slow är det nya

För några år sedan var ordet yoga ett ord som man kunde lägga till för att göra nåt trendigt, ett modeord. Ett ord som fortfarande är bra om man vill sälja in något. Yogamat, bastuyoga, hotyoga, gravidyoga, mammayoga, yogga – springyoga, surfyoga, supyoga, golfyoga. För att på riktigt befästa vem man är kan man också lägga till yoga i sitt namn. Om någon skulle missa att det är yoga man pysslar med. yogagirl, yogaKarin, yoga…
Det är ju så klart också en lek med ord och något man kan skoja om och med. Men yoga är ju inte riktigt så trendigt längre. Det har blivit en livsstil. Men själva ordet yoga säljer fortfarande. Det startade ju för flera år sedan. Plötsligt översköljdes man av yogastrumpor, yogaprylar, yogasmycken. Sånt man behövde för att kunna yoga. För att vara yoga. Företag använde sig av en yogakille eller yogatjej för att göra reklam för nåt yogigt, som juice, gröt eller vad det nu kunde vara. Yoga sålde. Yoga säljer. De stora företagen startade yogaserier, yogakläder. Jag skriver in ordet yoga på google och får 497 000 000 träffar. Nu vill också alla bli yogalärare. Och varenda yogastudio har någon form av yogalärarutbildning.
Yogakriget, jag överdriver så klart, men frågan om vilken form som är den riktiga yogan, har liksom ebbat ut. Men som en vän väl förankrad i anatomi sa: ”Jag tror att yogan från början var one to one och kanske är det så, i skaderiskavseende också yogan borde läras ut”
Men det är ju ekonomi som styr.
Vad kan en yogaPT tjäna, 500-700 kr i timmen på faktura. Och ofta är ju PTn anställd av någon studio, så hon eller han får ju inte ut hela beloppet.
Men ekonomin har gjort yogaklasserna stora. Störst var väl yogagirl med 900 elever i Uppsala. Men kanske är det mer ett yogaevent?
Jag tycker Yogagirl verkar vara otroligt härlig. Hon har ju slutat med att låta folk ta bilder med henne, så istället står hon efter varje klass och delar ut kramar. One to one.
Jag kommer ihåg när jag började med yoga. Då fanns det många yogapoliser. Som gärna berättade om vad man inte fick göra om man var en yoga. Och fortfarande än idag kan folk klämma ur sig ”det där var väl inte särskilt yogiskt” om de tycker att en människa agerat, typ mänskligt.
För vad är att vara yogisk? Vad är yoga?
Vad tycker ni?

Och när vi babblar om vad yoga är, så kan vi kanske konstatera att yoga är ju inte längre trendigt. Yoga har hittat sin plattform. Men nu när världen brinner och allt snurrar behöver vi ett nytt ord.

Det nya ordet är slow.
Slow eating
Slowjuicer
Slow living
Slow yoga

Att bli långsam. Långsamhetens lov. Vår längtan efter att vara i långsamheten. Jag är dubbel mot det ordet. Jag vet att jag behöver bli långsammare. Jag vet att jag behöver lugna ner tankar. Hitta stråket av slow i hela mig. Men samtidigt, måste vi kanske agera och ta ställning till det som händer i världen och i vårt land. Tänk om allt som sker är ett sätt att passivisera oss?
Ja, herregud man kan ju bli paranoid…
Men jag gillar det här med slow.
Jag älskar att ta det piano.
Jag älskar att vara i mellanrummet. Då när ingenting händer.
Jag tänker marinera mig själv i ordet slow.
Mitt namn är numera SlowKarin.

En gång i min ungdom, barndom kanske jag ska skriva. Hade jag och en kompis en snigelklubb med 250 snigelmedlemmar. Vi namngav varenda en och skrev namnet med nagellack på deras små ryggar. kanske är det snigeln som är det nya. Snigelliv. Och snigel bär ju runt på sitt hem. Och det är många som bär runt, tvingas bära runt sina hem. I dessa dagar. I dessa tider. Så innan du tar det slow, skänk en slant till Röda korset