Ibland hittar man uttryck som fastnar.
För verkligen: Vad Susie säger om Sally, säger mer om Susie än om Sally.
Jag är inte kille, så jag vet inte om en sån här skylt fast med texten: Vad Peter säger om Per, säger mer om Peter än om Per. Ja, om det är något som killar känner igen sig i.
Men min upplevelse är inte att killar får lika mycket skit om de öppnar munnen och media/läsare/tittare anser det som fel. Jag kan ha fel.
För vad är det med oss tjejer som måste plocka ner en kvinna så fort hon tar plats? Varför måste vi säga att hon var dum mot en moster i Bräcke för tjugo år sedan, eller att hon egentligen inte kan sjunga, eller skriva. Eller att bilderna är retuscherade. Att hennes bröst måste vara silikon. Att hon nog har botox. Liksom hitta fel på henne. Syna henne i sömmarna.
Det är väl självklart att om man letar efter sprickor så hittar man dem.
Så många gånger jag sett en tjej ta plats, eller vara framgångsrik. Men för länge få hon inte vara där i strålkastarljuset. Som om hennes upplysta plats skymmer synen för den som klagar.
Det är som om man väntar på att hon ska göra ett mänskligt fel så att kan plockas ner.
Jag läste någon kvinnlig fb-bekant skriva om Dominika och Anders Bs relation. ”med en sån kvinna”. Så tänkte jag det är 2015. Jag tycker att den kommentaren sa mer om den som skrev den.
