gråt i gräset

Enligt amerikanska undersökningar gråter en vuxen människa tre, fyra gånger i månaden, cirka fem minuter varje gång. Men det finns många som har svårt att gråta. Som bär allt. Håller inne. Samlar sina sorger som kamelen och dromedaren samlar på vatten. Som biter ihop. Som kanske tänker att om jag börjar gråta, så kommer jag aldrig kunna sluta. Eller så har tårarna fryst och blivit till en hård boll inne i kroppen. Jag tror ju att allt sätter sig i kroppen. Om jag mår dåligt psykiskt får jag ont i armen och axeln. Jag är så tacksam för mina tårar. Att jag kan gråta. Gråten gör ofta så att spänningar, oro, rädsla, ångest släpper. Lindras en aning.

”Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag. Utan för att hon varit stark för länge.” Läste jag någonstans och lite så kan det kännas ibland. Jag gråter ibland för att pusta ut. Jag är glad att oktober snart är över. Oktober månad är så förknippa med cancer och hur jag än gör så blir jag påmind om livets förgänglighet. Ibland skulle jag önska att jag var kvar i det där naiva sättet att se på livet. Innan jag förlorade vänner i den här sjukdomen med C och innan jag själv drabbades. Men idag vet jag att från en dag till en annan kan mattan ryckas bort.

”Jag skulle äga miljoner om tårar var guld”, sjöng Agnetha Fältskog.

Så är det ju inte tyvärr, men jag tror man blir sjuk om man kapslar in känslor. En fin person jag har i min närhet beskrev de där tårarna som att i vattnar jorden. Vi begråter jorden. För lite så är det. jag gråter ofta för saker jag är ledsen för. Att jag vet varför jag gråter. Att det finns en anledning. Men ofta kan jag gråta av, jag vet inte. Trötthet kanske. Ni vet när man vaknar på morgonen och känner att det här är ingen bra dag. Det här är en gråtardag. Kanske gråter jag för jorden.

Jag skulle önska att mina tårar kunde släcka den här elden. Jag vet också att jag gråter över att det finns människor som mordbränner, som sätter eld på kommande hem för asylsökande MÄNNISKOR och redan befintliga HEM. Jag skäms för att det händer.
Jag skäms och jag gråter för att det är så orättvist.

inte en dag för tidigt

0
0