Vi kallas tiggare så kan du se första del på Svtplay. Så bra, så intressant. Så spännande möten. Ser fram emot kommande program.
Alexandra har lyssnat, inte värderat. Men också ifrågasatt sig själv. Men framförallt lyssnat. Tänk vilka historier vi får höra om vi lyssnar. Om vi vågar oss på att prata med människor och inte bara hastar förbi.
Och du har väl inte missat min och Alexandras resa till Kreta i maj?!HÄR hittar du info och anmäler dig Jag ser så fram emot den här veckan och jag hoppas jag får träffa dig.
Det finns ett par platser kvar på min knipworkshop i Uppsala i helgen HÄR hittar du info och anmäler dig
och upp med armarna mot skyn. rikta blicken uppåt och jag lovar man blir mer glad. tror nästan det är det bästa med våren och sommaren, för plötsligt tittar svensken upp. Kanske möter din blick och kanske kanske till och med säger ett par ord till dig. Vad som helst. för sol och värme gör nåt med oss.
