Det finns nåt som kallas den Hippokratiska Eden. Den texten hittar du på Svenska läkaresällskapets hemsida. Och ska alltså vara någon form av etiska regler för en läkare. Är det ett skämt? Nej.
”Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Aesklepios, Hygiea och
Panakeia samt alla gudar och gudinnor, tagande dem till vittnen, att jag
efter bästa förmåga och förstånd skall hålla denna min ed och denna min
förpliktelse. Den som lärt mig denna konst skall jag akta lika
högt som mina föräldrar, jag skall dela med honom vad jag äger och
hjälpa honom i nödens stund. Hans söner skall jag betrakta som mina
bröder, och om de önskar lära denna konst, skall jag undervisa dem däri
utan lön eller villkor.
Föreskrifter, föreläsningar och allt vad
undervisning i övrigt kräver skall jag ge mina och mina lärares söner
samt de lärjungar, som avgivit skriftlig och edlig förbindelse enligt
läkares sed, men inte någon annan.
Efter förmåga och omdöme skall jag följa den behandling jag anser
gagnerikast för mina patienter och det som kan skada eller irritera dem
skall jag undvika. Jag skall icke ge någon gift, även om jag blir
ombedd, ej heller ordinera något sådant; ej heller skall jag ge någon
kvinna fosterfördrivande medel.
I renhet och fromhet skall jag leva mitt liv och utöva min konst.
Stensnitt skall jag icke befatta mig med utan överlåta denna praktik åt
dem som sysslar därmed.
I de hus där jag går in skall jag vara till gagn för de lidande och
avhålla mig från varje medveten fördärvlig orättrådighet, särskilt från
könsumgänge med kvinnor och män, såväl fria som slavar.
Vad jag under min yrkesutövning än hör och ser bland människor av den
beskaffenhet att det måhända icke bör spridas, skall jag förtiga och
betrakta som osagt.
Om jag nu håller denna min ed och ej brister däri, så må det förunnas
mig att glädja mig åt livet och min konst, aktad av alla människor i
alla tider. Men om jag bryter och blir menedare, då må motsatsen bli min
lott.”
Och så läser du Sanna Ehdins text. Varför känns det som att vi snarare går baklänges än framåt?
Tänk om läkarna kunde komma ihåg den här eden som de svurit. Eller de kanske inte svär den? Någon som vet? Varför har de den på sin hemsida?
Undra vad Hippokrates tycker om den utveckling som skett. För är det en utveckling att göra människor beroende av mediciner och att patienter dör av biverkningar från mediciner?
Känns snarare som att läkarna är läkemedelsbranschens legosoldater. Kan vi inte byta system? Kanske starta någon form av belöningssystem för läkarna, där de får en peng, status, en stjärna, en titel, eller vad sjuttsingen som helst för varje patient som de gör symptomfri och fri från medicinering. Bara en tanke. Jag vill inte vara en försökskanin. Jag vill känna mig trygg när jag söker vård nästa gång.
sanna-ehdin-anandala-vill-revidera-en-svensk-sjukvard-med-allvarliga-systemfel-del-1/
Vad tycker ni?
Tror inte att svenska läkare svär ed. Vet att det har varit omdiskuterat och att man gör det i många andra länder. Men inte här. Sedan tror jag också att läkemedelsindustrin är ett jätteproblem – som alltför sällan diskuteras! Hur kan vi bara acceptera???
Detta är ett problem. När ska ansvariga ta sitt ansvar? Politiker vakna. Samhällsdebatt, tack.
Och detta med läkemedelsindustrin……suck.
Om du visste hur många ggr jag tänkt på detta och reflekterat över läkare jag mött (och som jag i min enfald trott svurit den Hippokratiska Eden) och som inte haft ett särskilt etiskt riktigt bemötande. Blev nu superförvånad att det inte längre görs i Sverige.. Kanske dags att införa det igen, intressant artikel ang det här:http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/05/Aterinforande-av-lakared-ska-undersokas/
Hej Karin! Jag har följt din blogg med stort intresse under lång tid. Och även läst dina böcker. Du är en stor inspirationskälla för att leva ett hälsosammare liv! Du är en inflytelserik person och många läser och begrundar dina åsikter och tar dem till sig, tänker jag. Skulle du inte kunna lägga din energi på att försöka påverka våra politiker som har infört en prestationsbaserat vårdsystem i ffa Stockholm istället för att gång på gång attackera läkarkåren. Jag arbetar själv som läkare och det är mkt påfrestande att läsa alla dessa åsikter om läkarna som inte sköter sitt arbete, eller bryr sig om sina patienter etc. När jag tidigare arbetade i Stockholm var det enda som räknades hur många "pinnar" (=patienter) per dag jag orkade ta emot, ingen (förutom jag och patienten) var intresserad av vad jag gjorde under besöket. En multisjuk invandrare med tolk var en pinne, likaså en ung man med ont i örat. Sedan är vården ålagd att fylla i en hiskelig mängd olika kvalitetsregister. Så kära Karin, använd ditt inflytande till att se till att våra politiker ser till att tillräckligt med tid sätts av för varje patient så att man som läkare kan göra sitt arbete på bästa sätt!
Jag är själv intresserad av integrativ medicin och skulle mer än gärna lägga mkt mer tid på att arbeta med en helhetssyn på människan. Jag gjorde ett val och lämnade vården i Stockholm och arbetar i ett annat landsting där vi fortfarande har något sånär human syn på patienterna och även oss som medarbetare.
Tror problemet är större än enbart politiskt. Och äldre än införandet av att räkna pinnar. Av vilka skäl väljer man att bli läkare? Inte enbart av intresse för människor och för att hjälpa, så mycket vet jag. Ja, det är illa med tidspressen i vården, men det går att göra ett bra jobb ändå. Många gör ett bra jobb ändå. Men tyvärr gör många också ett dåligt jobb. Det är ju heller inte av politiska skäl man valt att se människan som ett föremål med separata delar. Och "botandet" går ju fortfarande ut på att dämpa symptom snarare än att häva orsaker. Inom forskningen ser man ju fortfarande på kroppens förmåga till självläkning som "bara placebo". I stället för att tycka det är fantastiskt att man kan "bota" med sockerpiller genom att få igång kroppen förmåga till självläkning betraktar men ju det som ett ingenting. Nä, folk vet att läkarna är otidsenliga rent hälsomässigt och det är det som skapar stor del av frustrationen. Man nöjer sig inte bara med ett piller längre. Att sen politikerna lägger ytterligare börda på genom att korta ledtiderna är beklagligt. Men varför går inte läkarna samman och protesterar? Varför drar de inte själva igång protester? Varför är det alltid någon annan som ska ordna det åt mig? Om jag har en orimlig arbetssituation ska jag väl ta upp det med min arbetsgivare? Visst kan man be patienterna om stöd i protesten, men att sjuka människor ska ordna upp det åt läkaren det låter galet. Jag tycker definitivt Karin ska fortsätta med det hon gör. Den kampen hon för i hälsans tecken ser jag inte har så mycket med ett pressat tidsschema att göra.