Morgon. Läser att June Carlsson är död i sviterna av bröstcancer. Det är sorgligt att läsa och sorgligt att hon sista veckan också låg i koma. Jag beklagar sorgen. Och June, jag hoppas du tycker det är okej att jag använder orden om dig som ett exempel.
För orden i texten om June, i morgonens Expressen stannar kvar ”död i sviterna av bröstcancer”.
Det där är viktigt. För det är viktigt hur media skriver, talar om. För vad är det vi dör av?
Är det av cancern?
Eller är det av sviterna?
Av biverkningarna.
Hur många löpsedlar har jag inte hittills läst. Hon dog av cancer. Cancer tog hans liv. Hans kamp mot cancern. Han kämpade mot cancern ända in i det sista.
Det är med den här typen av information som varenda cancerfond jobbar. För att skrämma oss. Bara ordet är skrämmande. För cancer betyder död. Vi vet att cancer dödar, eller? Media hjälper till att förmedla den rädslan. Understödjer. Är det inte dags att ni kollar fakta snart, media?
Och se till att få siffrorna rätt.
Slentrianskriv inte.
Rätt ska vara rätt.
Hur många dör i cancer och hur många dör i sviterna av cancerbehandlingarna.
Vi kan väl börja där. För jag tror att vi måste börja ifrågasätta också den enda hjälp vi får från sjukvården om vi upptäcker cancer.
De enda alternativ som finns.
Och ja, jag är tacksam för att det finns hjälp. Men hade jag någon chans att välja annorlunda? Och man måste kunna ifrågasätta den hjälpen. De enda alternativ som finns.
Jag säger det igen ifrågasätta, för först då kanske man kan hitta nya alternativ. Nya vägar.
Och väljer man annat måste man plocka ur egen ficka.
Men är det av cancern vi dör, eller av sviterna av behandlingarna?
Gör er läxa, skriv rätt, för annars är det vad vi kallar för skrämselpropaganda. Och då kan man ju undra vems ärende ni går? För jag skulle önska att vi var tillsammans mot cancer.
För ord är viktiga. Det vet varenda journalist.
Eller borde veta…
Just det! Vi dör av sviterna. Alla dessa rubriker ” Han förlorade kampen mot cancern,” Man kan inte förlora nån kamp mot cancer! Jag blir galen när jag läser detta.
En mycket god vän och arbetskamrat, Totta Näslund dog för 5 ,5 år sedan för att han ”förlorade kampen mot cancern” Det gjorde han inte alls! Han dog av utmattning och en blodpropp.
Min man dog också av behandling. Stroke och sedan galopperande leukemi.
När skall läkemedelsindustrin och okunnighet genomskådas och stoppas. Hur många skall behöva dö, i profitens och sensationens namn???
Jag håller med dig Karin. Ofta är det sviterna man dör av, fortare än av cancern. Dock är det så att cancern försvagar dina organ (det är ju spridd cancer vi pratar om), cancertumörer orsakar blodproppar, och cancer orsakar en väldig massa mer. Sviterna av cancern kan man väl säga, tar död på en. Och helt rätt med att jag måste kunna ha en chans att välja annorlunda. Det har vi inte i Sverige idag. Att ifrågasätta och vara pålästa är den enda chans till annorlunda behandling vi har, och en väldigt god ekonomi om man vill gå den vägen. Tråkigt. Jag vill inte vara utan skolmedicin, men vill ha den komplementära medicinen också. Som en följeslagare hela vägen.