Bildtext: Bilderna kommer från Sjf och symboliserar frilansjournalistens tillvaro, kul? Nä… Men bilderna ger en ganska bra bild över hur det ser ut. Frilanstillvarons verklighet. Dvs trolla med benen. En frilans måste vara bra på många saker, stå på flera ben.
Ni som följer mig på instagram, vet att jag då och då ondgör mig över min frilanstillvaro. Jag har i stort sätt varit frilans i hela mitt liv. Känns nästan som att jag inte känner till något annat.
Det är på många sätt ett helt fantastiskt sätt att jobba, men det kräver också att man hela tiden ska vara alert. Komma med nya ideer. Just det är kanske inte den svåraste biten. Men för att gå vidare behövs alltid ett okej från andra sidan. Beställaren. Och när det blir oroligt på ”marknaden” dumpas priser och det blir svårare och svårare att få till ett: Kör.
Och den här undersökningen som nyligen gjordes om kvinnor och män på arbetsmarknaden och löneskillnaden. Att vi kvinnor ligger två månadslöner efter männen. Ja, det är ju ingen kul läsning.
Jag känner lite att jag hamnat i limbo. Så läste jag Jenny Strömstedts krönika om att 90 talisterna inte skäms över att de vill ha beröm.här läser du krönikan
Jag vill inte vara en golden retriever, jag vill vara en 90talskatt. Fast med min erfarenhet.
90-talisterna. Det vill säga 60-talisternas barn kallas för generation WHY. Jag vill gärna vara en hybrid. En blandning av Golden retriever OCH en katt som säger WHY. För why? Känns just nu som den enda frågan på typ allt. Jag tror så väldans på den generationen. Min egen har ägnat alldeles för mycket tid i Äntligen hemma-land. Renoveringar för miljontals kronor, slitochslängmentalitet, fasadförbättring på alla plan. Så tröttsamt. Vill skola om mig och bli trädgårdsskötare. Eller djurskötare. Tänk att få umgås med djur hela dagarna.
Att ha det som ett jobb.
Kan man skola om sig som 51åring?
Vad skulle du skola om dig till?